Eftersom Anders “jag får panik om mina överbelånade storstadsväljare hamnar i klistret” the Borg ojat sig så mycket över att bankerna inte sänker sina bostadsräntor så kan det vara en bra idé att titta på hur räntorna har utvecklat sig de senaste åren.
Riksbanken sätter reporäntan, en ränta som används när banker lånar pengar av Riksbanken under dagen, om jag uppfattat det rätt. Vill banken låna över natten, upp till sju dagar, så använder man utlåningsräntan som är reporäntan +0.75%. Banker kan också deponera pengar hos Riksbanken och får då inlåningsräntan, som är reporäntan -0.75%. Redan här sitter alltså Riksbanken med ett räntenetto på 1.5%.
Det är alltså rimligt att bankerna också skall få ha 1.5% i räntenetto mellan in- och utlåning. Det är trots allt vad Riksbanken kör med.
 |
| Riksbankens räntor och bostads-
obligationsräntor sedan 2006 |
Nu tar inte privatpersoner lån över dagen eller över en vecka när man skall låna pengar till en bostad, så reporäntan är mindre intressant. För längre lån så finansierar bankerna sig på obligationsmarknaderna där de säljer sina bostadsobligationer till bolåntagarnas pensionsfonder och räntefonder. Det är de räntor som styr vad längre upplåning skall kosta, inte reporäntan, även om det i teorin skall finnas ett samband.
Men som sagt så är det rimligt att bankerna tar ut 1.5% i marginal. 2-årig bostadsobligationsränta ligger på ca 1.97% i onsdags och 5-årig bostadsobligationsränta låg på 2.82%. Det ger 1.97+1.5=3.47% respektive 4.32% för 2- eller 5-åriga lån. Här tar Swedbank 3.95% och 4.34%. SBAB tar 3.80% och 4.19%.
Lite högre marginal på 2-årsräntan men nästan exakt samma räntenetto som riksbanken på 5-årig bostadsränta.
Bankerna ser ut att köra med ungefär samma netto som själva Riksbanken. Jag tycker mig höra ljudet av en sten som krossar ett glashus när Anders Borg angriper bankerna. Det är alltså fullt rimliga påslag som bankerna har på räntorna. Vad som inte är rimligt är hur överskuldsatta svenskarna är, speciellt moderata storstadsväljare. Men det tål att noteras att skillnaden mellan Riksbankens styrränta och bostadslåneräntorna var avservärt mycket större 2008 – 2009, men då var förstås väljarnas skulder mindre så Borg fick inte full panik.
77 kommentarer
Mjo, men Riksbanken är ju -eller ska i alla fall vara- fristående så Anders Borg har väl knappast nåt ansvar för vad Ingves & Co gör? (Eller tänker jag snett?)
Har du hört honom angripa Riksbanken för dess netto?
Sjukt olämpligt att ministrar utalar sig om hur riksbanken sköter sitt jobb.
Ja, men det är väl ändå sjukare att uttala sig om de privata bankerna?
Totalt off topic:
Förklaring till tidigare smörbristen ?:
http://www.svenskdagligvaruhandel.se/MediaBinaryLoader.axd?MediaArchive_FileID=759b3b8f-8841-4d20-b7a3-ff3ae6d32e66&MediaArchive_ForceDownload=true.
Tänk vad svenskar kan ändra vanor snabbt
Tack.
Inte ens bankens personal förstår vad som händer och vilka referensräntor de jobbar med. Testa att be er personliga banksäljare om en genomgång av hur ränteersättningen fungerar…
Något får mig att tro att de högt skuldsatta framledes kommer att gynnas som väljargrupp av de politiska partierna med främst moderaterna i spetsen. Att ta sitt enskilda ansvar och leva efter sina tillgångar kommer att visa sig vara en nitlott. De blir kanske de som har festat loss med krediter som både får äta kakan och ha den kvar. Till sist med statens hjälp.
Eller blir det en irreparabel finansiell systemkollaps som fäller avgörandet om vem som sitter med vinst eller nitlott? En kollaps kan i a f Borg inte göra något åt. Fast då sitter vi alla i skiten ändå.
Tror också att politikerna kommer hålla dessa Riskisar om ryggen i det längsta. Då de är en viktig väljargrupp och starkt bidragande till dagens konsumtionsdrivna barista ekonomi, driven av billiga krediter.
