Sedan alliansregimen tillträdde hösten 2006 har antalet statligt anställda minskat med 3084 personer i landet, men samtidigt ökat 2539 i Stockholm. Alliansregimen ser alltså till att koncentrera allt mer makt och myndigheter till huvudstaden, samtidigt som de drar ner i övriga landet. Totalt sett är riktningen dock korrekt då antalet statliga jobb minskar, även om man borde kunnat stryka 10 000-tals jobb istället för bara 3084.
Men var i landet hamnar det flest anställningar?
Statliga jobb är tjänster som ska serva hela landet och bör rimligtvis vara rätt jämt fördelade över landet, men så är förstås inte fallet. Det har drivits regionalpolitik genom utlokalisering av statliga verk, en politik som under alliansregimen tydligen vänts till att tjänster återigen koncentreras till huvudstaden. Samtidigt sägs stockholmarna, dessa snyggaste och mest intelligenta människor på jorden, förstås ha hörge löner, men jag tittar nu bara på antalet anställda.
Procentandel av befolkningen
som är statligt anställda. |
Som andel av befolkningen är det i själva verket inte Stockholm (Stockholms län – jag orkar inte titta på landets hundratals kommuner enskilt och viss statistik finns inte per kommun – Stockholm är Stor-Stockholm, vilket är samma som Stockholms län, get over it!) som är värst, utan myggforskarnas Uppsala län har i själva verket störst andel statligt anställda i landet, rent av mer än de norrländska glesbygdslänen.
Befolkningen har som bekant ökat i landet, och i de flesta län, under alliansregimens styre och andelen statligt anställda har därför minskat i nästan hela landet. Undantagen är Jämtlands län och Örebro län. Som jag misstänkt har både Hallands län och Västra Götalands län lägre andel statligt anställda än snittet i riket och kan på så sätt ses som nettobidragsgivare till resten av landet, då statliga transfereringar går till toppplaceringarna länen Uppsala, Västerbotten, Norrbotten, Stockholm och Blekinge.
Det är alltså korrekt att befolkningen i resten av Sverige finansierar Stockholm, även om Uppsala är värre. De som ställer upp allra mest på detta är de gamla danskarna i Halland.
Samtidigt ska man komma ihåg att stockholmarna har högre löner än resten av landet. Medellönen i Stockholm är drygt 17% högre än medlet i riket, medan topplaceringen Uppsala har just medellön. Justerar man för löner är Stockholms län det län i Sverige som får näst mest statliga pengar sett till andel av befolkningen.
Procentandel statligt anställda
av totalt antal anställda |
Men man kan förstås istället titta på antalet anställda.
Sett till antalet anställda av totala antalet anställda är det fortfarande myggforskare i Uppsala som pengarna försvinner till. Stockholm är fortfarande en nettobidragstagare även om placeringen har fallit.
Förklaringen till att Uppsala sticker ut är väl rimligtvis de onödiga utbildningarna på Uppsala Universitet, där ungdomar ska studieskuldsättas för att få högre utbildning än de behöver för de jobb de senare inte får.
Procentandel statliga jobb per län
justerat för löner sett till totalt antal anställda. Uppsala är i en klass för sig. |
Justerar man här för lönerna är Stockholms län den tredje största bidragstagaren av statliga jobb i landet! Kalmar län blir det län som skickar störst andel av sina löner till statliga jobb i bland annat Stockholm och Uppsala. Näst mest bidrag ger Halland och på tredje plats hittar man Jönköping.
Sammantaget har de som gnäller på Norrland och de som gnäller på Stockholm bägge rätt. Uppsala, Västerbotten, Stockholm och Norrbotten får stora bidrag från resten av landet. Stockholms län producerar dock väldigt lite mat, energi och råvaror och är som sådan antagligen det län som är minst självförsörjande totalt. Man kan säga att stockholmare är en sorts curlingfolkslag där andra måste stå för deras försörjning.
Bloggrannen Den hälsosamme ekonomisten (som verkar vara från Arvika, där män och kvinnor är hårda och diskar toalettringarna i diskmaskin) gör en antagligen ganska korrekt analys av fjollorna i Stockholm med titeln Allting är värre i Stockholm. Stockholmare klagar när de blir myggstuckna och det blir katastrofrubriker om ett tåg är försenat eller om strömmen går. Å andra sidan är ju de allra flesta “stockholmare” inflyttade och de har väl flyttat till Stockholm just för att slippa strömavbrott, försenade tåg och myggor. Riktiga stockholmare är sk söderkisar. De slåss med kniv och gnäller inte när inälvorna släpar på kullerstenarna. Men det finns inte så många kvar av darwinistiska skäl…
Därmed kan vi lägga debatten om vem som är beroende av vem åt sidan. Stockholmare är beroende av resten av landet. Men värst är Uppsala.
