Ända sedan den så kallade strategiska ”time-outen” som den då sittande regeringen medvetet valde att ta i samband med försvarsbeslutet 2000, så har Försvarsmakten i ett högt tempo monterats ned och stora delar har helt avvecklats. När detta beslut fattades ansåg man att det inte längre fanns något militärt hot mot Sverige.
På grund av detta beslut består en stor del av Försvarsmakten i dag av förbandstyper i singular med mycket begränsad förmåga att verka över mer än en mindre geografisk yta i händelse av kris eller krig. När den sittande regeringen tillträdde efter valet 2006 trodde många att säkerhets- och försvarspolitiken skulle ses över och förstärkas. Resultatet visar nu tydligt att så blev inte fallet. Försvars- och säkerhetspolitiken har till synes hamnat än längre ner på den politiska agendan. Detta trots att det nu återigen byggs upp en avsevärd militär kapacitet i Östersjöområdet där det satsas enorma summor på militär uppbyggnad och upprustning samtidigt som sociala områden som vård, skola och omsorg får stå tillbaka.
ÖB har den senaste tiden tydligt påvisat att Försvarsmakten måste tillföras ytterligare medel ur statsbudgeten för att ens kunna bibehålla den nuvarande mycket begränsade insatsorganisationen bortom 2015. Regeringen har tyvärr uppvisat ett stort ointresse i denna för Sverige mycket viktiga fråga. ÖB har i samband med detta även påpekat att den omdebatterade uppgraderingen av JAS 39 Gripen inte kan genomföras inom nuvarande ekonomiska ram utan att det kommer att medföra stora konsekvenser för Försvarsmakten, där avveckling av försvarsgrenar skulle kunna bli en tvungen åtgärd för att hålla sig inom nuvarande budgetram.
Det svenska försvarsanslaget är idag det lägsta i Norden med 1,15% av BNP och har kontinuerligt sjunkit sedan 80-talet. Detta är en konsekvens av att inga ekonomiska satsningar har gjorts inom politikområdet samt att anslaget inte har kompenserats fullt ut för ökade kostnader under många år, vilket i praktiken inneburit en anslagsminskning sett över tiden. Detta exemplifieras av att materielanslaget i praktiken halverats sedan 2006.
Försvar- och säkerhetspolitik kräver ett kontinuerligt handfast ledarskap som inte enbart gömmer sig bakom framtida utredningar. Omvärldsläget i stort, och militär kapacitetsuppbyggnad i vårt närområde måste analyseras löpande och generera justeringar av den förda säkerhetspolitiken, och i förlängningen även av försvarsanslaget.
Vi anser att regeringen nu måste ta sitt ansvar för Sveriges säkerhet inte bara i teorin, utan även i praktiken. Regeringen måste således tillföra Försvarsmakten de ekonomiska medel som krävs, och som ÖB tydligt påpekat, för att kunna upprätthålla en acceptabel försvarsförmåga.
Vi anser dessutom att frågan om ett NATO-medlemskap måste lyftas till debatt och att en luftförsvarsutredning för perioden 2020-2040 måste genomföras till skillnad från den nu planerade som endast avser att behandla tiden bortom 2040.
Undertecknat/
Chefsingenjören, driver försvarsbloggen http://chefsingenjoren.blogspot.se/
Cynisk, driver försvarsbloggen http://cynismer.blogspot.se/
Hans Jakobsson, driver den militärhistoriska bloggen http://hjak.se
J.K Nilsson, driver försvarsbloggen http://insatsen.blogspot.se/
Kaj Karlsson, författare och bloggare http://www.aldabergr.se
Lars Gyllenhaal, författare och bloggare: http://larsgyllenhaal.blogspot.se/
Lars Wilderäng, författare och bloggare https://cornucopia.se/
Morgonsur, driver bloggen http://morgonsur.wordpress.com/
Observationsplatsen, driver försvarsupplysningsbloggen http://oplatsen.wordpress.com/
Signatory, driver bloggen Gripen News http://gripennewsthread.blogspot.se/
Skipper, driver försvarsbloggen http://navyskipper.blogspot.se/
Wiseman, driver försvarsbloggen http://wisemanswisdoms.blogspot.se/
För att påvisa för regering, riksdag, försvarsutskott och försvarsberedning att det är hög tid att ta frågor rörande säkerhets- och försvarspolitik på allvar så vill vi även tipsa dig som läsare om möjligheten att skriva under detta upprop: http://upprop.nu/IALB i syfte att visa ditt stöd för dessa viktiga frågor. Skribenterna ovan har ingen koppling till det länkade uppropet.
