Jag har i tidigare flera inlägg diskuterat fördelar kring den eviga debatten mellan vad som är bäst ur ett peak oil-perspektiv – staden eller landet. Det finns inget självklart svar. Men det finns ett ytterligare tungt argument för landet, som jag bland annat föreläst om i Ockelbo under Gävleborgs framtidsvecka. Nämligen att omställning till framtidens samhälle kommer ske tillsammans, och där har “landet” en klar fördel mot staden.
Skall man inledningsvis sammanfatta argument för staden så handlar det om att behovet av personliga transporter är obefintligt och samhällsnyttiga storskaliga lösningar som fjärrvärme finns. Då det alltid finns någon som har råd att betala mer i en stad kommer det alltid finnas produkter att köpa för den som har råd, även om produktionen sker någon annanstans. Staden åtnjuter också storskalighetsfördelar, bättre arbetsmarknad etc.
Fördelar med landet är att viktig primärproduktion av mat och energi sker på landsbygden och det går därmed att säkerställa tillgången till detta personligen, även om det innebär att du köper potatis och ägg av en lokal bonde istället för från ICA. Boendet är också mångfaldigt mycket billigare på landet. Det är inte ovanligt med utflyttade storstadsfamiljer som cashat hem sin bostad i fina villaområdet och till halva priset köpt ett dubbelt så stort boende på landet. Men på landet är behovet av personliga transporter större, utbudet av varor kan vara dåligt och med svensk storskalig central förädling så hjälper det inte att grannen är mjölkbonde, du blir lika beroende av varutransporter som i staden.
I slutändan är det ett personligt val. Den som inte kan tänka sig trivas på landet skall förstås bo i stan, även om det bland bloggens läsare uppenbarligen finns en önskan att bo på landet.
Från föreläsningen i Ockelbo. |
Det är fullt förståeligt att ungdomar flyttar till staden för att förverkliga sig själva, eller att personer med avvikande livsalternativ flyttar till staden för att kunna hitta till en egen klan av likasinnade. Det är fullt förståeligt att man lockas till stadens valfrihet och utbud.
Men omställningen av samhället kommer vare sig vi vill eller inte att ske tillsammans.
Först vill jag klargöra att när jag pratar om landet så avser jag mindre orter, byar med 1000 – 5000 invånare, kanske upp till 10 000, samt omkringliggande landsbygd. Inte att man skall bo ensam i en jordkula i skogen. Det är inte tillsammans.
I våra allt större städer blir segregationen allt större. Klyftorna mellan olika bostadsområden blir större och större, vilket också innebär en bristande respekt för människor som har det annorlunda än dig själv, oavsett om du själv är fattig eller rik. I fina villaområdet är i princip alla barn i dina barns skolklasser barn till föräldrar som påminner om dig själv – välavlönade tjänstemän. Motsatsen gäller i förorternas hyreskasernområden.
Men på landet blandas fortfarande fattig och rik. Miljonärsbarnen går i samma klass som städerskans barn. Respekten för att det finns andra människor med andra förutsättningar än dina egna blir större åt bägge håll.
I staden har vi en fantastisk valfrihet. Speciellt i storstaden. Tar man Stockholm som exempel finns det 222 st apotek, 897 livsmedelsbutiker, 157 körer, 81 karateklubbar och 68 friskolor i grundskolan. Storstadsbon kan välja och vraka och kommer kanske i princip aldrig träffa andra människor utom i ett specifikt sammanhang. Dina barns lärare träffar du bara i skolan, du möter dem aldrig på apoteket. Personalen i livsmedelsbutiken träffar du bara där, de bor inte ens i det bostadsområde där du bor och butiken ligger.
Man landar i en anonymitet, där man bara träffar andra i ett enda sammanhang. Grannar är bara grannar. Apotekerskan (oftast en hon) är bara apotekerskan. Nu är det förstås underbart för den som bor i staden och inte vill bli igenkänd, vill kunna röra sig anonymt och kunna träna karate i den där klubben på andra sidan stan där du inte känner igen någon från något annat sammanhang.
Med friskolereformen är det inte ens säkert att dina barn känner barnen i närområdet eller att du ens träffar dina grannar via föräldramöten etc. En av de sista lokalt sammanhållande institutionerna i svenska samhället har försvunnit.
Anonymitet leder knappast till ökad respekt för varandra och varandras olikheter, styrkor och svagheter.
Som kontrast på landet, så jobbar förstås inte alla lokalt, många pendlar. Men du möter likväl samma personer på vårdcentralen, apoteket, mataffären, barnens fotbollsträning eller på föräldramötena i den enda skolan. Men där träffar du även den lokala livsmedelshandlaren, kassörskan från lokala Systembolaget, banktjänstemannen från lokala banken, bensinmacksägaren eller dina barns lokala förskolelärare.
Allt detta bör generellt ge en betydligt större respekt för varandra och för grannar, förutom att det innebär ett egalitärare samhälle där olika samhällsklasser blandas. Naturligtvis kan det gå överstyr, det räcker att säga Bjästa för att förtydliga. Men generellt har jag uppfattat människor på landet som mer toleranta, eftersom man lättare ser hur stora skillnader det kan vara på individer.
