Chefen för Philadephia Federal Reserve medgav igår det vi alla redan visste (åtminstone här bland bloggläsarna). Nämligen att QE3 inte räddar ekonomin och den älskade ekonomiska tillväxten (Talentum/AFV). Detta bekräftar analysen att de kvantitativa lättnaderna, där centralbanker trycker digitala pengar och köper upp papper på marknaderna med, bara är till för att rädda besuttna från att förlora tillgångar, och inte räddar ekonomin eller vanligt folks jobb.
Det samma gäller förstås även ECB:s QEU-program.
 |
| Dagschart OMXS30 |
Börserna i USA föll förstås på ärligheten och drar nu på morgonen även med sig de europeiska börserna, inklusive Stockholmsbörsen. Verkligheten knackar på, men man har fortfarande stöd genom de artificiella stimulanserna.
Det finns ingen wealth effect. De som redan har stora tillgångar på marknaderna kommer inte konsumera mer bara för att marknaderna inte kraschar. Hade man fem miljoner, 100 miljoner eller rent av flera miljarder kommer man inte dra igång världsekonomin genom att konsumera mer därför att man fortfarande har fem miljoner, 100 miljoner eller flera miljarder.
Stimulanspengarna når inte den verkliga ekonomin där varor och tjänster handlas, utan stannar kvar på finansmarknaderna där bara närmast sörjande handlar med närmast sörjande.
Hade man möjligen haft en mer egalitär spridning av tillgångarna, så kunde QEx kanske haft viss påverkan. Men verkligheten är att de tillgångsvärden som centralbankerna räddar är koncentrerade till en liten grupp, en liten grupp som redan har allt de behöver. Ytterligare en Ferrari till garaget kommer inte rädda världsekonomin.
30 kommentarer
Det är nog inte så mycket egalitär spridning som behövs det räcker nog att stoppa pengarna där de kommer användas på riktigt. Ett exempel skulle vara t.ex. något liknande chicagoplanen där man stoppar in pengarna någon stans i statens maskineri. Man kan också dela ut det till folk som garanterat kommer sätta sprätt på pengarna som t.ex. hemlösa.
Frågan är dock om inte det i vilket fall som helst kommer leda till prisinflation i första hand på varor som köps vid emissionspunkten. Chicagoplanen förespråkar att emissionen skall ske så att prisnivån hålls konstant (dvs ett specialfall av att försöka hålla prisinflationen på en godtyckligt vald nivå) och låta BNP-utvecklingen bli vad marknaden vill. I reella termer så blir nog BNP-utvecklingen densamma ändå.
Prisinflationen verkar dessutom uppstå oavsett hur pengarna emitteras – det ser vi ju på bostadspriserna.
Och för att undvika missförstånd från penningsystemshaverister så med pengar ovan menar jag sånt som kan användas för att köpa saker.
Ja det är tråkigt. Men vi egendomslösa kan protestera genom att pierca konstnärliga ledare med Tintin-pins.
Då känns det bättre, ger en fin stimulans och helt ofarlig.
Egalitär spridning av ekonomiska resurser för att få fart på tillväxten.
Med andra ord bidrag och höga skatter.
Då får vi det samhälle du inte vill ha-tillväxtsamhället!
Vi är i så fall det land som ligger i framkant med lägst löneskillnader och högst skattebelastning. Därtill hög importerad tillväxt av konsumenter.
SVD har en artikel idag från det delade USA, där storbonden fått bingo medan fd lantarbetare saknar det mesta-utom permobilen och ciggen! Medelklassen har däremot klarat sig relativt hyggligt-med 50 000 USD i hushållets årsinkomst.
Rättelse: med andra ord bidrag och sedelpress
Sen hur mycket reell tillväxt och hur mycket prisinflation man får kan man diskutera – jag tror det blir mest det sistnämnda.
Nja, egentligen har de inte klarat sig så hyggligt, den amerikanska medelklassen. De har samma inkomst nu i snitt som för 10 år sedan, och de är 8-9 miljoner färre jämfört med före finanskrisen.
Är besviken på den svanska skattedebatten och S skatteförslag. I krisens spår är det lättare än någonsin att få igenom exv en förmögenhetsskatt i Europa, som skulle vara välkommen i de flesta länder, men det saknas helt energi och nytänkande för tillfället. Arvsskatt är en annan sak som skulle kunna genomföras nu utan att ge särskilt negativa effekter på ekonomin, men det krävs att någon mer än Kjell-Olof Feldt pushar på.
Förmögenhetsskatt gav ca 6 Mdr när den avskaffades. Nu räknar skatteverket att de förmögenheter som är på väg till Sverige skall ge en intäkt på 12 Mdr (Di Idag)
Så om det handlar om annat än straff och rättvisa så är en sån skatt kontraproduktiv! Suboptimering!