36 kommentarer
Försvaret behöver bantas! Innefektiv koloss som suger pengar som behövs till vår välfärd.
Vad skulle vara en rimlig nivå på försvarsförmåga att banta till tycker du?
Snart behöver nog även välfärden bantas för att pengarna ska räcka till vår välfärd.
Dock verkar det påtalat på bloggen att PRIO som baseras på SAP är ineffektivt och bör bantas bort ur försvaret. Finns säkert flera andra saker som bör bantas bort.
Gärna ett starkt territorialförsvar men först och minst en burk försvarsspray på fickan.
Vad ska alla ekologister som läser denna blogg säga nu?
För övrigt måste man ju säga att det militärindustriella komplexet inte varit särskilt framgångsrikt senaste 20 åren.
Klimat- och genusindustriella komplexet har däremot visat hur man lobbar fram miljon efter miljon i anslag.
Ingen idé att bara kasta pengarna in i det svarta hålet innan man tagit hand om åtminstone några av de stora problemen först;
1 Koloss på lerfötter med stort huvud av dyra skrivbordsurfande "militärer", jämför med t.ex. Finland.
2 Föredettingar som lämnar tidigt och blir mycket dyrare konsulter där de gör samma jobb som tidigare
3 Genus- och andra anpassningsprojekt med en massa självklarheter som tar tid från ordinarie verksamhet, svårt att lära gamla hundar att sitta så från de som inte ställer upp på det blir det ofta läpparnas bekännelse
4 Ineffektiv absurd intern "kostnadskontroll", minsta pinal som behövs måste ok:as (ibland flera led) upp, även om det blivit bättre senaste tiden
5 osv osv
Man får komma ihåg att svenska myndigheter, statlig, kommunal och landstingsverksamhet (inkluderar även SAS) antagligen är den mest ineffektiva i världen.
Men det har mer med vår kultur att göra, som skadats allvarligt av den "välfärd" och omhändertagande rättighetsmentalitet som vi blivit matade med senaste 30-40 åren.
Idag är det nog bara Norge som är värre i slapphet och ineffektivitet, skadade av sina oljerikedomar (ej räknat övriga oljeskadade stater i mellanöstern).
http://www.officersforbundet.se/portal/page/portal/material/Nyhetsarkiv/Nyhet?element_id=4840713&displaypage=TRUE
Förtroende för Försvarsmaktens ledning och regeringens försvarspolitik faller bland officerare och soldater. Sju av tio soldater har övervägt att sluta under det gånga året.
5% till försvar.
Värnplikt åter.
Inget Nato.
Liten budgetförstärkning och krav på att det vi har skall fungera.
Nordiskt samarbete som leder till försvarsallians.
Större möjligheter för frivilliga engagemang.
Förberedelser för att hantera resursbrister, klimatförändringar och global oro.
Gärna natomedlemskap tillsammans med Finland.
Värnplikten åter om detta inte räcker.
