Rapporten Tillväxtens gränser (eng Limits to Growth) som vetenskapsmännen i Romklubben släppte 1972 har ofta använts av tillväxtnaivister för att förlöjliga argumenten om att evig tillväxt inte är möjligt i en ändlig värld. Samtidigt tog Romklubben fram tre olika scenarion, ett standardscenario, ett teknikoptimistscenario och ett scenario med en tids nog stabiliserad värld utan tillväxt.
Men som jag påpekade i ett blogginlägg 2009 så har prognoserna i Tillväxtens gränser visat sig vara förvånansvärt korrekta enligt standardscenariot.
 |
| Industriell produktion enligt
prognoser och utfall. |
Smithsonian Magazine påminner om en annan uppföljning i en ny artikel med illustrativ grafik mellan prognos och utfall. Hela rapporten från 2008 finns förstås som PDF att ladda ner och heter A Comparison of Limits to Growth with Thirty Years of Reality.
Bifogar en graf från rapporten, där man ser utfallet av industriell produktion i förhållande till Tillväxtens gränsers scenarion. Man kan konstatera att utfallet inte följer Romklubbens teknikoptimistscenario, vilket hade varit den röda kurvan.
Man kan hoppas på en uppdatering för de tio senaste åren och Kinas uppvaknande. Fram till år 2000 följde t ex prognosen över globala föroreningar Tillväxtens gränser väldigt väl, men sedan dess har Kina dragit igång på allvar.
För en snabb sammanfattning över de olika utfallen fram till år 2000 så rekommenderas artikeln hos Smithsonian. Och nej, inga prognoser för 37 år sedan kan vara exakt korrekta, men som påpekades i inlägget från 2009 så har utfallen avvikit med några procent mot prognosen från 1972.
Men det är inte att uppgångarna följer prognoserna som är det intressanta. Det intressant är att ungefär “nu” (säg runt 2015) så skall industriproduktionen börja falla globalt pga bl a råvarubrist, liksom mängden mat per capita. Först där kommer Tillväxtens gränser testat på allvar.
Den som idag förlöjligar Tillväxtens gränser visar bara att man själv inte har någon koll. Men det är klart det sticker i ögonen på tillväxt- och tekniknaivister att ett gäng vetenskapsmän 1972 på några procent när kunde förutspå 40 års utveckling (37 år enligt tidigare blogginlägg) och att denna prognos också talar om slutet på evig tillväxt i en ändlig värld.
29 kommentarer
Till detta kan följande artikel läggas.
http://saudiinfocus.com/en/wallstreet-journal/the-end-of-the-saudi-oil-reserv-margin
Var det kineserna som myntade uttrycket: May you live in interesting times(menat som en civiliserad förbannelse)? Vi är där nu.
Inte enligt den här sidan i alla fall. Nu ska man väl inte tro blint på det heller, men som alternativ förklaring till uttrycket kan det ju vara intressant läsning.
Interesting stuff. Men är det inte svårt att förutse tekniska innovationer. Jag menar att snart är the star trek generation på plats och det kommer att bidra med mycket. Kanske vi hämtar resurs från en annan planet, och utvecklats annan form av energi. Who knows.
En del kommer att lösa sina problem genom att lifta med Hale-Bopp…
De enkla datorsimuleringarna från 70-talet av Meadows med flera inom Romklubben och resultatet om tiden för kollapsen inom industri- och livsmedelsproduktionen stämmer skapligt med mina teorier och enkla studier om produktivitetens fall. Fallet är inom arbete, råvaror, kapital och energi per utvunnen mängd och detta ger kostnadsökningar och prisökningar. Kostnaderna som ett globalt snitt över allt det ändliga ökar med minst 5 procent om året och de kommer snart att bli så stora att de överskrider BNP, vilket naturligtvis inte är möjligt. Jämför man med en oändlig tillväxt är något sådant än mer omöjligt.
