Som bekant uppmärksammar allt fler politiker den svenska skuldbubblan, men kan inte göra något i praktiken eftersom de partier som t ex inför amorteringskrav förlorar stort i valet 2014. Istället har vi våra oberoende myndigheter som kan ta tag i frågan, tidigare var det Finansinspektionen med bolånetaket och nu tänker Riksbanken utreda ett amorteringskrav för hushållen (Bonnier/DN).
Man konstaterar att bara ett fåtal hushåll med lån skulle få problem om räntan steg med 5%, så det är alltså fritt fram att införa motsvarande amorteringskrav. 5% ränta motsvarar 3.5% amortering per år, då amortering inte är skattemässigt sponsrat via ränteavdrag. Alltså är det inga som helst problem att införa 30 års amorteringskrav.
Trots allt har de flesta i bolånekollektivet slagit sig för bröstet med att de minsann klarar 8% i ränta, för det var bankens krav. Så därmed klarar de 30 års amortering.
Har man t ex 3 MSEK i lån idag innebär det bara 100 000 i amortering om året, eller 8333:- SEK i månaden. Vilket ju alla som lånat 3 MSEK klarar med bravur. Så det är inget att gnälla över. Dessutom är ju inte amortering en utgift, vilket räntan är, utan det är ett sparande i form av ökat eget kapital och dessutom en investering som ger avkastning i form av lägre ränteutgifter framöver.
Så det vore väldigt bra om Riksbanken kommer fram till en rimlig amorteringstakt som krav, och där klarar alltså svenskarna lätt 30 års krav. Samma som på kontinenten.
Dessutom har ju svenskarna köpt för att bo, så att betala på sina skulder är inget problem. Svenska hushåll är idag bland världens mest skuldsatta. Det är hög tid att börja betala tillbaka. Kom ihåg att det i det finstilta ni skrev på när ni tecknade era lån så finns det redan inskrivet att lånen ska amorteras, så bankerna behöver inte ens få er att gå med på några nya avtal för att kunna tvinga fram amortering. Det som står i kontraktet är att lånet ska amorteras på 30 – XX år, så 30 år kan genomföras enligt liggande avtal.
88 kommentarer
Kommer folk att kunna betala tillbaka dessa enorma skulder med minskade resurser, deflation med mera?
Kanske är det snart dags för ett modernt "Debt Jubilee" och helt enkelt skriva av skulder hos både stater och prvatpersoner, som tex. Steve Keen har föreslagit.
http://www.youtube.com/watch?v=368rjAANQRQ
Klipp från RT men jag tror det är minimalt med antiväst-propaganda i detta.
Ja, varför inte? Drabbar ingen fattig, och de allra flesta besuttna sitter inte bara på skuldsedlar som tillgångar. Ja, många kommer få sina förmögenheter halverade, men kommer fortfarande vara landets rikaste.
Brukar själv förespråka skuldavskrivningar.
Men i praktiken kommer det inte ske, fast det är en bra tanke.
Det låter inte rimligt att skriva av skulder. Blir väldigt orättvist för människor som satsat på att spara ihop innan man köper något och därigenom inte har några skulder..
Livet är inte rättvist. Men det beror ju också på vad du sparat i. Så länge du inte sparat i obligationer(och tillhörande fonder) eller bankkonto, så kommer du fortfarande ha ett sparkapital, vilket övriga inte har. Samtidigt är tanken också att staten "tillverkar" en viss mängd skuldfria pengar samtidigt så de flesta kommer inte förlora det de har på banken.
Betänk att jag är emot skuldsättning, är skuldfri etc, men tycker ändå att en massiv skuldavskrivning skulle vara en bra lösning på samhällets ekonomiska problem.
Vilka ekonomiska problem skulle man lösa med massiv skuldavskrivning?
Att minska en onormalt hög skuldsättning till en lägre nivå skulle minska riskerna i bostadsägandet, men en "massiv" skuldavskrivning förstår jag inte behovet av.
Vad är en rimlig nivå?
Våra skulder är en massiv hämsko som trycker ner vår möjlighet till utveckling och får dynamiken i vår ekonomi att stagnera nu när vi i väst visar upp allt mindre tillväxt.
Frågan är väl snarare vad som tillförs att vi betalar räntor till banksystemet? Varför är det så viktigt? På vilket sätt blir ditt liv bättre av att du betalar ränta?
Vilken utveckling är det som blir nertryckt av hög skuldsättning i hushållen?
Jag är jätteglad att betala ränta. Ok, jag skulle gärna slippa, men det gör att jag har möjligheten att kunna bo i egen villa. Jag ser det som att banken gör en tjänst åt mig, och då är jag beredd att betala för denna tjänsten.
Det finns ju ett par hakar med att skriva av skulder så där utan vidare. Dels skall man ju tänka på alla företag som har mycket fordringar – det skulle ju radera stora mängder av egna kapitalet. Speciellt skulle alla banker därmed gå i konkurs. Då blir det ju inte mångas sparande som går säkert.
En annan hake är att alla de obelånade i BLK som får nya 85% av bostadens värde att låna upp. Bostaden blir då en gigantisk bankomat.
Tror ni hakat upp er lite. Han säger ju att han gillar skuldavskrivning, men nämner inte att det är realistiskt genomförbart. Litegrann som alla gillar kommunism men ingen vill försöka i praktiken.
