EU-toppmötet enades (Schibsted/SvD, Bonnier/DN) om att eurozonens panikmekanismer ESM och EFSF skall få användas hur som helst och även till länder som inte är i akut kris. Problemet är “bara” att både ESM och EFSF saknar pengar och det är just ifrån krisländer som Spanien och Italien som pengar skall skjutas till och inte bara från icke-krisande länder.
Vad räddningsfonderna har är löften om att alla länder ska ta av skattebetalarnas pengar och stoppa in i ESM och EFSF, något som aldrig EU:s medborgare fått uttala sig om.
Men nu börjar moderata röster höras. Alltså (m)oderata röster här i Sverige. Efter att (fp):s tuppjuckande EU-frälse och skattepengdiare Olle Schmidt orsakade en lång rad allvarliga bilolyckor i kvällsrusningen efter att ha pratat i P1:s Studio Ett så stoppade tydligen (m)oderaterna upp ett finger i luften och kände till slut vart vinden blåser, väl medvetna om att alliansregimen under Borg/Reinfeldt är på väg att gå på tidernas valförlust 2014.
Först skriver därför Karl Sigfrid (m) och Andreas Norlén en högst moderat debattartikel hos
Schibsted/SvD för att sondera terrängen. Borg/Reinfeldt kan ännu inte bränna sina broar, men lägre stående politruker skickas alltså ut för att få moderaterna att framstå som moderata. Några citat:
“Den rörelse i riktning mot mer centralism som vi ser är ingenting som har uppstått till följd av finanskriser eller skuldkriser – den har funnits i årtionden – men i takt med att krisen fördjupas ser EU-institutionerna och vissa medlemsstater ett allt bättre klimat för att genomdriva drastiska maktförskjutningar.
I länder som Sverige och Storbritannien ser vi framför allt EU som ett frihandelsområde, och vi har inget intresse av att vara delaktiga i en europeisk statsbildning.[…]
För Sveriges del kan det knappast vara aktuellt att delta i ett fördjupat samarbete som bland annat innebär att vi avhänder oss vår självständiga budgetpolitik och öppnar för EU-skatter som kan finansiera stöd till länder med misskötta offentliga finanser. Samtidigt kan vi sannolikt inte i längden stå emot euroländernas vilja att fördjupa sitt samarbete. Därför krävs det att vi drar en tydlig linje mellan å ena sidan de länder som vill styras från Bryssel och å andra sidan de länder som i första hand vill använda samarbetet för att öka frihandeln och den fria rörligheten inom Europa.”
Hoppla. (m)oderaterna vill här alltså fokusera på de ursprungliga värdena kring EU, de som folk lurades att rösta ja till 1994. Undrar hur det går med Borg/Reinfelts mantra om att “vi vill ju inte förlora inflytande” och därför måste ställa upp på allt?
Men detta var inte allt. I Gota Media/Borås Tidning skriver Gunnar Hökmark (m) en väldigt klarsynt krönika som alla bör läsa.
“För det första kräver långsiktiga och viktiga beslut en långsiktig opinionsbildning och en långsiktig strategi. Om man inte uppnår en reformpolitik som bygger på folklig förankring urholkar man det offentliga samtalet och skapar nya klyftor och motsättningar.
De beslut som Europa behöver tvingar sig inte på uppifrån utan från den verklighet som ställer större krav på konkurrenskraft och stabila offentliga finanser.
För det andra är det inte i Bryssel som lösningen på Europas problem ligger utan i Europa och Europas många länder. Den europeiska krisen är en underskottskris och en konkurrenskraftskris som har drabbat ett antal länder men inte Europa i sin helhet.”
Hoppla. Igen. På två dagar har det alltså varit två (m)oderata artiklar som säger nej till mer överstatlighet och centraliserade paniklösningar. Kanske finns det hopp för det statsbärande partiet även om det är kört för normalbegåvningarna i (fp)?
Men samtidigt upprepas förstås mantran om tillväxt, tillväxt, tillväxt och tillväxt som lösningen (på tal om vilket så skriver Birger Schlaug roande krönikor åt Gota Media/BT som berör nästa veckas rosévinsparty i Almedalen).
Även från centralt EU-håll så talas det nu om tillväxtpakten. Krisen ska lösas via ekonomisk tillväxt, men verkligheten är att västvärlden slagit i tillväxttaket, bl a pga resursbegränsningar men även pga lagen om minskande avkastning, vilket EU:s växande byråkrati och ineffektivitet är ett utmärkt exempel på. Något beslut i Bryssel kommer inte ändra det och därmed kommer man inte heller kunna genomföra de skuldkrislösningar man tänkt sig, då tillväxten kommer utebli, speciellt på medellång till lång sikt.
Det är inget problem att ha ett nolltillväxtsamhälle utan nolltillväxtsamhället kan fungera utmärkt, men vi kan då inte ha skulder på dagens nivåer. Skulderna måste skrivas ner eller bort helt, då räntorna annars gör att vi måste avveckla samhället i takt med räntebetalningarna om tillväxten uteblir. Sannolikt behöver man i så fall också reformera hela det ekonomiska systemet. Vilket förstås inte kommer hända när alla politiker istället fokuserar på att rädda ett ekonomiskt system som nått vägs ände.