På vilket sätt kommer ökade militärutgifter leda till att relationen mellan oss och vår omvärld förbättas så att fredsrisken ökar? Inte alls. Viljan hos omvärlden att anfalla och invadera oss påverkas av en lång rad faktorer. Våra egen militära kapacitet utgör en signal om misstro och är ett incitament för omvärlden att öka sina militära rustningar – kapprustning. Om två närliggande länder har militära rustningar och det är deras jobb att leka katt och råtta och förbereda sig för krig mot varandra, så kan man lätt förledas att tro att relationerna mellan länderna emellan är mycket sämre än vad de är. Och deras arbete bidrar faktiskt till att göra dessa relationer sämre, inte bättre. Sen kan man fråga sig om man skall lyssna till människor som är beroende av ökade militärutgifter när man bestämmer hur mycket krigsmakten skall få kosta…
Jag har ett förslag. Skapa ett statligt stipendium där svenska staten i ett utbytesprogram finansierar 1000 studieplatser på svenska universitet, och 1000 platser på universitet i Ryssland. Sponsra boende, livsomkostnader, studieavgifter, resa, språkkurs osv. Svenska staten betalar rubbet. Om 10 år kommer vi ha 10 000 svenskar som spederat ett år i Ryssland, och 10 000 ryssar kommer ha erfarenhet av Sverige. Skulle detta ha positiv eller negativ inverkan på fredsrisken? Vad kostar det? Låt säga att det kostar 0.5 miljon per student och år, dvs 1 miljard per år. Lika mycket som vår krigsmakt bränner på 1 vecka. Eller 2-3 JAS-flygplan.
/Mats L/
"What if it is finally realized that war and military spending is always destructive to the economy?" -Ron Paul
Ron Paul's "What if speech":
http://www.youtube.com/watch?v=rn8jNdnGqYQ
Försvaret skulle behöva ungefär 10 % större budget för att börja fungera.
På längre sikt behövs det ännu mer pengar för stora materielprojekt som nästa generation flygplan och ubåtar, övergång till lokalt producerat flygbränsle och diesel av flis och el och en återuppbyggnad av civilförsvaret.
Eftersom vi nu är aktiva ute i världen med militära styrkor vore det rimligt att budgeten för detta och budgeten för biståndet hanterades som en enhet så våra begränsade "skänka bort" pengar ger största möjliga humanitära och säkerhetspolitiska nytta per krona.
Utökad svensk bränsleproduktion blir även en del av klimatpolitiken och säkrar både skogarnas värde och mycket av industrins fortbestånd om botten skulle gå ur pappersmarknaden. Ett civilförsvar är bättre än guld om klimatförändringstakten ökar och vädret överraskar lokalt och globalt.
En fråga, är det bara män som har skrivit under upprop, och hur kommer det sig. Dvs frågade ni några kvinnor om de ville vara med eller har ni bara män i era nätverk som diskuterar försvaret?
/Lars
Du kanske bör fråga dig själv, Lars, varför du tror att det inte kan finnas kvinnor bakom de pseudonyma underskrifterna?
Det var en fråga som jag undrade över, och sedan en följdfråga om så är fallet. På två frågor fick jag en tillbaka, vilket kanske säger mer än ett svar 🙂
Fascinationen för våld och vapen är ett uteslutande manligt fenomen. Det sägs att män står för 99% av allt våld i samhället, ett faktum som möjligen borde diskvalificera oss från allt maktutövande. Det är omöjligt att se på krigsmakten, det militär-industriella komplexet osv. utan att ta på sig genusglasögonen… /Mats L/
Du gör samma tankefel som alla sexister. Människan är en tvåkönad art, och om ettdera av könen har en speciell preferens för något så är det båda könens ansvar. Om män är fascinerade av vapen och våld så är det för att kvinnorna vill ha dem så. Annars skulle inte dessa män kunna föra sina vapenfetischistiska gener vidare. Nu finns det dock en massa män som INTE är intresserade av våld och vapen, och dessa skulle alltså kollektivt bestraffas med att diskvalificeras från maktutövning – intressant synpunkt…
Och det där med att män skulle stå för 99% av allt våld… Hur vore det om du tog på dig förnuftsglasögonen istället. 😉
Kollektiv skuldkänsla verkar ha drabbat någon.
Det är synd att rikets ledande försvarsdebattörer så lättvindigt går rätt i regeringens fälla. Nato-anslutning är ju precis vad alliansregimens försvarspolitik har gått ut på hela tiden.
Moderaterna har velat gå med sedan årtionden, men de har inte haft en tillstymmelse till folkligt stöd för det. Därför har de med berått mod (och stöd av den reflexmässigt försvarsnegativa delen av vänsterblocket) monterat ned försvaret till den grad att vi inte skall ha något annat val än att söka skydd hos Nato.