Genomgripande ekonomiska ingrepp modell skuldavskrivning är meningslösa utan en reformering av det underliggande systemet. Det vore som att ta en vit vecka när man är en kronisk alkoholist. Gör inte ett skit men man känner sig duktig trots delerium tremens.
Naturligtvis ska man även reformera systemet samtidigt. Annars är det som du säger ingen vits.
Bästa sättet att långsiktigt bli av med skulderna är att RB börjar trycka pengar genom att sätta in en viss procent av folks inbetalda skatt och deklarerade förmögenhet på deras skattekonto.
Om pengar trycks i proportion till folks förmögenheter och skatter så sker ingen omfördelning av resurserna i samhället, vilket är det stora problemet med dagens inflationsbaserade system. Man får bara inflation som en del verkar tycka vara bra.
Inför sedan regeln att de som är skuldsatta måste använda de nytryckta pengarna till att amortera.
Samtidigt så ökas kapitalkraven på bankerna så att de inte kan trycka nya pengar. Då måste bankernas utlåning motsvaras av deras inlåning vilket kommer medföra högre räntor, vilket är bra för sparandet och bra för att dämpa lånetillväxten.
Med dessa tre enkla ändringar i det ekonomiska systemet så får vi en rättvist ekonomiskt system som bygger på sparande istf skuldsättning och som långsiktigt minskar skuldsättningen i samhället, samtidigt som vi får en marknadssatt ränta istf dagens centralplanerade variant.
Jag undrar lite över motivationen att lägga in värderingar som "Så det vore väldigt bra om Riksbanken […]", för vem eller vad? I vilken sak försöker du påverka? Egen vinning, bra för samhället eller vad?
Och precis som Steven Keen säger, med början 3 minuter in i klippet, är det helt orimligt att hävda att "bolånetorskarna" (som farbror Cornu kallar dem för) eller "boskuldslavarna" (som vissa andra kallar dem) skulle vara helt personligt ansvariga för sin höga skuldsättning. Att alla "skuldslavar" skulle förstå vad de verkligen har skrivit under. Om de hade förstått det fullt ut hade de naturligtvis aldrig skrivit på.
Som Keen säger i klippet:
"The ones who should have known what they where doing where the lenders. Clearly they did not and they have to take a hair cut…"
Klippa sig och skaffa ett riktigt jobb istället för att ockra, helt enkelt.
Du måste vara allt bra naiv om du tar ett banklån och inte tror att det är ett lån (dvs att pengarna skall betalas tillbaks). Det är vuxna människor som självmant går till banken och ansöker om att få låna pengar.
Avtalstexten i låneavtalet är inte särskilt omfattande eller komplicerad, vem som helst bör kunna läsa igenom vilkoren för lånen. Dessutom är det inte något i vilkoren som man är någon överraskning ifall man har lite sunt bondförnuft.
Att man skall lämna tillbaks det man lånar fattar väl vilken femåring som helst, men någonstans på vägen till vuxenlivet måste något ha gått allvarligt fel…
OK, det är kul med alla radikaler bland kommentarerna, men nu får ni väl ändå lugna ner er lite! En allmän skuldavskrivning är en godtycklig konfiskation av en stor del av medborgarnas tillgångar, dessutom av en typ som framförallt innehas av medelklassen (såsom banktillgodohavanden och fonder). Någonting motsvarande hände i form av hyperinflation under 1920-talet i Tyskland, med bekanta förödande konsekvenser.
Jag instämmer i Lars ståndpunkt att om man samtidigt gjorde om hela penningsystemet, så skulle resultatet kunna bli ett samhälle som inte bygger på ränta, vilket vore mindre uppenbart ohållbart än det nuvarande. Men det förutsätter att ett sådant förslag vore väl genomarbetat, att de långsiktiga konsekvenserna av ett sådant skifte på utrikeshandeln utretts etc. Spännande som utopisk tanke, men inte realistiskt inom de närmaste decennierna.
För övrigt kan en samling ekonomiska aktörer välja att arbeta med skuldfria pengar redan nu. Handla med guld, så blir SEK bara en bokföringsvaluta för ditt företag. Eller kanske med Klöver, som biodlaren utanför Orsa uppfann och använder. Att du sedan måste växla till SEK för att betala skatt eller handla med dem utanför denna guldsammanslutning är bara en mindre olägenhet.
Det folk som förespråkar en reform av penningsystemet till en "skuldfri" valuta aldrig motiverar är varför detta skulle leda till att varken skulder eller räntor förekommer.
I exemplet med guldpengar så finns det ju inget som hindrar någon att låna guld och till och med avkrävas ränta för att låna guldet. Att emittera pengarna i form av ett lån (med ränta) och att det finns lån i ekonomin är två helt olika saker.
Och i sedvanlig ordning för att undvika korkade kommentarer från penningsystemshaverister: med pengar avser jag sånt man normalt kan köpa saker för och inget annat.
Tillägg: med den definitionen av pengar behöver ett system där det legala betalningsmedlet inte ges ut i form av lån innebära att andra pengar inte ges ut så.
Naturligtvis försvinner inte lån. Men grejen är i vilken form de ges och hur det underliggande kreditsystemet fungerar.
Men för gemene man är det inte säkert att det blir någon skillnad – hur det underliggande kreditsystemet fungerar vet ju inte gemene man ändå.
kliver, "Jag ser det som att banken gör en tjänst åt mig". Problemet är ju att banken gör samma "tjänst" till alla andra också – vilket innebär att det positiva med "tjänsten" helt försvinner. Om bankerna inte hade lånat ut pengar helvilt så hade folk inte heller behövt ta lån för att köpa sin lya.