Makthavarna producerar inga siffror om kostnadsökningarna eftersom det skulle göra verkligen tydlig och kanske få folk att drabbas av panik. Och vad de gör då vet inte jag för jag är ingen psykolog. De hyr istället in gubbar som den norske professorn Noreng för att få bekräftelser på att läget är lungt.
Om man tittar på LKAB, vilket är svenskt och statligt och man kan tro borde vara analyserat och känt i detalj, så har kostnaderna under de senaste 10 åren ökat årligen cirka 8 procent. Detta inkluderar hela koncernen och triviala saker som järnvägstransporter. Om man tittar bara på gruvverksamheten och vad som sker under jord så har kostnadsökningen uppenbart varit ännu större. Siffran inkluderar inte senare års kostnader inom flyttning av fastigheter. Kostnadsökningarna redovisas inte av företaget, utan det gör allt för att dölja dessa. Och det gör även ansvariga myndigheter som SGU. Men företaget babblar på desto mer om sin miljövänlighet och sina stora investeringar och hur mycket pengar som tjänas, vilket beror på att vissa andra gruvor i världen har ännu sämre förutsättningar. Och de dumma svenska journalisterna med sina högsta betyg i flotta utbildningar går på det.
Järnmalmspriset sedan ungefär år 2000, när produktiviteten var som högst, har ökat 10-15 gånger och kommer självklart att fortsätta upp. Än så länge är det bara en tusenlapp på en bil. När så kallad förnybar energi ska byggas ut och olika energibesparingar ska göras i oändlighet och framför alla ska få det bättre så uppstår akut järnbrist i samhällskroppen. Brist uppstår samtidigt på nästan allt och en fortsatt utvinning blir omöjlig och det enda som återstår är att leva på rester. Järnet är intressant eftersom det är det viktigaste för människan. Som när en människa dör så föregås det av en allmän försvagning. Sedan tar maskarna över och äter upp det som finns kvar, på liknande sätt som när resterna försvinner.
Vissa länder kommer att kollapsa före andra. Det här landet ligger dåligt till av ett importberoende inom bränslen, livsmedel och handelsgödsel, ett exportberoende kopplat till stora företag med stora kunskaper av fackidiottyp och kort sagt av en överbefolkning. Kollapsen kommer därför att bli väldigt snabb. Andra länder med export av livsmedel och skapligt med fossila bränslen kommer nog att slimma konsumtionen när de ser att andra dukar under och blir isolerade restkulturer. Det här landet har nog kollapsat och är fattigare och mer isolerat än det fattigaste land i Afrika år 2050.
I slutet av 1800-talet var Sverige ett av världens fattigaste länder. Venezuela var då ett av världens rikaste länder, det går fort i hockey…
En viss jämförelse kan nog göras med hockeyvärlden. Genom att det är lätt att bli utvisad där kan resultatet snabbt svänga, till skillnad från i fotboll, även om målen där är större och målvakten har färre redskap.
Vid datorsimuleringar fås en större säkerhet om resultatet kan stämmas av med en känslighetsanalys och hur det kan vara i verkligheten, typ som när en konstruktion optimeras och olika utfall kan kontrolleras. Om en kontroll är omöjlig och man önsketänker om framtiden kan man få i stort sett vilket resultat som helst.
Att extrapolera historiska kostnadsökningar utan en mängd parametrar och ingen uträkning alls är mer tillförlitligt är simuleringar. En fallande ekonomi med ett mindre välstånd och något som liknar ett ekorrhjul är lätt att förstå om mycket pengar går till att täcka fasta systembevarande kostnader kopplade till en allt större komplexitet, skattetrycket är maximalt och en utvinning av naturresurser tar en allt större del av produktionen.
Läget indikeras av tillväxtens ökning per capita och vad som en person kan köpa för en viss arbetsinsats. Om det är tillväxt och köpkraften faller så är det illa. Om tillväxten faller så är det värre. Idag verkar det vara viss tillväxt men köpkraften har planat ut. Kostnadssökningsarna har bara funnits ett tiotal år och än så längre är de obetydliga. De har bara ökat med ett par procent av BNP.