Men när en omställning sker, eventuellt en smygande kris, så kommer du om du bor på “landet” att känna igen, kännas igen, respektera och respektera din nästa (för att använda ett bibliskt uttryck) i mycket högre grad än du gör i stadens anonymitet.
Och det är också i staden som man får se upploppen, skenande kriminalitet och polariseringen mellan samhällsgrupper.
I Ockelbo hittar man både
Swedbank och Handelsbanken. |
När man istället känner till och igen samt respekterar varandra ökar möjligheten att få hjälp av andra, viljan att hjälpa andra och viljan att samarbeta. För omställningen kräver samarbete, om det så är erfarenhetsutbyte ifrån de som själva redan gjort en personlig omställning.
Tror man att samhället står inför problem framöver så bör därför “landet” och småorterna i alla våra små landsbygdskommuner ha en klar fördel ur ett socialt perspektiv.
I slutändan handlar det inte heller om vad du har för socialt nätverk på Internet. Det är de människor du träffar fysiskt dagligen som kan hjälpa dig eller stjälpa dig.
En investering i omställning och framtiden är att engagera sig lokalt. I vad spelar mindre roll. Det kan vara i den enda lokala kören, i den enda lokala fotbollsklubben eller i hembygdsföreningen. Det är din sociala närvaro som är din investering, inte att göra något rent praktiskt.
Ockelbo den 17:e april |
Medan rent tekniska och ekonomiska ställningstaganden kan väga för eller emot landet, så anser jag att det viktigaste är just den sociala biten och respekten för varandra. Där ligger generellt fördelarna hos landet är min åsikt. Individuella erfarenheter och lokala variationer finns förstås, det finns individer som blivit mycket dåligt mottagna på landet eller vuxit upp på landet och aldrig i livet kan tänka sig att flytta tillbaka. Så är det och det är bara att respektera att alla inte har samma erfarenhet eller uppfattning. Jag pratar här generellt.
Sedan bör förädling av landsbygdens produkter vända om och börja ske allt mer lokalt som en del av omställningen. I frågan om små- eller stora jordbruk är det mer osäkert, men minskade transporter genom lokal förädling kommer vi garanterat få se även om de gamla kooperativen kämpar emot. Därmed kommer stadens behov av varutransporter kvarstå, men landsbygdens behov av dessa transporter kommer framöver minska.
Det är antagligen också betydligt lättare att vända en ort som Ockelbo till någon forma av organiserad omställning än en nästan 25 ggr så mycket större ort som Gävle. Betyder inte att det är lätt att göra något sådant ens i Ockelbo, men det är nog lättare att påverka 3000 människors attityder än 75 000.
Ockelbo har både Systembolag
och Apotek. Och plastikkirurg tydligen. |
Vill passa på att slå ett slag för den underbara orten Ockelbo i Ockelbo kommun. Kommunen har 5 907 invånare varav 2 754 bor i centralorten, som erbjuder i princip all service man behöver, samtidigt som man snabbt och enkelt är med pendeltåget i centralaste Gävle för endast 56:- SEK med SMS-biljett hos X-Trafik.
Helt klart en ort jag kunde tänka mig att bo i eller utanför och ett gott exempel på en ort med full nödvändig service, men utan störande valmöjligheter, samtidigt som man har framtidssäker (?) och snabb tågförbindelse till Gävle. Pendeltåget går rent av snabbare än att ta bilen, då man måste köra en omväg om man väljer bil.
Se för övrigt tidigare inlägg om möjliga konsekvenser av peak oil, inklusive avfolkning av landsbygden.
63 kommentarer
Det här med homogena småsammhällen där människorna känner gemenskap och solidaritet låter som ett väldigt Brunt tänkande.
Homogena? Småsamhällen är ju inte homogena, det är själva poängen. Fattig blandas med rik, invandrare med svenskfödda, lågutbildade med högutbildade.
Fattiga blandas med rik (1 person), invandraren (1 person) med svenskfödda, lågutbildade med högutbildad (1 person) = mångfaldsparadis
Hej och tack för en bra blogg, dock lite dystopisk ibland.
Bor förnärvarande i Sthlm, har tidigare bott i en svensk universitetsstad men är uppvuxen i en lite håla på landet. Skulle vilja påstå att jag har relativt stor erfarenhet av div småorter och dessvärre så är mina personliga erfarenheter att dessa till stora delar präglas av inskränkhet och väldigt låg tolerans för avvikande beteenden från den på orten rådande normen. Detta gäller allt från klädkod till politiska åsikter. Det positiva är möjligen att den sociala kontrollen, då alla vet vem man är, gör det omöjligt att begå dumheter utan att det kommer fram. Visst finns det dryga "Stockholmare" men de är avsevärt mindre än vad som påstås ute i landet. Känns snarare som genomsnittsstockholmaren en inflyttad landsortsbo som är nyfiken och tolerant för andra människor.