Hur tänkte du nu? Först och främst lånar banken inte ut pengar till alla, banken lånar bara ut pengar till de som ber banken om att få låna pengar (och inte ens alla som ber får låna). Men i alla fall…
Om en vara eller tjänst tillhandahålls till många andra betyder väl inte det att tjänsten blir helt värdelös. En vara/tjänst behöver inte vara exklusiv för att vara värdefull.
Bara det faktum att de som lånar av banken betalar ränta visar ju tydligt att lånetagarna tycker att tjänsten är värd dessa räntepengar – vilket rimligen motbevisar ditt påstående.
Å andra sidan om banken inte lånat ut pengar så betyder det inte med nödvändighet att folk hade haft pengar till att köpa sin lya – dvs att man hade kanske varit i behov av att låna pengar, men inte kunnat för att det inte finns att låna.
Låter ju som en smart ide sett ur politikerkollektivets synvinkel, det att låta Riksbanken ta ansvaret för regler kring bolånen som ingen politiker vill ta i med tång ens
Du har ju nosat på sanningen förut.
Problemet för dem som är skuldfria är ju att man ändå måste raka in en inkomst som klarar skatten….
Har man kämpat så hårt att man blivit skuldfri (mycket arbete och uppoffringar) så har man troligen förlorat motivationen att jobba hårt….
Men så kräver staten in skatt och då ens arbetsinsats inte räcker till för det hårda skattetrycket på små inkomster, så tvingas man låna eller sälja…
Så därför är det lika riskabelt att vara skuldfri som att ha skulder, ty skattetrycket gör att man aldrig kan "dra sig tillbaka" utan att ha en saftig pension…
Därmed är amortering av skulder inget för vanligt folk utan bara för de besuttna.
Vanligt folk får hoppas på en "positiv" samhällsutveckling där lånen äts upp av inflationen….
Ett amorteringskrav måste därför mötas med en skattesänkning för de lägsta inkomsterna.
Ett Grundavdrag på minst 10 000 kr per månad.
Annars är det meningslöst att amortera utan man tvingas hänga med i karusellen och hoppas på att det man sparat till går att sälja till nästa generation som tänker likadant.
Ett kedjebrev, alltså.
Jag tycker ditt resonemang låter konstigt. Det är nog väldigt få som arbetar för att betala skatt, om man så säger. Har man ingen inkomst blir det inte mycket skatt heller.
Och nej, man kan inte "dra sig tillbaka" utan pension. De flesta måste arbeta för sitt uppehälle. Det är väl inget konstigt?
Att det skulle vara meningslöst att amortera är också ett märkligt resonemang. Framtida räntekostnader minskar och eget kapital ökar som sagt.
Inför amorteringskrav och ta bort det perversa ränteavdraget.
Du menar att ränteavdraget är omoraliskt?
Hur då?
Ett ränteavdrag ger ju folk ett incitament till att låna. Det säger åt folk att det är okej, att vi till och med hjälper dig. Skapar det inte lite fel inställning? Jag ogillar folks inställning till skulder som oundvikligt. Innan man fyller 15 så vet man att bara dem på samhällets botten har skulder. Så fort man blir vuxen då vill man själv ha stors lån.
Det finns problem med att ta bort "ränteavdraget". Systemet görs symmetriskt genom att man beskattas om man gör kapitalvinst, men får dra av kapitalförluster (såsom ränta).
Om man inte kunde dra av kapitalförluster, så skulle skattesystemet vara skevt, så tillvida att risk bestraffas: Det blir bättre att varken tjäna eller förlora pengar, än att investera på en osäker marknad, även om investeringen i sig är sund. Så när "Bosse på hörnet" vill låna pengar av släkt och vänner för att starta sin cykelverkstad, så måste de hålla hårt i slantarna, då en förlust väger mycket tyngre än en vinst på grund av skattesystemet. Detta motverkar en effektiv kapitalallokering, dvs. pengarna hamnar på konto eller i madrass istället för i form av verktyg hos "Bosse".
Om resonemanget ovan verkar abstrakt kan man istället titta på ett numeriskt exempel. Alea Iacta AB försäker skapa ett nytt läkemedel: 1/6 sannolikhet att det klarar kliniska tester, och ger 8 gånger insatsen på ett år, 5/6 sannolikhet att man förlorar allt.
Förväntad avkastning, ingen skatt: 8/6 = 1.33; 33%
Förväntad avkastning, skatt och avdrag (30%): (5.9+0.3*5)/6=1.23; 23 %
Förväntad avkastning, skatt men inte avdrag: 5.9/6 = 0.98; -2 %
Alltså blir läkemedlet inte ens testat i det tredje fallet, till tydligt sämre övergripande samhällsnytta.
Civilekonom, ingen har sagt att man inte ska få dra av räntor mot kapitalinkomster. Det handlar bara om att inte få dra av underskott av kapital mot lön längre.
Så precist formulerad var inte kommentaren jag besvarade 🙂
Skämt åsido: Jag tycker inte heller att det är självklart med avdragsrätt mellan inkomstslag på ett principellt plan. Men problemet ovan kvarstår. Om släkt och vänner som satsar i Alea Iacta jobbar ihop kapitalet som behövs i form av lön, och sedan skall satsa dem i verksamheten, så kommer investeringen inte lika troligt att bli av utan avdragsrätt.