Det finns fortfarande människor som har pengar som drivkraft tro det eller ej!
Ja, den fungerande inte som tänkt. Med en nettoförmögenhet i hushållan på ca 6000 mdr är det något fel om totala förmögenhetsskatten blir 1 promille av det, när kvoten är 1,5%…
Dessutom måste dessa skatter koordineras med övriga Europa, annars fungerar det inte.
Kungen uppmanas att ta reda på hur det är med innehållet i den där nettoförmögenhetspungen.
Att skattemiljarderna nu flyter in har väl knappast med avsaknad från förmögenhetsskatten att göra, att de plötsligt inlämnade självrättelserna beror ju på att skatteverket tecknat nya informationsavtal med ett antal sk skatteparadis.
När Ben Bernanke jobbade som professor i ekonomi så studerade han USAs depression på 1930-talet och utarbetade en teori hur man ska undvika att det sker igen.
När han valdes in i bank direktionen 2002 höll han ett tal vad som skulle behöva göras om USA hamnade i knipa igen.
1) Sänka räntorna
2) Stödköpa statspapper
3) Stödköpa bostadsobligationer
Facit: 1–3 har nu inträffat
Vad kommer härnäst?
4) Massiva skattesänkningar finansierade med nytryckta dollar.
Om det krävs så kommer helikoptrar att lastas med penningsäckar och innehållet vräks ut över massorna.
Cornu skriver "bara är till för att rädda besuttna från att förlora tillgångar" exakt cornu och du drar väl rätt slutsats av detta? Man ska gå all in på börserna. Man ska absolut inte gå emot marknaden med korta positioner i detta klimat; då kommer man att bränna sig rejält.
Mvh
QE har en effekt på ekonomin förtom just den så kallade wealth effect. Genom att centralbanken köper upp långa räntepapper stiger efterfrågan och därmed priset på dessa vilket pressar ner de långa räntorna. Det kan dels hjälpa till på enskilda tillgångsmarknader, som i USA där FED köper bostadsobligationer och därmed hjälper bostadsmarknaden vilket minskar det relativa skuldöverhänget och därmed vrider medborgarnas spenderande bort från amorteringar i rasande takt till konsumtion, vilket driver upp aggregerad efterfrågan och får hjulen att snurra igen.
En annan faktor är att den minskade avkastningen på långa räntor gör aktier och nyinvesteringar mer lönsamma, relativt sett, eftersom centralbanken minskar avkastningen på långa räntepapper.
Nu tror jag ärligt talat inte att någon av de två effekterna ovan är särskilt stora, även om de finns. Men det skadar i alla fall inte att försöka. En trevlig bieffekt av QE är ju trots allt en kraftig minskning av statsskulden, eftersom centralbanken köper upp massor av statsobligationer med nytryckta pengar. Bank of England har redan köpt en tredjedel av den brittiska statsskulden. En tredjedel av alla räntor som den brittiska staten betalar till sina långivare går alltså till den brittiska centralbanken, som då ökar sin vinst, och kan betala ut de ökade vinsterna i form av utdelningar till sin ägare, den brittiska staten. Storbritannien har alltså nu i princip betalat tillbaka en tredjedel av sin statsskuld med nytryckta pengar! Detta borde i vanliga fall ge upphov till inflation, men sådan uppträder för närvarande inte då vi är i likviditetsfällan, där sambandet mellan penningmängd och prisnivå slutar gälla.
Visst, när ekonomin börjar återhämta sig om några år uppstår nog ett visst inflationstryck, men det kan lätt hanteras genom att höja styrräntan i rimlig takt.
Slutligen kan tilläggas att Bernanke lovat att hålla räntan låg också ett tag efter att återhämtningen kommit igång. Det leder till högre framtida inflationsförväntningar, och därmed till lägre realränta, eftersom reallränta är lika med nominell ränta minus inflation. Om den nominella räntan redan är noll, som den är nu, leder högre inflation/inflationsförväntningar till en allt mer negativ realränta, vilket ytterligare kommer att hjälpa till att få igång ekonomin.
Bortsett från att USA's statsskuld har ökat kraftigt istf den utlovade kraftiga minskningen. Alltså sänk bolåneräntorna och hushållen lånar mer, sänk statslåneräntan och staten lånar mer – är det överraskande?
Och samma historia verkar det vara gällande UK's statsskuld.
Tror inte att det i första hand är vurmen om de mest besuttna som är drivkraften utan politikerkollektivets och det politiska systemets administratörers skattebetalade förmåner som är främsta drivkraften. Det är mängder av människor som tjänar sitt bröd i direkt eller indirekt eu-betalade tjänster. Bank och finans har förstås ett stor inflytand över dessa politiskt korrumperade politiker och tjänstemän.