Jag tror att landsbygden och "hålorna" ofta kan vara oattraktiva för ungdomar när de nått tonåren och vill skapa sin egen personlighet. Som jag skrev förstår jag helt och fullt att dessa flyttar till (stor)stan och kanske inte öht kan tänka sig att flytta tillbaka.
Vet inte om du bodde kvar på landet som uppvuxen och utflyttad vuxen, men din erfarenhet ser av det du skriver ut att vara av din uppväxt. Och den erfarenheten verkar delas av många (som inte flyttar tillbaka). Men andra flyttar tillbaka och delar alltså inte den erfarenheten.
För de som inte trivs så finns storstaden med allt vad det innebär. Det viktigaste är att man trivs.
15.56
Allt beror på ens perspektiv. Jag är urstockholmare och har under ett antal decennier sett staden förändras till det sämre ur social synpunkt. Jämfört med 70- och 80-talen, så har jag sett en märkbar förändring på många områden, inte minst vad gäller segregationen. Förr var det mer blandade skolor och bostadsområden. Det fanns en avslappnad attityd och jag rörde mig tryggt var som helst i staden under vilka tider som helst.
Idag känner jag inte igen min stad. Den är kallare och präglas av egoism. Trafiken präglas av aggressivitet. Hyresrätten är på utdöende eftersom "alla" ska köpa sitt boende och "hyresmupparna" ses som losers. Skolorna ska man tävla till för inte kan man gå i en förortsskola, vilket gick alldeles utmärkt på 80-talet. Mina vänner från förr flyttar längre och längre ut från stan. I innerstan hör man mer småländska än stockholmska idag.
För att sammanfatta. Jag hävdar att inflyttningen till Sthlm har tagit ursprungsnormerna från staden pga "lantisar". Det är inte stockholmaren som är snorkig, utan den inflyttade storstadswannaben som inte vet hur man tar hänsyn i en miljonstad och går rakt fram i en en folkmassa med näsan i en smartphone. Lantisen betalar sedan glatt vad som helst för en liten lya i stan eftersom han "vet" att det kostar så mycket i Sthlm.
Tror Cornu är helt klockren i sin syn på landet. Snarare är det de toleranta och avslappnade människorna som stannar kvar, medan de dryga flyttar till Stockholm.
Uppvuxen på landet (håla med under 200 inv), numera boende i stockholm. Är lantis i själ och hjärta och kommer flytta tillbaka inom några år. Däremot är min uppfattning att folk på landet _generellt_ är bra mycket trångsyntare och har klart lägre tolerans för oliktänkande, olika klädda, olika hudfärg etc. Se t ex var spridningen på politiska åsikter är störst. I en socken röstar man på samma sak, tycker likadant och har absolut inte mer pengar än sin nästa. Dock lugnare och mer tillfreds (inte så eftertänksamma?)
Nu generaliserar jag naturligtvis å det grövsta, men stannar man kvar på en liten ort där man är född och uppvuxen så är man antagligen ganska tillfreds med tillvaron. Vilket visserligen är bra, men baksidan blir naturligtvis att man inte vill att den där invanda tillvaron skall förändras och blir då mer mån om att ingen skall sticka ut eller vara annorlunda eller ens ha annan hudfärg.
16:21
Klockrent! Har samma erfarenheter av inflyttade "wannabees" som inte vet hur man tar hänsyn i storstäderna.
För att öka matproduktionen behöver man flytta ut en del av dom som bor i staden.Eftersom Sverige i dagens läge endast producerar 50% själva.
Den där statistiken är inte att lite på, det räknas på kapitalvärdet och det räknas export för paketering för därav import av samma vara så statistiken är helt intetsägande.
Cornucopia hade ett inlägg om det för några månader sedan men jag kommer inte ihåg vad det hette.
Just Ockelbo är en av handfull svenska landsbygskommuner som har avgiftsfri kollektivtrafik, just för att de sparar pengar på det jämfört med att behöva hantera hela avgiftsbyråkratin. Funnits sen 1995 och ledde till ett ökat resande bland de grupper som inte alltid har tillgång till bil, men också mer tillgänglig tid för de kvinnor som tidigare fick skjutsa barnen fram och tillbaka. Smart sätt att locka till sig flyttlass, då bilberoendet bör minska litegrann.
Var en artikel nyligen om Ockelbo om att det experimenteras med småskaliga lokala lösningar. Riktigt intressant bygd.
http://www.flamman.se/ockelbo-loser-krisen-ekologiskt
Skulle oljan ta slut,måste nog 50% av dom bor i staden fytta ut på landet för att hjälpa till med matproductionen."Kanske återgång till gamla statarsamhället."
Börs-matadorerna flyttar ut till sina latifundier i Rimbo, Björklinge och Gnesta?
"Men jag viiill gå på Cafe Opera!"..
bad-dum-tss!
Jag och min sambo bor för närvarande i Göteborg men längtar efter ett liv på landet. Inom en period på två år skall vi flytta, men har ännu inte bestämt vart, och om det blir till en liten gård eller villa . Vi vill helst inte flytta längre bort än 8 mil från Göteborg, då vi fortfarande har jobb i stan. Tänkte att du kanske har några bra tips på några små samhällen likt Ockelbo? Tack för en fantastiskt bra blogg!