En annan variant, som föreslagits av Tomas Gunnarsson, är att man kompenserar genom en kraftig höjning av grundavdraget, vilket gynnar låginkomsttagare, upp till europeiska nivåer, som kan vara upp till svenskens årliga grundavdrag fast per månad.
Höjt grundavdrag: Intressant förslag. Jag har aldrig förstått mig på den socialdemokratiska regimens behov av att beskatta vårdbiträden och lokalvårdare så hårt. Om alliansen vill rulla ut skattesänkningar som är svåra att reversera, vore ett kraftigt utökat grundavdrag en självklar väg framåt. Det är i själva verket svårt att förstå varför det inte genomförts, om man inte tittar med Public Choice-glasögon och betraktar politiken som kortsiktigt fokuserande på strategiskt relevanta väljargrupper.
Men jag förstår inte varför detta tas upp som en möjlig kompensation för ett slopat avdrag av kapitalinkomster: Visst, är det som man försöker kompensera är att vissa personer/väljargruppsmedlemmar får mindre att röra sig med, är det en adekvat kompensation. För mig är frågan om incitament till ekonomiskt risktagande och investeringar — samt ett homogent och lättfattligt skattesystem — ett mycket tyngre vägande argument. Och dessa frågor berörs ju inte alls av ett utökat grundavdrag.
Kudos för den underbart tillskruvade rubriken på inlägget, för övrigt!
Tack!
Vad gäller grundavdrag – de flesta (i numerär) svenska företagare tjänar väldigt lite pengar och hankar sig fram, drivna av viljan och driften att driva sitt företag. Ett kraftigt höjt grundavdrag skulle definitivt leda till fler småföretagare. Betänk att i England kan ett gift par driva en kvartersbutik, liten bokhandel eller pressbyrå utan att betala någon skatt alls pga högt grundavdrag.
Civilekonom, varför skulle det inte finnas "avdragsrätt mellan inkomstslag"?
Varför skall man skilja mellan inkomstslag. Enligt mig är det en av felaktigheterna i samhället att det är "bättre" att tjäna pengar på kapital än på arbete. Det gör att det är bättre att handla i aktier än att arbeta. Det är bättre för en grundare att göra en "early exit" än att sitta kvar och utveckla bolaget. En stor del av kortsiktigheten i samhället kommer att av att det är olika skattesatser på olika inkomstslag.
(Självklart tycker jag den lägsta skattesatsen skall vara normgivande. Ju mindre politiker har att leka med desto bättre. 🙂
En annan är att skilja på inkomster och utgifter härrörande till olika näringar. Lån du tar för en cykelaffär hör i hop med inkomster från cykelaffären, men ett lån som du tar för ditt boende hör inte ihop med inkomster från ditt arbete. Det är ju till och med så att du normalt inte har en rimlig motivering till varför ditt boende skulle kunna tänkas generera beskattningsbar inkomst.
Snedvridningen som ränteavdraget innebär är att man gynnar äganderätten i förhållande till hyresrätten. Den ene får dra av för kostnader för boende medan den andre inte får det.
Lån du tar till ditt boende hör till din privatekonomi, liksom din inkomst från arbete gör.
Precis som lån till att öppna en cykelaffär hör till företagets ekonomi, precis som inkomsterna.
Med din logik skulle inkomster från cykelförsäljning heller inte höra ihop med cykelaffärens lokalkostnader.
Jag undrar just vems logik du syftar på.
Det är väl ingen nu som har föreslagit att man inte skall få dra av cykelaffärens lokalkostnader från inkomsterna från cykelaffären? Det är alltså kostnader han har för att kunna få inkomster från cykelaffären.
Däremot bostaden är inte en (mer)kostnad du har för att kunna få inkomster från ditt arbete. Frågan var ju hur rimligt det är att man får dra av kostnader (för bostaden) mot inkomst av tjänst.
Anonym har helt rätt här.
Man får dra av resor till och från arbetet, arbetskläder mm som är en förutsättning för att få inkomsten. Man får dra av övernattnignsbostäder som behövs för att man ska kunna ha ett jobb, men borde inte dra av en normal bostad, som inte på något sätt är en förutsättning för jobbet.
Och om man skulle få dra av en normal bostad, så skulle det inte bara vara räntan, utan även drift, underhåll och hyra.
Fastighetspriserna skulle sjunka, konsumtionen skulle sjunka, byggandet skulle minska, mm. Huruvida det är bra eller inte, det är frågan.
Konsumtionen skulle minska? Slapp jag 5000 i ränta varje månad skulle åtminstone min konsumtion öka.
Lars, i ett kortsiktigt perspektiv har du rätt, i ett långsiktigt perspektiv skulle det dock innebära att det blev billigare att köpa bostad, bankerna skulle tjäna mindre, hushållen skulle hamna i en bättre sits och vi skulle minska risken för framtida bostadsbubblor.
Att byggandet skulle minska tror jag inte riktigt på, nu är det ju stopp på byggandet pga för höga bostadspriser – ingen vill köpa.
Skivs skulderna av så är det ju fritt fram att börja på ny kula igen och börja låna och hjälpa till att hålla igång vår konsumtion och bibehålla BAU.
Bra eller dåligt för en allt mer sargad planet?