13 kommentarer
Det där visste vi naturligtvis redan, Men den stora frågan är varför inte tokhögerns representanter i stockholm och deras svans av latte drickare begriper samma sak?
Tja, bidrag och bidrag. Utifrån ett redovisningsperspektiv är Vattenfall med sitt huvudkontor med byråkrater i.o.m. sätet i Stockholm ett mycket lönsamt Stockholmsföretag som ger bidrag till resten av landet.
I ett stockholmsperspektiv är t.ex Porjus församling ett problemområde i en avlägsen del glesbygd=åldrande befolkning=utflyttningsort=bidragstagare.
Jag vill använda den gamla klyschan här: Kapa elledningarna söderut ska vi se vilken lönsamhet det blir på HK i Råcksta. De 300 innevånarna i Porjus skulle kunna ha varsin privatjet, i församlingen finns Ritsem, Vietas, Ligga ,Porjus och Harsprångets kraftstationer. Ohyggliga sedelpressar som idag kör miljarder rakt ner i fickorna på statskassan/Vattenfall.
Till glädje för den kompetenta Vattenfallsledningen att göra intelligenta nyinvesteringar/utge marknadsmässiga bonusar med.
Men nu är det ju inte invånarna i Porjus som äger elkraften, bara för att den produceras där, eller hur? Eller är det Kirunabor som ska få all avkastning av gruvorna, eller den som bor nära en fabrik som ska få vinsten från den?
/Mikael
Nä, men vi kanske ska placera tusentalet Vattenfalljobb i Porjus istället för Stockholm så kanske Robin Hood-skatten inte behövs!
Har något hänt? Stockholmshatet verkar bara växa för varje inlägg, visst förjänar stockholmsregionen mycket skit men det börjar kännas lite .. väl mycket.
Sen ska man väl inte lyssna på mig, som jobbar i Stockholms län..
Du är väl kommunaltjänsteman, så det är bara andra stockholmare som finansierar dig.
Finns inget stockholmshat här, men det är ju kul att se att ni blir så provocerade att ni tolkar det som hat.
För övrigt är stockholmare i majoritet bland bloggens läsare, om nu någon trodde att jag fjäskar för läsarna.
Som skånsk bondepåg som fick flytta på sig för att få jobb så kan jag inte direkt känna vid att jag blir provocerad. Men om du plockar flertal av dina inlägg från nu och börjar gå bakåt så kan man tycka sig se en skillnad. Det är givetvis din blogg och allt, du skriver precis hur och om vad du vill – tycker bara det inte riktigt klär dig.
Sedan kanske jag läser in i det för mycket, då jag bor här och är skatteparasit..
Påminner om JMGs tankar om
"the wealth pump"
Uppsala har många statliga institutioner utöver Uppsala Universitet finns det som bekant också Sveriges lantbruksuniversitet och Akademiska Sjukhuset som måste vara stora arbetsgivare. Samt att det säkert finns många mer vardagliga verk och institutioner också som man inte har någon aning om.
Bor i Kalmar Län – "so no hard feelings" men hur mycket statlig inkomstskatt betalas det i Kalmar län jämfört med Stockholms län i snitt?
För de statliga jobben betalas väl av pengar som staten får in – inte kommunalskatt?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
"Tillväxtverket" har ju fått en del rubriker idag. Varför har vi ett statligt verk med det namnet, när vi inte har nån tillväxt längre? Behövs det ett verk för att kunna konstatera att bostadskrediter fixar ett positivt värde på BNP?
Som infödd Uppsalabo brukar jag för bekanta påpeka att vi borde känna tacksamhet mot arbetarna och ingenjörerna vid Domnarvet, Ortviken, Hallstavik, Oxelösund etc, som faktiskt är de som finansierar våra löner på universitetet (där de flesta icke landstrings- och kommunanställda i Uppsala verkar jobba). Inte för att det vi gör är odugligt och värdelöst, men någon måste ju betala oss för att göra den nytta vi ändå gör. Och det är det Domnarvet och Ortviken som gör.
När jag säger så, brukar folk stirra på mig som vore jag galen. Å andra sidan verkar tacksamhet vara en "omodern" inställning nu för tiden.