/Jonathan
"Storstadsbon kan välja och vraka och kommer kanske i princip aldrig träffa andra människor utom i ett specifikt sammanhang. Dina barns lärare träffar du bara i skolan, du möter dem aldrig på apoteket."
Mja … fast även i Stockholm bor nog en stor del (t ex jag) i mindre förorter där man faktiskt träffar lärarna på apoteket och ser folk man känner på torget varje dag. Skulle vara kul att se statistik på antal människor i city vs mindre förorter dock.
Ah, det anekdotiska motbeviset.
Svårt att fixa statistik. Man kan titta på in- och utpendling på olika orter, sådan statistik finns, vilket kombinerat med arbetslöshetssiffror (dock bara för kommun, inte för ort) kan ge en indikation på hur många som jobbar lokalt.
Problemet är att det blir en generalisering. I den mån det så kallade ABC-konceptet har blivit verklighet så utgör ju faktiskt ABC-förorten just en småstad/by i staden. Det motsatta finns ju också – en by/småstad utanför storstaden som inte är en förort, men som ändå bara fungerar som sovstad. Vis av mina egna bostadserfarenheter ligger nog sanningen mittemellan. I förorten blir man bekant med servicepersonalen och i byn finns ändå inpendlande arbetare på t ex skola, dagis etc etc.
Så det är svårt att fixa statistik och 'det anekdotiska motbeviset' (dina läsares erfarenhet) ger du uppenbarligen inte mycket för. Vad bygger du då dina argument på?
Argument? Skriver att detta är min åsikt. "Där ligger generellt fördelarna hos landet är min åsikt" och skriver även att staden eller landet är ett "personligt val".
Varför då så dryg kommentar om anekdotiska motbevis? Det är ju uppenbarligen inget motbevis eftersom det inte finns något argument att motbevisa. Det är helt enkelt bara en annan erfarenhet som kanske leder till en annan åsikt och därmed ett annat personligt val än ditt.
Varför så dryg om mina kommentarer? Skriver ju uttryckligen att det är svårt att ordna statistik. Anser du att anekdotiska motbevis är irrelevanta, eller varför är du så upprörd?
Tvärtom, jag tycker anekdoter är högst relevanta i det här fallet när det ju så tydligt handlar om personliga erfarenheter och preferenser. Tycker du borde inbjuda till att läsare delar med sig, istället för att vara snorkig. Killen kom ju bara med ett alternativt perspektiv.
Så varför är du så snorkig?
Anonym – du är ny här va?
Cornu gillar inte att bli emotsagd….
Jag är också ett anekdotiskt motbevis. Lever också i närförort och där många känner igen varandra.
Min erfarenhet är snarare att småhålorna dessvärre göder distansering, polarisering, stigmatisering osv. Det är enligt mig en HOMOGENISERING på landsbygden, stick för tusan inte ut…
Det är känsligt för Cornu som är uppväxt i småhåla på landet och har hittat tillbaka till sin inre ro. Det extremt stressande livet i storstaden Göteborg tärde på tillvaron antar jag.
17:26
Den som sa det – han var det! 😀
Jag minns ganska tydligt de metoder för överlevnad som tillämpades under beredskapsårens avspärrningar.
De byggde på ved, potatis, fisk, älg- och renkött.
På den tiden hade vi arbetare 14 dagars semester. En vecka ägnades åt vedhuggning och en åt älgjakt. Fisket skedde vår och sommar på helgerna. Fisken torkades i solen eller röktes för vinterbehovet.
En lappfamilj bodde hos oss under vinterbetet och den betalade hyran med renkött.
Opastöriserad mjölk köptes hos grannen, där jag jobbade lilldräng. En del kärnades till smör för hand.
Kornmjöl köptes lokalt och tunnbröd bakades i bagarstuga vår och höst.
Såpa och tvål tillverkades i hemmen av fårister och asklut.
Det var vanligt att hålla gris, kaniner eller höns.
All mark kring husen som i dag kallas gräsmatta var potatisland.
Det som saknades var riktigt kaffe. Även sulläder var det ont om, varför skorna i regel pliggades.
I dagens läge vore det lite svårare. En del färdigheter som var naturliga då har glömts och ersatts av andra.
M.O
Knepigt – det här inlägget osar mest egna preferenser – inte någon förståelse överhuvudtaget.
Hela bloggen osar väl egna preferenser. Lite mer uppenbart i det här inlägget bara.
Wow, ni kan alltså läsa. Som jag skriver: "Där ligger generellt fördelarna hos landet är min åsikt".
Visst är det mina egna åsikter. Bra att ni är läskunniga.
Precis. Alla dina inlägg är dina egna åsikter – men av någon anledning känner du dig manad att understryka det i just detta inlägg. Varför?