Bolånekalkylen kommer bli helt annorlunda nu vilket borde påverka priserna negativt
Ex kalkyl på max pris som kan betalas för en person med inkomst på 25,000 SEK efter skatt och som skall klara ränta på 8% och skall ha 8000 kr kvar när boendet är betalt. Vi utgår från en BR med 4000 kr avgift/mån.
Innan bolånetak: 1,950,000 kr
Med 15% bolånetak: 1,500,000-1,950,000 beroende på sparkapital och möjlighet till blancolån
Med 15% bolånetak och 30 år amortering (4000 kr/mån) hamnar lånelöftet på max 1,350,000 kr
Dvs för ettor kan priserna i sthlms innerstad i teorin som mest gå från 2 miljoner till 1,35 miljoner, ett fall på 33%
Den som har köpt något under föreställning om att viss prisuppgång är garanterad är tämligen naiv.
BR med 4000 i avgift? Vart hittar Ni dessa? Majortiteten av de lgh Stockholm har en avgift på runt 2000. Ett flertall ligger udner 1000 SEK och ett flertal runt 2500-3000. Men 4000? För en etta? Vart finns dessa? Vem betalar sådana summor för det?
Man måste bo centralt för att kunna dra hem sina ragg. Det är värt en hel del!
Å andra sidan är det ganska få som skaffar sig en bostadsrätt med centralt läge i Stockholm innan de blivit 25-30 år och skaffat sig en fast partner. Så bostadsmarknaden i Stockholm uppmuntrar inte till ett promiskuöst sexliv. När man fått en lägenhet i city så är man vanligen för gammal för att ha full glädje av den.
Motsvarande gäller nog också sexköparna, som så vitt jag förstår vanligen använder sig av sina bilar snarare än drar hem fnask till sin bostad. Och då kan man väl lika gärna bo i förorten.
Tror du missuppfattar kgb35. Likt dyra bilar, stora båtar eller att vara kung i baren, så tänker sig en del unga män att en central lägenhet gör mannen attraktivare. Den visar på likt en dyr bil på fortplantingsförmåga och möjlighet att försörja avkomman och ska då göra mannen attraktiv, så det blir några ragg.
En påfågel med vackra vingar helt enkelt.
Att det sedan är lånta fjädrar spelar mindre roll när hormonerna är igång är tanken.
Om detta fungerar låter jag vara osagt, men det väsentliga är att det finns män som tror att de måste låna fina fjädrar för att kunna attrahera kvinnor, då de tydligen saknar annan attraktionskraft.
Jag räknar nog med att det är en hel del som knullar runt bara för nöjes skull. Handlar det om seriösa förhållanden så är det förvisso inget större problem att bostaden man har ligger på Lidingö, men är man ute efter att knulla runt så är det förmodligen bra mycket bättre att bo på samma gata som innekrogen. Om tjejerna bara vill roa sig lite eller vill slippa åka ut till förorten eller bara vill komma upp en stund på "en kopp te" så är innerstadslägenheten helt klart intressant. Frekventa efterfester i den egna lyan torde mycket ofta ge utdelning. Fast grannarna kan förstås bli störda.
Tycker du nedvärderar dig/män en del. Om kvinnorna vill komma till får väl de hålla sig med en centralt belägen lägenhet själva. Förstår inte varför män ska behöva belåna sig för att kvinnor vill ha sex med dem. Bara att säga som det är till alla kvinnor: "har du inte en central lägenhet får du inte ha sex med mig", så kan man direkt sortera bort alla wannabees.
Antagligen följer en sådan replik någon regelbok om hur man ska ragga nu för tiden.
Dock trodde jag att allt raggande skedde på Internet idag och krogen var bara en plats att träffas efter överenskommelse online för att kontrollera att fotot inte ljög.
Du resonerar som en INTJ. Det finns folk som är väldigt utåtriktade och bara vill ha kul, åtminstone innan de är tjugofem. Och så finns det en massa bögar som inte är särskilt benägna att stadga sig.
En centralt belägen hyreslägenhet fungerar nog lika bra som en dito bostadsrätt, men är förstås inte lättare att få fatt på. Internetraggandet har knappast ersatt det traditionella utelivet bland unga, vackra människor. Man går nog ut minst lika mycket för att ha kul som för att hitta någon att hoppa isäng med. Hoppas jag.
Finns ungefär lika många utåtriktade som inåtriktade. Inget fel med något av det, men man ska vara medveten om att den utåtriktade metoden inte fungerar för alla och respektera det. Dock prioriteras utåtriktade naturligtvis i media, vilket gör att extrovert beteende blir en sorts samhällsnorm.
Skrev som bekant inlägg om detta för ett tag sedan, se
http://cornucopia.cornubot.se/2012/09/introverts-unite-in-small-groups.html
Sedan kan förstås en INTJ fejka extrovertism när vederbörande har lust och om det är värt det. En INTJ har förstås kunskaper i extrovert beteende, men ser normalt ingen anledning till att tillämpa dem. Parningsritualer är antagligen ett exempel där man kan låtsas vara extrovert även om man antagligen behöver låsa in sig i ett mörkt rum i några veckor efteråt.
Fast du har rätt i att "har du inte en central lägenhet får du inte ha sex med mig" som öppningsreplik är något man typiskt kan höra från en INTJ. Säger bara brutalt rakt av som det är, då det är slöseri med tid att ägna sig åt parningsritualer.