En icke oväsentlig andel av den amerikanska statsskulden ägs nu av Federal Reserve, alltså av staten. Se: http://graphics8.nytimes.com/images/2012/09/20/opinion/092012krugman2/092012krugman2-blog480.jpg
FED's andel av köpen av nyemitterade amerikanska statsobligationer. Röd är totala emissioner, blå är FED's köp: http://graphics8.nytimes.com/images/2012/09/19/opinion/091912krugman1/091912krugman1-blog480.jpg
Vidare ökar inte den amerikanska privata skuldsättningen. Den rasar i, ja, rasande takt. Detta för att fastighetspriserna fallit och folk inte vill äga hus som är mindre värda än man är skyldig banken. Så då amorterar man. Det leder i sin tur till minskad konsumtion, minskad aggregerad efterfrågan, och lågkonjunktur. Den amerikanska lågkonjunkturen beror till 100% på bristande aggregerad efterfrågan. Visst finns det många andra mer långsiktiga strukturella problem att hantera i den amerikanska ekonomin, men man börjar inte med att rensa den igensatta avloppet när husets tak brinner.
Slutligen är detta att USA's statskuld ökar, att man har ett konjunkturellt budgetunderskott, en feature, inte en bugg. I lågkonjunktur faller skatteintäkterna och kostnaderna för det sociala skyddsnätet ökar. Det innebär att när privatkonsumtionen faller bort går staten in och håller uppe efterfrågan genom minskade skattebilagor och genom att utbetala exempelvis arbetslöshetsbidrag, så att ekonomin inte går in i en negativ spiral. Det kallas för automatiska stabilisatorer, och är economics 101.
Menar förstås minskade skattepålagor, inte bilagor.
Enligt Vita husets egen statistik (http://www.whitehouse.gov/omb/budget/Historicals) så har USA haft budgetöverskott 4år sedan 1970 (1998-2001), övriga har varit underskott. Att därför prata om att det är en "feature" med budgetunderskott i lågkonjunktur håller därför inte – detta har pågått under både hög och lågkonjunktur. Jag håller med om att det är rätt väg att gå i teorin, men i praktiken har det inte fungerat eftersom de uppenbarligen inte hållit igen under de bra åren för att kunna betala av statsskulden.
USA har förutom det konjunkturella underskottet ett strukturellt underskott, men hela ökningen sen krisen inleddes beror just på krisen, och det är i sin ordning.
Det är heller inget problem att ha ett strukturellt budgetunderskott så länge det inte är större än den ekonomiska tillväxten, eftersom ekonomin då växer i samma takt som skulderna, och skuldandelen av BNP därmed hålls konstant.
Däremot måste man efter varje lågkonjunktur, under de goda åren, ha ett budgetunderskott som är mindre än tilväxten (men inte nödvändigtvis är noll eller är ett budgetöverskott), så skuldkvoten kan pressas ner. Annars leder varje lågkonjunktur till en allt högre skuldkvot som andel av BNP.
Tycker fortfarande att du ser väl ljust på USAs underskott. Även skuld som andel av BNP har ökat de flesta åren sedan 1980 (http://en.wikipedia.org/wiki/File:USDebt.png). Vad som är strukturellt och cykliskt underskott är dessutom flytande, och det kan användas för att skyla över brister i budgeten på lång sikt. Detta gäller i största grad ett land som bevisligen inte klarat av att hålla sin budget i balans på väldigt lång tid. Givetvis beror de större underskotten nu på krisen (eller snarare – hur kan detta motbevisas?), men att hänvisa till att USAs underskott beror på A4-konjunkturpolitik håller inte.
Tyvärr ser det ut att inte vara så heller. USAs statsskuld i förhållande till BNP har ökat sedan 70-t med undantag för ett fåtal år.
Som sagt, USA har ett strukturellt underskott som i långa loppet är ohållbart (även om det långa loppet nog kan vara väldigt långt eftersom statsskulden fortfarande bara är hälften av Japans med hänsyn taget till BNP, och Japan har lägst statsskuldsräntor på jorden).
Det strukturella amerikanska underskottet beror i sin tur egentligen inte på militära äventyr utomlands eller något sådant (även om Irakkrigets kostnad på ungefär 2000 miljarder dollar knappast hjälpte), utan på att den amerikanska sjukvården är extremt ineffektiv på att använda tilldelade medel. Man lägger dubbelt så hög andel av sin BNP på sjukvård som vi gör i Västeuropa, utan att få bättre sjukvård, 14% istället för 7%, eller något i den stilen. Detta har sina orsaker som jag inte ska gå in på här, men forskningsläget är ganska klart (googla healthcare economics).