Nej, alla inlägg är inte mina egna åsikter. Ibland (rent av ofta) skriver jag saker som går rakt emot mina egna åsikter, för att testa dessa, få folk att fundera, bryta mot förväntningarna, utveckla debatten eller för att provocera. Ibland säger jag därför emot vad jag skrivit tidigare.
Att jag skrev det här beror antagligen på att jag visste att folk skulle börja tjata om att det är mina åsikter och inte fakta, så jag ville förekomma. Men en del blir ju inte nöjda ändå…
Pretto…
Suck, Cornu – ibland är du värre än min 10-årige son vad det gäller att bara acceptera och ge upp…
Allvarligt – så du testar oss för att se reaktioner – det var nog den sämsta förklaringen hitills…
Riktigt underhållande – kan nu inte sluta följa detta..
Uppvuxen i en by i markbladets utgivningsområde. Kan bara säga att konformiteten på landet är fruktansvärd. Bodde en längre tid i Göteborg, men blev tvingad att flytta tillbaka. Till alla storstadsbor med landsbyggdsrommantik i ögonen vill jag bara säga att flytta för allt i världen inte ut på landet. Ni vet inte vad ni ger er in i.
Och det sammanfattar väl egentligen det hela rätt bra. Om och hur man klarar en omställning har väldigt lite att göra med var man bor. Man bor där man trivs och skapar bästa möjliga förutsättningar där. Trivs man inte och har svårt att passa in på landsbygden så blir det ingen omställning 'tillsammas' och detsamma gäller i stan.
Precis. Det skriver jag också. "ett personligt val".
Alla kan inte verka, samarbeta och fungera i stan, alla kan inte göra det samma på landet.
Ja, "stadsluft befriar" som det har hetat sedan 1200-talet. 🙂
Man behöver inte passa in som handsken men det finns ramar för vad anständigt folk gör. En nypa sunt förnuft, hövlighet och etikett räcker långt. När du bemästrat det kan man börja prata med folk, byta tjänster och gentjänster och skaffa sig ett nätverk av bekanta som är bra att ha. Dessa människor är dock inte dina vänner och det finns ingen anledning till att visa sig annorlunda och för mer än någon annan inför dessa, se dem mer som affärskontakter.
Dina vänner är människor du känner inpå livet och umgås var och varranan dag med. Du vet vad för åsikter och hur öppen du kan vara med dem. De accepterar dig för den du är så länge du inte kliver över deras gräns och försöker demolera deras självbild.
Är det inte så överallt? Storstad så väl som på landet?
Visst är det så. Och i Cornucopias fall så fungerar han antagligen bättre på en liten ort och finner följaktligen flest fördelar där.
"Apotekerskan (oftast en hon) är bara apotekerskan."
aspbergarn' i mig vrålar igång.
Man möter inte ens utbildade apotekare vid disken på t ex Kronans Droghandel el. liknande, enbart apotekartekniker(tror det är ett kort tvåårigt program); Apotekar-utbildningen utbildar folk för att jobba exempelvis vid smittskyddsinstitutet eller på Pharmacia/Upjohn 😉
Det är väl så att folk med brister när det kommer till social kompetens tvingas bli mer sociala när de bor på landet. Det går helt enkelt inte att komma undan att folk känner igen varandra.
Har du någorlunda social kompetens dock så är ju utbudet av folk att umgås med större i städerna varvid jag ser det som att man blir mindre anonym.
Storstäder fungerar inte som småorter. I småorter upprätthålls social kontroll genom att alla känner alla. I storstaden bygger allt på flexibla kontakter där man respekterar varandras anonymitet. Det betyder inte att städer i sig har sämre social kontroll. I fungerande stadsdelar finns alltid "ögon på gatan", men det kräver förstås att man bor i tät innerstad bestående av blandfunktionella kvarter. Det går inte i de utspridda husiparklameller som har byggts överallt i svenska städer sedan 30-talet och som fortfarande byggs och planeras även väldigt centralt, mest för att byggbolag inte längre vet vad en stad är för något.
Villa- och betongområdena kommer att vara de första som överges i samband med en kollaps och vi ser också här begynnelsen till en direkt konfliktdimension mellan etniskt svenska innerstäder och kasserade kringområden, varvid de senare kommer att fungera som utgångspunkt för pensionsräddarnas plundringståg mot ursprungsbefolkningen.
Personligen är jag född och uppvuxen i Göteborg och jag skulle aldrig vilja bosätta mig i småstad eller på landet. Tål inte när folk kryper under skinnet på en och kräver en massa konformism om saker de inte har med att göra.
"utgångspunkt för pensionsräddarnas plundringståg mot ursprungsbefolkningen"
Det var faktiskt roligt fastän skämtet var på min bekostnad.
Så, vad är det du säger?
Har du något av värde?
Delar din uppfattning i detta inlägg.