Man vill inte inför amorteringskrav då detta skulle sätta Sverige i en deflationsspiral vilket skulle innebära mindre vilja att låna pengar, högre sparande, lägre konsumtion.
Skulle bli en skyhög arbetslöshet och gigantiska samhällsklyftor.
Deflation är det sista våra politiker och riksbank vill ha, redan idag är vi oerhört nära detta.
Amorteringskrav är nog något som vi kan få infört vid nästa högkonjunktur för att "kylla av", något som inte behövs idag.
Nocab, Riksbanken kontrollerar även styrräntan.
Man kan införa amorteringskrav och samtidigt sänka styrräntan kraftigt, för att stimulera svenskt företagande utan att blåsa upp den privata skuldbubblan och bostadspriserna.
Dock är det tveksamt ifall de kan sänka styrräntan hur långt som helst.
För övrigt ingår det mig veterligen inte i riksbankens uppdrag att föra vare sig keynesiansk konjunkturpolitik, fördelningspolitik eller arbetsmarknadspolitik. Det är enbart deflationsspiralen av ovanstående farhågor som ligger inom riksbankens uppdrag.
haha har en kollega som köpte ett hus på 3.4 miljoner. han har ca 30000 i månadslön men visst klarar han av 20000 i ränta+amortering varje månad. försökte stoppa han men det var förgäves, bolånetorskar är tydligen väldigt kunniga när det kommer till det här med hus och hur det är en investering.
Man skall stämma i bäcken. DVS styra upp bankerna så de inte sysslar med sådant här. Lånar de ut pengar skall de också stå för risken. Inte du och jag. Amorteringskrav är plåster på systemfel. Bankerna kommer bara att hitta nya riskfyllda affärsmöjligheter.
Hur hade du tänkt dig att styra upp så att bankerna inte sysslar med såhär "riskfyllda" affärer? I ett normalt företag så står inte ägarna för risken längre än aktiekapitalet – detta innebär att de som lånar ut pengar till bolaget står för resten av risken. Den risken allmänheten tar är för statliga insättningsgarantin, men den övertar ju bara risken för fordringsägare mot banken vilket till stor del är allmänheten det också.
Sen är ju frågan hur riskfylld verksamheten verkligen är för ägarna, jämför gärna med verksamheter inom andra brancher.
Låt det gå som det går. I slutändan så löser det sig alltid på ett eller annat vis. Jag tror inte att dödstalen blir speciellt höga vid en eventuell korrigering i huspriserna. Då finns det betydligt intressantare ämnen att fokusera på.
Som att det sällan i planetens historia har utrotats så många arter på så kort tid. Det pågår ett angrepp på livet självt.
Den planet vi lämnar till våra efterkommande kommer att vara biologiskt fattig, tom på råvaror, full med gifter och vad mänskligheten beskaffar kulturellt likriktad och därmed oresilient.
Kan och vill är två olika saker, dom flesta kan amortera av sina bolån på 30 år, men det skulle slå stenhårt mot konsumtionen. Hur många affärer, hotell, resturanger, företag inom alla sektorer skulle inte behöva lägga ner i ett sådant scenario. Hur många människor skulle förlora sina jobb och sin försörjning. Är detta det bästa för samhället? nej.
Och sen skulle riksbanken behöva trycka mycket nya pengar för att neutralisera det deflatoriska tryck som skuldavskrivningarna skapar. För varje miljard som "förstörs" måste 1 miljard kr tryckas upp och pumpas ut i ekonomin.
..och eftersom vi har en skuldmyntfot så måste nån låna de nya pengarna riksbanken trycker, annars kommer de aldrig ut i cirkulation. Så staten (eller nån annan, kanske koloniserande marsianer) måste låna upp och spendera en summa motsvarande den som amorteras ner bara för att hålla penningmängden konstant. Så skulderna flyttas bara i sidled, de försvinner inte. När man har att göra med djupa systemfel finns det inga smärtfria lösningar.
Borde det inte finnas avsättning för de pengarna utomlands? Nu är ju inte alla länder särskilt solventa men vi kan ju trycka pengarna, låna ut dem och låtsas som om de kommer at betalas tillbaka.
Det är väl jättebra med amorteringskrav om man jämför med alternativen.
Skuldrallyt *måste* stoppas och ett bra sätt är bolånetaket eftersom det till viss del hindrar stackare som inte kan räkna och som inte har något riskmedvetande att låna för mycket. Jättebra!
Bankerna vill att alla ska ha samma krav för de tycker antagligen också att det är på gränsen att folk klarar dessa skuldnivåer och ser risker med att de inte får tillbaka sina pengar. Ägarna till bankerna bryr sig inte eftersom de vet att det inte är de som kommer stå med notan om (när) det smäller utan det är skattebetalarna som får betala. Så ägarna trycker på sina banker att låna ut så mycket det bara går. Med generella regler som gäller alla banker kan bankcheferna peka på reglerna när de argumenterar för en försiktigare offensiv inför sina ägare så bankerna tycker nog också att det är bra att lånefesten avtar.
Alternativent med minskade ränteavdrag eller högre räntor slår direkt mot låntagarnas resultaträkning så då är det faktiskt bättre med amorteringskrav för då får låntagarna behålla pengarna. Välj själva mellan 10 000 SEK i högre räntekostnader, eller 10 000 SEK i minskade ränteavdrag som är direkta utgifter jämfört med 10 000 SEK i amortering vilket är pengar som stärker den egna balansräkningen trots att utgiften är densamma.