Att blanda in Nato-medlemskap i det här uppropet är därför att ge sitt implicita stöd till det rena landsförräderi som försvarspolitiken har varit de senaste decennierna. Med det sista stycket skjuter ni hela uppropet i sank.
Mitt i prick. Där sjönk uppropet som en sten. Fokus bör vara på vår egen förmåga, men ni marscherar rätt in i regeringens Nato-fälla. Att vi inte skulle ha råd med en egen förmåga är nys. Vi har en regering som just har satsat 5 miljarder om året på att subventionera krogbesök. Vår sjunkande förmåga att värna vårt territorium är en del av en medveten strategi, precis som argumentationen för att köpa "från hyllan" och för den stora egennyttan med att ställa upp på oerhört kostsamma Nato-operationer i andra världsdelar. Operationer som alltmer sällan granskas på ett sakkunnigt och kritiskt sätt. Det enda vi kan vara säkra på är att bevekelsegrunderna aldrig är det som ledande politiker, militärer och andra makthavare uttrycker offentligt.
Jaså.
Vi skriver att NATO-frågan måste debatteras. De som förnekar försvarets problem eller säger att vi kan rusta ner ännu mer eller ha det som vi har det brukar säga "NATO räddar oss". Detta måste debatteras, men politikerna tar inte i frågan. Vi ställer upp som NATO:s bitch närhelst vi blir tillfrågade, men har inga som helst löften om hjälp. Inte ens EU och Lissabonfördraget innebär några annat än "stöd" (kan vara verbalt stöd).
Så antingen rustar vi upp och återställer svensk förmåga, eller så går vi med i NATO på riktigt. Fast sannolikt vill de inte ha ett så svagt land som medlem, men det är bra att ha en snäll ledhund som ställer upp när det passar NATO, utan några reciproka krav.
Nej, det är helt fel uttryckt. Den egna svenska försvarsförmågan måste återställas till en åtminstone uthärdlig nivå. Punkt. Detta är inte förhandlingsbart.
När det väl är gjort kan vi, om någon tycker att det är önskvärt, debattera ett eventuellt Nato-medlemskap, som i så fall skulle ske från en starkare förhandlingsposition. Men det är en senare fråga. Att själva kunna nödtorftigt försvara rikets gränser, utan att behöva lita till någon allians med en i grunden ointresserad storebror som i första hand kommer att se till sina egna intressen, är en utgångspunkt och inte ett alternativ till Nato-anslutning. Det är där uppropet går vilse.
Om exempelvis Jasprojektet får flytta från försvarsbudgeten till att kallas en industrifråga, och försvarsanslaget därefter kan användas till produktion av försvar, är det närmast en förutsättning att det inte finns en armé som tågar mot Stockholm för att stoppa förändringen. Det är knappast en tillfällighet att avrustning, ekonomisk kris och miljöfrågehantering sammanfaller i tid.
Vad skall förmodligen världens mest konflikträdda folk med försvar till?
Undvika konflikter!
Inget annat land skulle ta Sverige på allvar om vi påstod att vi skall försvara oss själva. Det är ingen i Sverige som tar det på allvar.
Alla vet att vi lyder pappa USA
lägg ner försvaret
spelar ingen roll hur mycket som satsas, de kan ändå inte försvara landet
försvarsmakten är ett hot mot befolkningen, inte ett skyddd
Varför inte polisen och brandkåren när du ändå är i farten?
skulle gärna se att hela rättsväsendet och civilförsvaret fick en kontrollerad nedläggning och återuppbyggnad med fokus på deras huvuduppgifter snarare än fokus på byråkrater och genuskurser. pånyttfött rättsväsende och civilförsvar kommer att klara av sina uppgifter.
försvaret däremot kommer aldrig klara av sina officiella uppgifter oavsett hur mycket pengar som satsas. däremot kan det fortfarande med framgång användas mot den egna befolkningen, vilket befolkningen i mer än ett land i världshistorien fått erfara.
skulle inte ha något emot lokalmiliser för de som vill skapa sådana. det skulle vara gratis och man kan vara tryggare förvissad om att de gör ett bra jobb för att försvara närområdet och att deras lojalitet ligger hos den lokala befolkningen och inte paymasters i riksdag och regering eller någon annan elit.