Det är heller inget problem att ha ett strukturellt budgetunderskott så länge det inte är större än den ekonomiska tillväxten, eftersom ekonomin då växer i samma takt som skulderna, och skuldandelen av BNP därmed hålls konstant.
Det där förutsätter ju att man aldrig har avväxt, eller vad det heter. Om ekonomin krymper under en lång tid så blir det inte så kul. Du tror kanske att det inte kan inträffa.
PS. Den där grafen visar att man fick statsskulden under kontroll i början av 90-talet under Clinton och faktiskt sänkte skuldkvoten hela vägen fram tills dess att finanskrisen bröt ut, då den av konjunkturskäl etc exploderade.
Om vi tittar på skulden i absoluta reala tal istället för som andel av BNP sjönk den tills president Bush (II) tog över och han spenderade massor av pengar (under en högkonjunktur… suck) på krig och ofinansierade skattesänkningar till de allra rikaste.
Jag håller helt med om att kontracyklisk politik kan vara bra. Du måste dock vara selektivt blind för att läsa grafen som att allt i stort sett ser bra ut, bortsett från marginella strukturella problem.
Skuldkvoten minskade en stund, men sett sedan 1980 är det ett hack i en ökande kurva. Den fortsatta ökningen tog fart vid millenieskiftet, inte finanskrisen. Skulden i absoluta tal planade ut en kort stund och sjönk marginellt något enstaka år. Baserat på vad grafen visar är det helt vansinnigt att påstå skulden sjönk fram till att Bush tog över – skulden i absoluta tal är en kurva som i stort sett pekar linjärt uppåt. Men all cred till Clinton för hans budgetarbete sent 90tal.
Dock inte så mycket mer att diskutera. Tydligen ser man vad man vill se.
cornu utan Q1 Q2 och LTRO så hadde ekonomin varit död.
Var är hyperinflationen? Q1 Q" skulle ju orsaka hyperinflation.
På samma sätt som "alla bloggläsare vet att QE3 inte räddar ekonomin" så vet alla bloggläsare också att alla QE paket och andra stimulanser gjort att Cornu förlorat stora pengar på sina negativa positioner. Alla bloggläsare vet att Cornu rekommenderade sina bloggläsare att än är det inte för sent att sälja sina innehav då OMXS30 låg på 860. Alla bloggläsare vet också att Cornu aldrig kommer att erkänna att han p.g.a. dessa stimulanser förlorat stora pengar, dock kanske han säger att han endast hade små negativa positioner. Vidare vet bloggläsarna också att Cornu för ett tag sedan skrev att tiden är förbi då det gick att tjäna stora pengar på börsen (detta tolkade dock alla bloggläsare som att Cornu faktiskt förlorat pengar på börsen eftersom de som läser denna blogg är så pass smarta).Bloggläsarna vet också att Cornu kan svara med att inte svara då han inte har något som bevisar motsatsen eller så kan ha svara med att dra en historia som aldrig går att bevisa. Alla bloggläsare vet också att Cornu aldrig redovisar sina innehav eftersom det finns en risk att alla skulle kunna få reda på att han haft fel (fast det har han å ena sidan sedan redan erkänt å andra sidan försöker han genom att alltid i efterhand låta som att han visste vad som skulle hända släta över att han erkänt att han haft fel). Och till sist så vet alla bloggläsare att Cornu nu försöker hitta något i denna text som motsäger sig själv eftersom den taktiken är till för att leda bort bloggläsarna från de fakta som står i denna text. Bloggläsarna vet också hur mycket Cornu hatar att ha fel. Och nu har Cornu förlorat lite mindre pengar eftersom jag spenderat tid på denna blogg. Dock måste jag erkänna att Cornu är jäkligt duktig på att skriva.
"Dock måste jag erkänna att Cornu är jäkligt duktig på att skriva."
Det är sant, när han skriver om annat än nationalekonomi då brukar det vara bra och intressant.
Varför skriver cornu om nationalekonomi?
Innan man litar på en site/blogg så brukar man väl ta reda på lite om siten/bloggen, man går t.ex. in och läser vad som står "Om Bloggen":
"Notera att alla är ansvariga för sina egna placeringar, investeringar och ekonomi. Texter på denna blog är enbart till för information och är personliga funderingar, och skall inte ses som en uppmuntran att göra specifika placeringar. Skribenter på Cornucopia?är på inget sätt ansvariga för dina investeringsbeslut. Lita inte på det som skrivs här, utan kontrollera själva samt konsultera er oberoende och kvalificerade finansiella rådgivare innan ni tar investeringsbeslut."
Så vad är ditt problem? Det har visat sig att börsen har varit mer eller mindre konstant nivå de senaste 10 åren – vilket stöder tesen att det inte går att (enkelt) tjäna stora pengar på börsen. Detta inkluderar väl även att inta negativa positioner?