Så jag är för amorteringskrav för det gangnar låntagarna själva, medan alternativen gagnar bara bankerna, mäklarna eller staten.
Många i storstäderna resonerar ju som så att det inte är någon ide att amortera något eftersom det ändå inte gör någon skillnad. Det måste väl ändå vara definitionen på bostadsbubbla?
Är inte själva tanken med ett lån att det ska betalas tillbaka?
Vad som i själva verket pågår är att de svenska bankerna sakta men säkert håller på att ta över det svenska bostadsbeståndet med svensken som förnöjd ränteslav till döddagar. På sin höjd knyter man näven i fickan och stoppar in bettskenan, allt som banken behöver att göra är ju att sälja in drömmen om det perfekta medelklasslivet och trycka fram lite nya krediter på skärmen så har man förslavat ytterligare en ovetande idiot för resten av livet.
Lån till konsumtion bör betalas av, men lån till värdebeständiga investeringar måste inte betalas av. Det viktiga är att lånet ligger på en sådan nivå att värdet på investeringen inte riskerar faller under lånebeloppet en längre tid.
Det är här den svåra avvägningen finns. Kan värdena på fastigheter i falla långt?
Är det inte så att ALL tillgång till pengar idag är utlån? Antingen från banker eller riksbanken. Och det är ok så länge det motsvarar summan av värdet på alla tillgångar. Skulle alla lån betalas tillbaka skulle det finnas 0 kr kvar i Sverige, och vi får återgå till byteshandel.
Man borde åtminstone för diskussionens skull väcka frågan om svårt skuldsatta bör ha rösträtt. Vem är det egentligen då som röstar?
Kanske en nettoskuld på, till exempel 500k skulle suspendera rösträtten? De med studieskulder och många som helt enkelt bara haft otur i livet skulle då klara sig, medan de som gjort en Faust och sålt sitt omdöme och oberoende fråntas den.
Som det är nu har Swedbank och Nordea så många röster att det är de som i praktiken ställer regering.
Och bankgirot har fått monopol på att förmedla skattebetalningarna.
Bra!
Roligt skrivet Cornucopia, det finns nog en och annan som inte klarar 30 års amortering misstänker jag.
Finns det statistik på hur stor andel av låntagarna som inte amorterar?
Man skulle kunna lägga krav på 30 år för nya bolån och 60 år för befintliga bolån. Men hur man än gör så leder det till lägre bostadspriser eftersom lånet som kan beviljas kommer bli 20-30% lägre än idag (beroende på inkomst) vilket i slutändan ger 20-30% lägre bostadspriser.
Varför skulle man ställa andra krav än vad som faktiskt står i avtalet? Om man inte kan uppfylla vilkoren i ett avtal så bör man inte ingå i det avtalet. Så de som inte klarar av att uppfylla sina åtaganden har helt enkelt skitit i det blå skåpet.
Om man ger alla en medborgarlön på exempelvis 2000 kr i månaden kan man se till att de som har bostadslån får beloppet som amortering på bostadsskulden. Vill man få ner bostadslånen snabbare så får man höja nivån på medborgarlönen.
Smart?
Man kan ju åtminstone höja Grundavdraget till existensminimum, ty annars kan man ju inte ens bibehålla en amorterad tillgångs värde utan att börja belåna igen, den dag då man inte orkar kämpa fullt ut…
(Vilket staten kan utnyttja…)
Annars är ju amortering meningslös?!!
Jag slår i mitt förslag inte fast om medborgarlönen skall tas in genom skatter eller genom penningtryckning eller bäggedera. Tar man in det som skatter blir det sannolikt mest betungande för höginkomsttagarna. Fixar man pengarna genom penningtryckning så kan man få en ganska fet inflation.
Men inflationen blir kanske inte jättestor när mycket av pengarna går till amortering av lån och när de som lever på barnbidrag, socialbidrag eller pension inte får mer än de redan har. Det är bara de som inte har bostadslån och inte lever på barnbidrag, socialbidrag eller pension som får mer pengar att spendera. Gissningsvis är det ingen jättestor grupp, så inflationstrycket behöver kanske inte bli jättestort ens om alla pengarna trycks snarare än tas in via skatten.
Man kan dock använda både skatter och penningtryckning. Om inflationen börjar bli besvärande hög så tar man in mer av pengarna via skatten men om inflationen fortfarande är lägre än politikerna vill ha den så får man trycka mer pengar och ta in mindre av pengarna via skatt.
Smart?
Gissningsvis kommer jag inte få några responser på det jag skrivit här ovan, vilket troligtvis innebär att det jag skrivit är smart. Man skall skriva något korkat så får man responser.
Det känns i alla fall som att ju smartare saker jag skriver desto mindre responser får jag. Därmed inte sagt att det jag skrivit här är kanonsmart, men påpeka gärna varför det inte är en god idé. Det känns trist när folk verkar alldeles ointresserade av kloka idéer. Om folk responderar så är det ett tecken på att man skrivit något dumt.
Om det är smart eller dumt kan man alltid diskutera, men framför allt är det gammalt. För det låter som om du bara föreslår en variant av Steve Keens "Modern Debt Jubilee".
A Modern Jubilee would create fiat money in the same way as with Quantitative Easing, but would direct that money to the bank accounts of the public with the requirement that the first use of this money would be to reduce debt. Debtors whose debt exceeded their injection would have their debt reduced but not eliminated, while at the other extreme, recipients with no debt would receive a cash injection into their deposit accounts.