Bor i Stockholm, vill bo på landet om det bara fanns jobb. Om kanske 20 år kommer världens regeringar att ha fattat att tåget är framtiden och inte förtjänar sin plats på historiens sophög. Åkte utmed inlandsbanan över Kristi Himmelsfärd (i bil) och såg en mängd gamla bruksorter som en gång blomstrade men nu sover. Industriella revolutionen ledde till tillväxt och urbanisering, och som skrevs finns det en lockelse med de liberala värden som representeras av storstaden, men i framtiden kommer detta att försvinna tror jag. Jag har redan allt som staden erbjuder, men längtar till ett bättre liv med litet hus och stor tomt där jag kan hugga ved, odla lite, åka till byn med flakmoped då och då och fylla på. Ett snabbt bredband, ett fiskespö och min tjej och allt skulle vara perfekt. Min lägenhet värderas till runt 1.2 miljoner, och jag har "bara" 400' att amortera kvar. Om 10 år ska jag köpa ett hus långt ut på landet – kanske i högländerna – ha höns, hund och katt, och getter och göra ost och brygga egen öl. Det är långt kvar, men en dag ska det bli verklighet!
Håller inte riktigt med Cornu… Multinationella matjättar har alla resurser att hala upp gömda ess i kampen om matproduktion och matförsörjningen till massorna. Idag , går gårdsförsäljningen back , och kommer att göra det under en avsevärt framtid. Bodde själv på landet (Och gav ett handtag till en ekologisk gård och deras införsäljning ) …ingenstans har jag känt mig mer ikognito än på landet (3 mil utanför göteborg) Det passade mig inte alls. I staden kan du vara anonym, men ändå inte avskärmat. På landet måste man lita på sig själv och fixar man inte bångstyriga dagar då allt går fel , fixar man inte heller en framtid där.
Cornu har rätt dock, att det måste bli lättare att knyta kontakter mellan stad och odlingstrakter. Det är ett glömt tillfälle. Men , krångligt blir det, dyrt att ligga på vägen hela dagen med bilen,livsmedellagarna är rent diaboliska,hälsovårdsmyndigheterna ett gäng nazister, men i slutändan så är det ungefär samma koncept som att erövra ett vilda västern, innan rälsen lades .
Cornu har helt rätt här. Att många baserat på kommentarerna anser att han har fel visar bara att dessa personer är intoleranta prettosar som inte accepterar att folk på landet inte är som dem själva och som tvunget måste stöta sig med det. Det är inga problem att vara precis hur som helst på landet, så länge du inte tvingar dig på någon eller dömer någon annan. Le, nicka och verka intresserad. Låtsas att grannen är din chef eller något.
Visar man inte respekt för andra kommer man inte heller få någon respekt. Då är det bättre att flytta till stan där du kan skita i allt och alla om du inte kan visa lite hyfs och respekt.
Det är inte fel på landet eller folk på landet. Det är det naturliga sättet att leva, men många klarar inte av det längre. Respekt för andra så blir du själv respekterad.
Tummen upp! Näst efter Cornus inlägg det bästa jag läst idag 🙂
Det handlar om respekt och självkänsla. Två egenskaper som livet utanför storstäderna helt enkelt kräver mer av.
Kräver och ger.
Ni har aldrig varit i stan va? Samma fjantiga visa om städernas fördärv som funnits sedan romartiden …
Att ha uppfattningen om att en viss tillvaro är "det naturliga sättet att leva" är ju verkligen en tolerant hållning. Inget svårt att visa respekt för andra när alla är samma lika.
Anonym 18:08
" Det är inte fel på landet eller folk på landet. Det är det naturliga sättet att leva, men många klarar inte av det längre. Respekt för andra så blir du själv respekterad."
" naturlig" vet jag inte. Det finns många deprimerande faktorer som man slipper som stadsbo som ger samma respekt oavsett man kommer.
Rätt symptomatisk att lantisar alltid ska presentera någon slags jantelag för utbölingar : Hyfs och respekt. Bla bla bla. En stadsbo är mer tränat i hyfs och respekt än lantisar någonsin kan bli.
Placera en lantis i en storstad, han/hon kommer att vissna inom 1 år när turistandet är klart och de kommer att glo på TV hela kvällen.
Jag växte upp i ett litet samhälle med kanske 10000 invånare och flyttade in till Malmö när jag var 20. Trivs med dygnet runt service.
Till alla invandrare som när drömmar om att flytta till landet så vill jag rekommendera att ni hyr ett hus det första året. Livskvaliteten kan variera kraftigt från by till by, även om avståndet mellan byarna är några få kilometer.
Nej du Cornu, vi går inte på din Astrid Lindgren-romatisering av lantlivet. På landet blir du tilldelad vänner (de som bor inom hästovagnavstånd), i stan kan du välja själv. Varför har du fått för dig att alla i stan går runt och försöker undvika varandra? Du är ju inte klok om du tror av vi väljer att träna på andra sidan stan bara för att undvika att lära känna någon.
Om vi tvingas backa utvecklingen 500 år så kanske dina tankar har en poäng, men nu låter du bara bitter. Bättre kan du.
"samtidigt som man har framtidssäker (?) och snabb tågförbindelse till Gävle."
Är det ett elektriskt tåg? Minns att peak oil betyder brist på flytande bränslen, vattenkraftverk kommer med största sannolikhet att fungera även efter detta.