När Romklubbens simuleringar gjordes fanns inga kostnadsökningar utan de bara föll. En annan skillnad idag mot på 70-talet är att makthavarna är mer politiskt korrekta och korrupta och ska frälsa världen inom koldioxid och annat trams. I takt med att kostnaderna ökar blir det nog mer dynga från dessa, vilket kan sägas utan någon datorsimulering.
Hur många m2 behövs för att föda en person?
Ca 525 m2 beräknas räcka till en familj på två vuxna och två barn.
Allt enligt en M1-uppsats från Högskolan i Gävle, författad
av Jenny Helsing; [2010]
Det beror på lite vad du vill äta. SLU har haft ett projekt Svensk husmanskost på 2500 m2. Även ett projekt med vegankost på 800 m2.
525 m2 för två vuxna och två barn låter orealistiskt.
Glömde att säga att förutom 2500 m2 åkermark innehåller projektet med "svensk husmanskost" även 600 m2 naturbetesmark.
Baserat på grafen hade ju en kurvanpassning till en exponentialfunktion (dvs evig tillväxt) också gett ett hyffsat korrekt utfall… Det är ju helt enkelt inte intressant över huvud taget att jämföra med förrän standardkurvan börjar avvika avsevärt från en evig tillväxt-kurva om en sådär 10 år…
If you give enough analysts enough computer simulations you will find a reasonably right forecast sooner or later…
Ja, det finns en hel del intressant man skulle kunna säga om det här, men nu har ju Cornucopia redan förklarat att om man inte håller med så bevisar man att man inte har koll – så det är väl bäst att hålla tyst.
Ja,känns meningslöst att ha nån annan åsikt…
Tillväxten är lika oändlig som universum.
Ser fram emot att köpa min egen planet så jag slipper alla odrägliga grannar.
En fråga som inställer sig är vad som döljs i industrial output per capita, bara fysiska produkter eller även ickemateriella saker som t.ex. programvara och kunskap? Informationsbranchen har ju lyckats bibehålla en exponentiell utveckling genom att sammanfoga en ny S-kurva för varje teknikskifte sedan kulramen uppfanns, och förmodligen dragit med sig en hel mängd andra branscher.
En alternativ tolkning till den gröna kurvan (om den handlar om fysiska produkter) skulle kunna vara att prylar som produceras efter toppen har så bra kvalitet och räcker så länge att man inte behöver producera så mycket längre, alternativt att prylar inte behövs längre.
Det är nog bara fysiska produkter om jag uppfattat det rätt. Det finns en separat kurva för produktionen av tjänster per capita och den toppar några år efter industriproduktionen, säg ca 2020.
Vad den industriella produktionen består av har mindre betydelse. Oavsett mängden prylar och deras kvalitet så kommer det att åtgå naturresurser tills de inte längre kan utvinnas med ekonomi. När överskottet eller kvoten mellan vad som stoppas in och vad som fås ut blir för dålig så funkar det bara inte längre. De höga fasta kostnaderna i systemet gör att det går snabbt på slutet på en viss plats. Kurvorna gäller ju som ett globalt genomsnitt. Idag finns en viss kommunikation mellan alla regioner. De kollapsade områdena får förmodligen obetydligt kontakt med omvärlden och blir närmast som globala svarta hål. Få utanför sätter sin fot där frivilligt.
Pessimisterna låter fortfarande som om vi ska tillbaka till stenåldern.
Det ska vi inte.
När tillväxten når sina gränser enligt scenarios så minskar först all överkonsumtion och den är stor redan i dag. Slut med långresor t ex.
Då övergår vi till kvalitet och hållbarhet.
Samtidigt fixar vi självhushållet inom landet.
Oljan byts mot alternativ (el, skogsråvara, väte, mm)över 10 – 20 år.
Det blir stora skillnader mot idag, men överlever gör vi.
Processen är dessutom utdragen och som alla stora förändringar rymmer den faktiskt även möjligheter.