– The Debtwatch Manifesto
Ökad penningmängd innebär att man tar från de riskkonservativa och ger till de riskbenägna (även då de har gjort felinvesteringar). I ditt exempel så ger man till båda grupperna, men tar bara från den ena. Bättre än dagens distribution av nya pengar, men ändå orättvist.
Fördelning av skattemedel är bättre, dock så påverkar man folks beteende. Högre skatter på arbete uppmuntrar till ökad passivitet och därmed lägre produktivitet. Högre skatter på kapital hämmar risktagande och innebär även här en lägre produktivitet (om det handlar om långsiktigt risktagande).
Det finns ingen magisk olja vi kan gnida in på såren. Inom fysiken så hävdar man att det inte går att skapa eller förstöra energi, man kan enbart omvandla den. Jag vill hävda att det samma gäller välstånd om det enda verktyget är finansiellt trixande. Det vi har gjort och gör just nu är att omvandla västs välstånd till ett asiatiskt välstånd. Via vår finansekonomiska uppfinningsrikedom har vi fintat bort oss själva och de kommande 4 generationerna. Kanske kan datoriserad högfrekvenshandel ändra på detta (ironi). Västs belåning i alla dess former har fördröjt den nödvändiga rekonstruktionen av vår ekonomi och demokrati.
Blott kapitalförstöring är 100% rättvis. I ditt begränsade fall så innebär det att fastighetspriserna får falla tills de slutat falla. De som har råd att ta förlusten får göra det, de andra får flytta. De som äger de säkerställda obligationerna får se värdet på dessa minska. Lesson learned. Punkt.
Du är nog 36 år plus tio.
Annars kan vi hoppas att EU fixar biffen:
http://cornucopia.cornubot.se/2012/03/eu-sverige-skall-infora-amorteringkrav.html
Apropå tidigare kommentarer i tråden om skuldavskrivningar.
Någon gång sedan 2008 passerade vi en gräns där den för marknadsekonomin viktiga kapitalförstöringen blev något som inte fick övervägas eller ens nämnas i förbifarten.
Detta beslut togs över våra huvuden av besuttna individer med kontaktnät inom bankväsendet och politiken. Det värsta är att de som ska företräda de obemedlade arbetarna stämmer in i kören. LO, S och V vill alla ha nollränta, statligt lånefinansierade stimulanspaket och en riksbank som aldrig loggar ut från terminalen som styr penningmängden. Alla arma skuldfria sparare utan fasta tillgångar har bara att finna sig i detta, ty dessa äro i minoritet. Det som hänt är att en elit skrivit om marknadsekonomins mest fundamentala lag – lagen om kapitalets skapande och förstörande – utan att något demokratiskt beslut tagits och detta dessutom i realtid.
Medan vi sov framför TV-apparaterna har denna elit modulerat vår verklighet till sin egen favör. De loggade in på terminalerna i världens centralbanker och skrev om själva maskinkoden som styr flödet mellan företag och konsumenter, mellan risktagare och arbetare. Vi tittar ut genom fönstret och tycker att allt ser likadant ut. Fåglarna kvittrar, brevbäraren delar ut posten och bilarna brummar precis som tidigare, men vi bedrar oss. Marknadsekonomins allra mest grundläggande lag är inte längre invävd i vårt dagliga utbyte av varor och tjänster.
Vad är priset på risk när felaktigt prissatta tillgångar kan värderas upp med nya pengar? Det som skiljer marknadsekonomin från planekonomin är just fokuseringen på att hela tiden, i alla lägen, ha ett realtidspris på risk. Denna lag gäller inte längre och tids nog kommer alla att anpassa sitt beteende till denna nya verklighet. Plikttrogenhet, långsiktighet och ärlighet är bara några få karaktärsdrag som kommer urvattnas och skapa oförutsägbarhet inom alla samhällen. Varför ska jag vara måttfull och eftertänksam när jag inte vet vilka marknadslagar som kommer gälla den dagen jag ska ballansera kredit och debet?
Har alla styrande i hela världen blivit galna? Jag mår illa.
Du har nog rätt, men denna process började långt tidigare och det finns säkert paralleller i historien…
12-1300-talet, kanske…
med överbefolkningen på den tiden…
vad vet jag.
I Sverige började processen senast ca 1948 när även de som varaktigt fick fattigvårdsunderstöd fick rösträtt och därmed kunde vara med och bestämma vad andras pengar skall användas till…
Nej, det började gå utför redan 1921, när de som är i snitt mest irrationella i samhället fick rösträtt. Ju mer allmän rösträtten är desto mindre värd är den. Idag får även spärrmongos rösta.
Jag har skrivit det ett par gånger förut här och jag skriver det igen.
Sänk gränsen för avdraget "underskott av kapital" från 100 000 kr till 50 000 kr. Idag är underskott upp till 100 000 kr avdragsgillt till 30 procent och därutöver till 21 procent. Genom att sänka denna gräns till 50 000 kr får alla med stora lån incitament att amortera ned lånen.
Använd denna minskade kostnad för staten till att sänka skatten på inkomst av kapital. De första 50 000 kronorna i inkomst av kapital kan beskattningen sänkas från 30 procent till 21 procent. På så sätt ökas incitamenten att spara.
Vad tycker ni om detta förslag?