Jag tror inte vi har så mycket omställning att göra i Sverige. Den stora omställningen kommer att ske i USA där det är helt uppåtväggarna vad det slösas. Från min egen erfarenhet när jag spenderat tid där inneboende hoss emigrerade släktingar och från berättelser från bekanta som tillbringat lite längre tid där som utbytestudenter med mera så är samhället långt mer komplext och det slösas otroligt i jämnförelse med det svenska samhället.
Jag skulle uppskatta att vi lever ungefär som amerikanarna gjorde på 50-talet fast med dagens moderniteter som möjligjorts av den teknologiska utvecklingen och högre utbildning. 1950 och idag är i grunden inte alls så annorlunda som man kan tro.
Helt korrekt, urban sprawl har funnits hos i 10-15 år, i Boston och övriga äldre amerikanska storstäder har den funnits i 60-70 år. (Ungefär lika länge som fasta 30 åriga bostadslån eftersom det var de som gjorde att Smith-Jones kunde bygga en imitation av det lilla huset på prärien på lagom pendlingsavstånd till kontoret.)
Nja, skulle säga att urban sprawl har varit ett påtagligt fenomen i Sverige sedan ungefär början av 70-talet/slutet av 60-talet, alltså i ca 40 år. 70- och 80-talet såg sedan en enorm expansion av villamattor till följd av hög inflation i kombination med ränteavdrag. En generation (68:orna) kunde göra "bostadskarriär" genom att sova sig till rikedom och representerar på så vis en särskild förmögenhetsöverföring från andra grupper till sin egen grupp i samhället.
Villamattorna i sin tur krävde gräsliga motorvägar och trafikplatser överallt runt om och genom våra städer. Som all annan skit, exempelvis oanvändbara pedagogiska vänsterflummerier, så måste vi ju bara ta över allt skräp som kommer från USA i det här landet.
Jag tar hand om min granntant. Hjälper henne med lite olika praktiska saker. Bakar kakor till henne ibland. Delar med mig av mat jag lagat. Ibland sitter vi inne hos henne o dricker te, knäcker nötter och tittar på iransk kabeltv. Jag förstår inte ett ord persiska, men det spelar ingen roll. Jag är höginkomsttagare och hon har det ganska knapert. Jepp, jag bor i anonyma Stockholm 🙂 Är inflyttad för andra gången, eftersom jag inte stod ut med intoleransen när jag "flyttade hem" till landet. Varken stockholmare eller iranier skulle blivit accepterade där. Knappt att de kunde tolerera att man bott i Stockholm ett par år, trots att man var född o uppvuxen på ort o ställe. Så – tack och hej.
Uppvuxen i en håla (iofs en metropol jämfört med Ockelbo) är min erfarenhet att det inte är ungdomar i största allmänhet som flyttar till stan, utan i första hand den smartaste kvartilen-decilen, som siktar på någon av de utbildningar som fortfarande har lite status. Jag vågar inte grubbla över vad det leder till efter några generationer. Kanske inget populärt föredragsämne i Ockelbo.
Visst vill många bo på landet, men i så fall vill man hitta en stilig mangårdsbyggnad någonstans, och såna hålls inom släkten. Rätt få lär lämna ett etablerat liv i storstan för mexitegel och brun lasyr i en småort fylld med pensionärer.
People think that Switzerland doesn't have a government, or it has a government at a very localized level, it's a collection of municipalities and the noises washes out. So their political system is remarkably intelligent; it's just that it's small. So the mistakes are made small, and things aggregate up without the mistakes. The other element in it, concerning ethics is if you make a mistake in forecasting or make a mistake, any kind of mistake, it's not like Alan Greenspan who has never done wrong to you or other victims. You encounter these people Sunday at 10 o'clock at church. So you have this biological skin in the game. Shame plays a role in everyday life. If the only people you see are the people you are helping.
—
Now Sweden, you think has some 60% of the GDP in government. It's not the same as the United States because the bulk of the money is spent locally. It makes a big difference. A huge difference. I'm not sure that's the only difference between the countries. Size has a lot of effects. I use the same argument–size is visible everywhere. Forecasting errors grow with size. I have a very sinister theory of the size bias, which is–you point out Switzerland works very well, that small mistakes are relatively harmless, they just stay small, they don't aggregate up. And then you look at the euro, the European Union, and you think it's obvious that the European Union (EU) is not going to work well; it's too many people, there's the accountability, and the feedback loops aren't there. And yet the people who want to run the EU are going to tell you it's so much more efficient. Well, of course it is if it could be run by God, but when it's run by human beings it doesn't work that way. They themselves have a certain principle, this subsidiarity [?] principle, that any problem should be dealt with at the lowest possible level. Only necessary things should go up to Brussels. But given that you have a lot of bureaucrats in Brussels, these people make their job look–of course they are going to create jobs for themselves, and you know, metastatics, bureaucracies have always been metastatic. That's what destroyed ancient Egypt, by the way, the first centralized nation-state. Metastatic autocracy. Doesn't work very well.