Tråkigt att en del tror att debattera Nato = gå med i Nato.
I övrigt, kanske man skulle trycka upp Maos ord att varje land har en armé, en egen eller någon annans som t-shirt…
Harebra,
Lars
Att debattera Nato i det här läget, utifrån premissen att "vi är så svaga så vi måste se på alla alternativ" är att spela med i regeringens fulspel. Det var precis den reaktion de ville uppnå genom att lägga ner försvaret.
Varför inte "politisk makt växer ur en gevärspipa". Det skulle jag tänka mig på en t-tröja;)
När jag gjorde lumpen gick det åt massor av tid till rent trams. Exercis till förbannelse. 3 mån. effektiv utbildning på hemorten skulle räcka som värnpliktsutbildning. Gärna i hemvärnets regi. Därtill en yrkesarmé till de mer krävande vapengrenarna såsom pansar, luftvärn KA mm. Lärdomarna från Vietnam och Afghanistan borde avskräcka från att ockupera ett folk som är beväpnat.
Cornucopia & Gyllenhaal
Sist jag tittade så var vi inte med i Nato. Nu skriver ni i ett upprop att vi måste debattera Nato-medlemskap. Kan det tolkas på mer än ett sätt?
Bästa hälsningar,
Carl-Johan
Vi som skrivit på uppropet har olika åsikter om Nato-medlemskap. Därför efterlyser vi just debatt. Sverige är idag väldigt nära att vara medlem eller iaf de facto medlem. Frågan är: gå vidare till fullt medlemskap, stå kvar där vi är eller istället backa och förlita oss mer på antingen oss själva, eller försvarssamarbete med Finland. Eller total avrustning och hoppas att Mao hade fel.
Bästa hälsningar,
Lars
Som undertecknare och i grunden stark NATO-motståndare hävdar jag att det krävs en debatt kring NATO-medlemskap. Är det t ex verkligen önskvärt att NATO-anpassa försvaret till ibland sämre lösningar än de "egna" bättre svenska från invasionsförsvarets tid?
Är det rimligt att anpassa en hel försvarsmakt och delta i samtliga "jobbiga åtaganden" som krävs av fullvärdiga NATO-medlemmar utan att kräva någonting tillbaka? Vi gör allt som krävs – utan att få vare sig inflytande eller försvarsgaranti i utbyte.
Är det rimligt?
Personligen tror jag NATO är ett dåligt alternativ. Det är en urvattnad konsensusorganisation vars reella värde som försvarsallians minskar för varje medlem. Tyvärr tar man igen det med att åta sig allt fler politiskt, ekonomiskt och humankapitalmässigt kostsamma offensiva militära insatser mot länder som må vara problemhärdar – men sällan utgör några större hot mot alliansen eller världsfreden.
Försvaret av nationen Sverige har nu nått en bisarr cost/benefit ratio som får åtminstone mig att rentv anse att en total nedläggning är ett bättre alternativ än att fortsätta på nuvarande sätt.
Om vi ändå skall sätta allt hopp om den framtida nationella säkerheten till best case-scenarios, naiva föreställningar om historiens slut och allmänt hopp om att "någon annan" säkert löser vad som än kan störa oss kan vi lika gärna göra det gratis och spara 40 Mdr SEK till bättre saker.
Jag tror att frågan i uppropet är lite för tidigt väckt. Det finns vad jag vet egentligen ingen anledning att tro att Sverige klarar sig undan den utveckling som redan finns synlig i utvecklade ekonomier som USA och EU-länder. Utlandsberoendet är helt enkelt för stort. Inre oro till följd av vikande ekonomi blir då resultatet förr eller senare. Vad händer då? Magnus Redins nattvandrargrupp är ett exempel på embryo till lokalförsvarsförband just där han bor, liksom alla andra lokala motsvarigheter fyller samma funktion. Under värnpliktssystemets tid var det ju populärt att ställa frågan till värnpliktsvägrarna om de inte skulle skydda sin familj med vapen i hand om de kunde. Det är ju också vad försvaret ska syfta till. Men visst måste Sveriges förhållande till NATO, EU liksom solidaritetsförklaringen debatteras.