Det mest dramatiska är den enorma arbetslösheten som följer av att vi lämnar konsumtionssamhället. De sociala spänningarna är det största hotet. Kan i sämsta fall ge ren ofärd, samt hot utifrån. Därför allvarligt att vi saknar ett folkförsvar.
/Grönvita (gammal optimist)
Exakt.
Noll tillväxt betyder att vi kommer ha lika många TV-apparater som idag, det är bara det att vi inte skaffar fler än vi slänger på tippen. Noll tillväxt betyder att vi kommer ha lika många datorer som idag. Ökar befolkningen minskar antalet datorer per capita, minskar befolkningen (som i t ex Ryssland) kommer antalet datorer per capita fortfarande att öka.
Med minskande befolkning kan t o m alltså välståndet (det materiella) öka trots noll tillväxt.
Med minskande befolkning kan man rent av ha negativ tillväxt men ökande välstånd om befolkninge minskar snabbare än den negativa tillväxten.
Ett stort problem är dock skuldsättningen och tillhörande räntor som blir ohållbara utan tillväxt. Enklaste i ett tillväxtlöst samhälle är kanske att helt enkelt skriva av alla skulder (vilket utraderar alla banktillgångar, men dessa kan kompenseras av att staten trycker upp ny M0). Tål dock att funderas vidare på.
Skulderna och pengarna är nog inga problem. Men det behöver inte vara så dramatiskt att de ellimineras och pengarna byts. Det räcker att ge några årslöner till alla och sedan kan många gå till banken och betala lån. Några hundra procent inflation normaliserar mycket. Samtidigt sänks mångas besparingar och pensionerna till ett minimum och det är bra för de äldre behöver sättas i arbete. Var det inte arbete till 75 som var lämpligt?
Den tillväxt som finns innehåller en växande andel som inte ger välstånd. Det kan vara inom fördyrad utvinning av naturresurser utan att mer produceras, barnomsorg, byggnadsunderhåll och restaurangbesök som inte görs privat eller svart av skattereformer, eller inom växande byråkrati, kontroller och säkerhetlösningar i största allmänhet. Mer pengar kan alltså snurra runt per capita och ge tillväxt med ett fallande välstånd. Hjulen kommer att hållas rullande tills de skär ihop och då går det mycket fort neråt. Det ena haveriet ger det andra som med otur med en komplex maskin.
coru 07:05
Intressant resonemang men vi behöver nog inte vara så drastiska, Vi kan låta bli att öka våra skulder och på lång sikt minska skulderna till en rimlig nivå.
"men dessa kan kompenseras av att staten trycker upp ny M0"
Vi behöver inte skapa alla pengar på nytt, vi behöver bara tillföra ekonomin lite mer pengar som inte är skuld.
Riksbanken kan trycka 1 miljard i månaden en tid och ge till staten som sen använder dom för att betala för vettiga saker, infrastruktur, lärarlöner, sjukvårdslöner.
Vi kan tillföra ekonomin lite pengar som inte ökar vår skuldsättning, när ekonomin tar fart så får bankerna som vanligt stå för all kreditgivning.
Låt skulderna bestå men tillför lite mer pengar i ekonomin som inte är skuldsatta, med skuldfria pengar så kan dom med skulder betala av lite på sin skulder och dom skuldfria får lite mer i plånboken att konsumera för.
Det är ingen brist på varor nu det är en akut brist på pengar som kan efterfråga varorna.
I en recession blir det inte någon inflation av lite mer pengar.
Krislösningen är enkel frys lönerna och öka lite på penningmängden med pengar direkt från riskbanken.
mvh ekvationsteorin p/m=a
Corru
Krislösningen är enkel frys lönerna och öka lite på penningmängden med pengar direkt från riksbanken.
mvh ekvationsteorin p/m=a
Suck! Jag blir så trött. Läs och lär: http://luxd.wordpress.com/2010/11/11/de-gronas-kunskapslucka/