Intressant amne med manga asikter. De flesta har vadrats ovan sa jag skall inte upprepa vad alla andra redan sagt. Men. Svenskar i gemen har ett mycket daligt grepp om vad en stad ar, och hur den skiljer sig fran landsbygden. Ak ut i varlden och titta hur folk lever sa kommer ni att inse att Svenskar ar ett forortsfolk. Halften i lagenheter i fororten och den andra halften i villa/radhus i fororten. Hur manga stader finns det i Sverige? Stockholm ar ingen stad, inte ens en storstad. Stockholm ar en administrativ benamning pa en en liten stadskarna och en himla massa fororter. Riktiga stader ar det mycket fa av i Sverige: Visby innanfor ringmuren, de aldsta delarna av Uppsala, delar av Granna, Strangnas, Eskilstuna, Gamla Stan, Soder, Ostermalm, centrala Goteborg, Ystad, delar av Karlskrona, etc.
Fororter daremot finns det mer av och det ar det som det byggs av. Sverige ar tjuvtjockt med menlosa varken stad eller land, for utspritt for att vara omstandigt att leva i och inte tatt nog for att ge en stads fordelar.
Vad Sverige behover ar fler byar, tata konstruktioner av hus dar bilen inte ar ett maste snarare ett hinder, dar man egentligen klarar sig fint med ett par skor for att ta sig fran ena anden till den andra. Aven staderna maste bli tatare. Inga fler hyreskoncerner eller fororter. Vart vill folk bo? Jo dar det ar tatt och stadsliknande. Sveriges hogsta bostadspriser finns i de allra tataste omradena, Ostermalm och Gamla Stan. Men anda byggs det inte alls sa.
Jag skulle gladeligen flytta ut pa landet om det verkligen var pa landet. Men som det ar nu skulle jag fa punga ut med X antal miljoner for en gard, eller annu varre en av det hatade avstyckade gardarna eller hastgardarna (allt som ar daligt med landet utan nagot av det som ar bra) eller fa noja mig med en halvtat forort dar man anda masta ha bil eller tillgang till kollektivtraffik.
Eller ocksa bor jag kvar utomlands dar folk i mitt kvarter kanner varandra, dar tanterna fikar pa trotoaren nar det ar for varmt for att sitt inomhus, dar gubbarna haller koll pa ungarna som leker bland hus och marknadsstand och dar staderna ar sa tata att man kan valja sjalv om man vill vara delaktig i gemenskapen eller halla sig pa sin egen kant. Jag kan ocksa flytta ut till en mindre by som ar nastan lika tat som min stad men dar alla bor inom 500m fran vad som narmast liknar ingemansland, tat skog, hav, klippor eller berg. Ingen pa landet har nagot jobb men det gor inget eftersom man kliver upp i gryningen ar ute och pillar med odlingen, fixar med honsen eller snackar med grannarna. Nar det blir morkt gar man och lagger sig. Det kostar inte mycket att halla sig flytande nar man inte har nagra utgifter. Folk slipar sina egna yxor som gatt i arv, byter fron med varandra etc. Overskottet gar till staden som betalar igen genom de utflyttade barnens presenter i form av mobiltelefonmaster, importerad mat, el och tv. Pa landet i landet dar jag bor skulle det ta flera dagar innan nagon markte om storstaden ett par tagstationer bort raderats ut fran kartan.
Tack för detta inlägg. När det gäller stadsbyggande så har allt gått åt helvete i det här landet sedan 1930 och "Stockholmsutställningen" som markerar funkisens genombrott.
Det är då vi slutar bygga städer och istället börjar anlägga utspridda förorter och villamattor. Vi går hänsysnlöst fram och river våra vackra stadskärnor för att ersätta vacker arkitektur med ful arkitektur och Domuslådatristess, på ett sätt som inte ens de allierades terorbombningar i Europa förmådde motsvara. Bara för att det ansågs "modernt". Och detta vansinne med ful "nyfunkis", utspridd bebyggelse och motorvägar fortsätter in i denna dag.
Svenskarna har onekligen utvecklats till ett förortsfolk som inte ens vet vad en riktig stad är. Man undrar vad det beror på. Har det att göra med ett nedärvt mindervärdeskomplex där man saknar förmåga att uppskatta det lilla av värde som man har och så fort som möjligt gör sig av med allt gammalt och historiskt (hur många slott har vi kvar i Sverige till exempel?) i kombination med att svenskarna utgör en naturromantisk lantisbefolkning som aldrig fick riktigt tid att bli ett urbant folk innan modernismen trängde in och förstörde allt?
På den här bloggens svar verkar det åtminstone röra sig om det senare.
tycker Cornus text var skitbra eftersom det är en reflekterande, öppen och resonerande hållning.
Bor i Stockholm och nej den här hålan är inte urban för fem öre. Det är 50-talets Suburbia-ideal som fortfarande präglar stadsplaneringen.
Vill man göra nåt radikalt : smäll upp NYA städer, framtidsstäder redan nu. Typ som Brasilia fast med 2012 teknologi.