Nordkorea är förstås ett extremt exempel, men ändå ett relevant exempel på hur man vid energibrist kan få en total samhällskollaps, trots tillgång på resurser. Dessa resurser blir inlåsta, då man helt enkelt saknar energi att utvinna dem och istället har man skövlat de lättillgängliga tillgångarna i princip helt. Landet är ett exempel på att den så hyllade kubanska utvecklingen efter Sovjetunionens fall på inget sätt är garanterad, utan beror på de val vi gör (och Kuba importerar olja från Venezuela vilket Kubadyrkarna brukar ignorera). Nedanstående är ett gästinlägg från en läsare i Tokyo.
Häromveckan hade jag en intressant konversation med en amerikansk väninna som just besökt Nordkorea, bland annat Pyongyang men hon hade även rest runt i landsbygden i olika delar av landet. Min väninna är väl bevandrad med peak oil och andra frågor och naturligtvis talade om hur energisituationen i Nordkorea ser ut idag. Ungefär så här sa hon:
“In that way I see North Korea as the canary in the coal mine. The energy situation, and therefore the resource situation in North Korea today is what most countries will be faced with in our own life time, to a greater or lesser extent. North Korea has plenty of unaccessible minerals and natural resources that are too costly to extract, and so they are forced to beg for their energy, and the few resources they had left after the war has all been traded already.”
Min väninna drog upp mängder med exempel på att Nordkorea är ett samhälle i post-energi-fasen. Utan energi stannar utvecklingen i samhället och de få resurser som finns tillgängliga utan energianvändning kommer att bytas bort, eldas upp eller lagras för specifika ändamål (i fallet Nordkorea, till militären).
I Nordkorea känner man naturligtvis till alternativa energikällor, men har inte längre ens energin att kunna utnyttja sina kunskaper för få tag i de resurser som behövs för sina behov: jordbruk sker med träplogar och oxar, det finns inga toaletter utanför städerna, människor och djurs avföring samlas upp och åter-används i jordbruket. På landet kan man se klungor av människor som sitter på huk vid vägkanten där inga bilar passerar, på huk eftersom det inte finns några bänkar eller stolar, och inte längre några träd att tillverka dem av, eller maskiner och verktyg till någon tillverkning. Folk bor i hus byggda av betongblock och presenningar utan murbruk eller armering. Det enda som dom har mycket av är tomma kartonger som ligger i drivor, alla stämplade med olika hjälporganisationer och FN organs symboler. Den stora befolkningen kan inte livnäras på de få resurser som finns kvar. Utan den direkta mathjälpen från utlandet skulle Nordkorea stå inför en massvält utan like.
Kanske något att tänka på. Peak Oil har redan inträffat, lokalt.
Nordkorea är redan där, visserligen av andra orsaker än för oss andra, men resultatet är detsamma. Utan billig energi utarmas samhället mycket snabbt.
Med vänliga hälsningar, en svensk i Tokyo.
Fotnot: Nordkorea förlorade större delen av sin energiimport 1990-1993 och är nu tillbaka på 1970 års nivåer, fast utan natur, skog, hästar, fiske, maskiner, verktyg och råvaror. På mindre än tjugo år gick landet från relativt välstånd till katastrofnivå.
9 kommentarer
http://en.wikipedia.org/wiki/Energy_in_North_Korea
Nordkorea är nettoexportör av energi, 12 TWh år 2009.
Dock kan det kan vara för att de behöver importera vissa varor.
NordKorea och kanske Kuba. Ett experiment i hur en ekonomisk isolation fungerar. Inte bara ekonomisk , de har även stängt inne befolkningen.
Det finns ju en del andra länder med liknande erfarenheter.
Men vad har de mer gemensamt?
Isolering är inte så mycket problemet utan ett totalt dysfunktionellt ekonomiskt system. För övrigt var Sverige ett mer välmående land innan vi började med globaliseringen.
Exakt. Nordkorea har ju släppt in kineser i olika omgångar bl a för gruvdrift, men som regel har det snabbt blivit bråk om betalningar etc. Antagligen är det väldigt få i Nordkorea som egentligen vet hur man gör affärer på ett normalt sätt.
Frågan är vad kommunismen gör med ambitionen att lösa problemet… Troligen dödar den allt nytänkande.
Fortfarande kvarstår frågan oavsett politik och statsskick har vi något att lära oss av Kuba resp Nordkorea eller är vi i Sverige och övriga sk länder i Nord för evigt vaccinerade mot brist på energi, främst olja i vårt bränsledrivna välfärdssamhälle? BAU!
Skulle man, rent hypotetiskt, kunna tänka sig att problemen i Nordkorea har mer med systemet för att allokera resurser till olika verksamheter och investeringar att göra än vad det har med brist på energi att göra? Skulle det till och med kunna vara så att ett ineffektivt system för att allokera resurser kan leda till brist på energi (pga för få eller för dåliga investeringar), helt oberoende av peak oil? Och om energibristen i Nordkorea är oberoende av peak oil, kan man tänka sig att ett land som Sverige skulle klara peak oil bättre – och helt annorlunda – än hur ett land som Nordkorea klarar sig idag (när det finns överflöd på olja i världen)?
Själv tror jag att det blir aldrig brist på energi globalt.
För 200 år sedan skulle man ha skrattat åt samhället utan hästar, som vi skrattar åt ett samhälle utan olja