Lösningar på skuldkrisen som förutsätter evig ekonomisk tillväxt går helt enkelt inte att ta på allvar. Men det är åtminstone positivt att få höra moderata (m)oderata röster som talar om en återgång till EU:s kärnvärden om frihandel och fri rörlighet, istället för att gå vidare mot centralism, socialism och anti-demokrati.
13 kommentarer
Fast frihandel utan politisk samordning är inte direkt någon dröm. Det gynnar bara de allra fetaste plånböckerna. Så skall vi mer eller mindre avveckla EU så skall vi nog inte heller ha någon frihandel. Fast det är kanske främst Euron du vill bli av med? Hur långt skall vi backa EU?
"Politisk samordning" låter i mina öron = oändlig mängd byråkrater med en oändlig spenderbudget som konfererar,representerar och pokulerar på skattebetalares bekostnad i syfte att
1. Likforma likrikta och likställa allting á la DDR
2. Hitta fortsatta system för att berika sig själva.
Frihandel är alldeles utmärkt, men låt i så fall länder behålla sina nationella valutor så kommer systemet att reglera sig självt.
På vilket sätt går EU mot socialism? Tycker snarare riktningen är mot facism och korporativism .
Vad är egentligen skillnaden mellan socialism och korporativism? Mellan fascism och korporativism? Mellan fascism och socialism? Givetvis bör samma frågor besvaras men med likheter mellan de olika ismerna.
Jag har en känsla av att de som kritiserar socialism inriktar sig på aspekter där det råder likheter mellan dessa ismer. Dessa kanske då inte bemöda sig med att differentiera sin nomenklatur utan buntar ihop alla dessa ismer.
"Skulderna måste skrivas ner eller bort helt, då räntorna annars gör att vi måste avveckla samhället i takt med räntebetalningarna om tillväxten uteblir. Sannolikt behöver man i så fall också reformera hela det ekonomiska systemet. Vilket förstås inte kommer hända när alla politiker istället fokuserar på att rädda ett ekonomiskt system som nått vägs ände."
Jo, det kommer att hända. Men inte för att politikerna väljer det, utan för att det gamla systemet helt enkelt havererar under sin skuldbörda. Det är bara en tidsfråga. Och inte särskilt mycket tid heller, även om de alltid i sin sprattlande desperation lyckas hålla Jenga-tornet upprätt lite längre än man tror.
Vad finns det egentligen för idéer om hur man "reformerar hela det ekonomiska systemet"? Den enda förändringen jag kan komma på som kan förändra systemets logik i grunden är medborgarlön. Allt annat ter sig bara som små piruetter utan verklig betydelse.
Ett system där inte en persons sparkapital är en annan persons skuld vore en bra början. Att kunna spara i ett medium som inte degraderar över tiden eller lider av motpartsrisk skulle göra en oerhörd skillnad. Fast det kan vara svårt att ens föreställa sig en sådan värld.
Här finns en bra introduktion till ett sådant koncept, om du känner dig manad att ägna en längre stund åt att läsa…
forafistfulofdollars.blogspot.com/p/freegold.html
I såna fall kan jag med enkelhet konstatera att du är väldigt naiv. Läs lite böcker eller någonting.
Om det är mig du talar till så kanske jag säger som jag säger för att jag betvivlar realismen i många av förslagen som avges. Jag får ofta känslan av att det ekonomiska systemet är ungefär som det måste vara och att de som har alternativa idéer bara är drömmare. Det är kanske du som är naiv?
Rådet "Läs lite böcker eller någonting" är under alla omständigheter så värdelöst som ett råd kan vara. Det tyder inte på att man har mycket att komma med!
Jag säger inte att det inte finns andra möjligheter men jag blir lite lack när man talar om ett behov av att "reformera hela det ekonomiska systemet" och sedan inte har några som helst förslag. Då är det nog dessvärre BAU som kommer gälla, i brist på realistiska alternativ.
Det är klart att man kan fantisera om självförsörjande lokalsamhällen eller planekonomi mm, men jag är intresserad av om Cornu har några alternativ han tror på.
Det finns massor av idéer vad gäller reform av penningystemet, och skattesystemet. Att ta ut skatt över tid (demurrage)istället för som nu, när de byter ägare formar de ekonomiska drivkrafterna i en annan rikting. Scweizarnas WIR borde införas direkt som jag ser det. WIR är ett bytesnätverk för företagare. Detta kan genomföras oavsett vilken sorts pengar som används. Vad gäller penningreform finns också en rad förslag. Börjesson nämner att "pengar" inte bör vara backade mot skuld. I WIR så är "pengar" backade av de varor och tjänster som företagen i nätverket producerar. Guld och silver har alltid fungerat. Vad gäller kreditmarknaden så förespråkar Österrikiska skolan "fria" pengar, dvs "riktiga" pengar som inte kan manipuleras av stat/centralbank. Med marknadsränta istället för centralbanksstyrd ränta så reglerar kreditmarknaden sig själv – bubblor och konjunkturcykler undviks. Ett annat förslag till penningreform som fungerat i historien är statliga skuldfria pengar; man ger monopol till staten att skapa pengar utan att den behöver försätta sig i skuld. Staten kan då förslagsvis ha ett prisstabilitetsmål, och statens budget behöver inte vara i balans. Staten tar då pengar ur cirkulation genom beskattning och skapar pengar genom sina offentliga utgifter. Ett sådant penningsystem har förordats av tex. Ellen Hodgson Brown, författare till "Bankerna och skuldnätet". Så det saknas inte idéer. /Mats L/ASPO Sverige/
Är det inte så att moderata moderater är socilaldemokrater?
Jag är ateist, men blir ändå nästan religiöst tacksam över att min sida förlorade i euro-omröstningen.
Jag vill se en europeisk federation liknande den som finns i USA, men inte nu, jag vill inte betala.
Söderns ryggradslösa politiker har i årtionden fört en eftergiftspolitik där de låtit ineffektivitet byggas upp i alla samhällets vrår. Demokrati är inte när ett parlament tar ett beslut och sen drar tillbaka samma beslut för att facken strejkar, tänk Grekland. Det saknas proaktiva beslut och handlingskraftigt genomförande.
Demokrati innebär ett givande och tagande vid förhandlingar, inte inaktivitet, ej heller minsta möjliga aktivitet. Som Göran Persson sa, ”alla beslut bör vara framtunga”, försök övertyga en medelhavspolitiker.
-Huset brinner, ska vi släcka eller ska vi springa?
Ta ett beslut och agera enligt andemeningen i beslutet och inte enligt den minsta gemensamma dumnämnaren.
Det tagna beslutet i gårdagens möte kan liknas vid att de skickar fram någon för att kissa en skvätt i motvind, med förhoppningen att detta ska släcka den annalkande eldstormen och därmed bli en tillräcklig åtgärd under resten av de närvarande politikernas mandatperiod.
Horisonten motsvarar en mullvads som sticker upp huvudet ur ett hål i marken. Qué Pasa Hombre!
Jag blir så ledsen. Jag kommer från södra Europa och erkänner motvilligt att deras kultur ÄR underlägsen ur ett ekonomiskt perspektiv. Kaosdeomokratier med sklerotiska statsskick och en befolkning som ser staten som en parasit, istället för en samlande kraft.
När Spanien fick sitt stödpaket så skrev jag:
”The game is up.
Bluffen är synad av de skuldsatta ländernas regeringar.
Alla vet nu att man kan ignorera sparkraven och omförhandla betalningsansvaret för framtida stödpaket.
Om Merkel hade haft minsta framförhållning så hade hon sagt till en mindre grupp personer att förbereda storskaligt tryckande av nya tyska mark, kanske i ett annat land utanför EU.”
Det gäller fortfarande.
Det finns två vägar mot en Europeisk federation.
Första är den inslagna där någon tar notan mot symboliska motkrav, läs Tyskland, vilket leder till minsta möjliga strukturomvandling i södra Europa och därmed lägre konkurrenskraft i framtiden, med en lägre levnadsstandard som följd.
Om detta blir vägen så vill jag att Sverige står utanför under en överskådlig framtid.
Jag vet att vissa läsare tänker: – Ja, han vill ha en federation till vilket pris som helst, eftersom han tror att det hjälper hans gamla hemland.
Det stämmer inte, men om ni inte tror på min patriotism gentemot Sverige, så kan ni lita på min egoism.
Jag vill inte betala.
Andra vägen är tillsvidare stängd. Den stängdes när man gav stöd till Spaniens banker, istället för staten med åtföljande motkrav. Motkraven var viktiga eftersom de hade lett till reformerade ekonomier, effektiviserade statsskick, benkapade fackföreningar och en rättsapparat som prioriterar korruptionsbekämpning.
Twilight scenariot är att Eurons A-lag bryter sig ut och formar en egen valutaunion. Länderna i söder får då köra vida i sina gamla spår, där balans med omvärlden går via en försvagad valuta. Strukturomvandlingen uteblir och de hänvisas till en ekonomi som kretsar kring turism och olivodling.
Ett Megagrekland från Atlanten till Bosporen. Stöööön!
Jag tror att den inslagna (feg)vägen kommer fortsätta hela vägen fram till en formell ceremoni om 20 år, där länderna skriver på papperna i direktsändning.
Guten tag alles, United States of Europe is born.
OT
Två äldre intressanta länkar.
http://www.pbs.org/wgbh/pages/frontline/money-power-wall-street/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7449555.ab
Den sista ger en ärlig bild av romer och utbildning, eller brist på sådan.
Sedan så finns det många som lämnat den traditionella kulturen och lever ett vanligt svenssonliv med jobb, men det ger inga tidningsrubriker.