Så länge du tror att du är smartare än marknaden och tror dig kunna kliva ur i 11 timmen så är det ju bara att gasa. 😉
Om Anders The Borg hoppar på Riksbanken väntar antagligen förhör i KU då det kan ses som ministerstyre. Riksbanken skall *host* utåt sätt ses som oberoende.
Det är ju i det läget man ska kliva på och belåna sig maximalt, innan eventuellt valfläsk i form av gynnande av högt skuldsättande finns det ingen anledning att ha för stora lån men ändras förutsättningarna så kan man ju alltid skaffa lån/öka sina lån.
Man gör ju givetvis så som det som lönar sig bäst inklusive eventuella högre bidrag/avdrag som staten betalar för att man lånar pengar.
Tja, en mycket stor orsak till prisrusningen är ju att alliansen tog bort fastighetsskatten och förmögenhetsskatten utan att kompensera i någon annan ände (med minskade räntebidrag eller dylikt). Även rean på allmännyttan (det var viktigare att sälja av än att samhället skulle få bra betalt) bidrog till att priserna drevs upp av folk som budade med en miljon i cash som de inte behövt jobba ihop.
Så alla som köpt i stockholm efter 2006 (inkl undertecknad) har Borg & co att tacka för att de har en halv till en miljon extra i lån. Tacka f-n för att de är oroliga för vad väljarna ska säga 2014 om marknaden dyker.
(Jag har röstat på dem två gånger (alla alternativ är t.o.m. sämre), så det här är inget reflexmässigt "alliansfritt"-inlägg. Reflexmässiga "men du e ju kommunist din …"-svar undanbedes.)
Dröm inte för mycket bara, det mesta tyder på att ränteavdragen är på väg nedåt. I många andra länder, också i Europa, är de noll sedan länge.
Hej, anonym från 03:34 igen. "Något får mig att tro att de högt skuldsatta framledes kommer att gynnas som väljargrupp" är ett understatement. Det är en enkel fråga om vilket parti som blir först med ett rejält köttben till bolånarna i storstäderna. Jag har ungefär samma åsikter om bobubblan som övriga här, men har bostadspriserna fallit med 50% 2014 så röstar jag på den som höjer ränteavdraget, hur vanvettigt det än är.
Stämmer, se på USA som igår tog beslut på att efterskänka lån till de som är mest utsatta..
Det är mycket möjligt att politikerna kommer rädda de som betett sig ansvarslöst. Kalla mig riskavers, men jag hade definitivt inte valt att sätta migsjälv i en situation där jag är utelämnad till politikernas välvilja. Hellre riskera allt förlora sparpengar jag har till inflation och valutakollaps än att riska en livsinkomst i lån…
Med likviditetspåslag och kapitaltäckningskostnad är inte bankens marginaler 1,5 %. Vad anser egentligen folk att en rimlig marginal är? Det folk och Anders Borg gastar om i Media rör sig kanske om max 0,2% hit och dit som skulle kunna justeras ytterligare. Om det är det vår samhällsekonomi står och faller på blir jag oroad…
Flytta istället fokus till centralbankers lågräntepolitik och politikers önskan att vi skall skuldsätta oss till döden för att få några procent i BNP tillväxt… Där är det stora problemet
Fel, det är bankerna som vill att vi ska skuldsätta oss till döden. Borg är bara deras lilla springschas, med säker reträttplats hos dem när han blir utsparkad.
Är det något fel med att bankerna vill det då? De är ju vinstdrivande bolag som alla andra, tror du inte Volvo vill kränga så många och dyra bilar om möjligt till dig? Eller elektronikkedjorna eller HM? Vilka företag vill inte sälja så mycket av sin produkt/tjänst till sina kunder?
Sedan att politikerna vill det med är ju problemet.
"Alla andra" vinstdrivande bolag socialiserar inte sina förluster.
Bolagen kan inte socialisera förlusterna, det kan bara politiker besluta. Bankerna tjänar sina pengar på att låna ut, inget att moralisera över. Därmot kan man som andra här redan har gjort ifrågasätta hur sämhället sedan ett par decennier är helt beroende av ständigt ökad upplåning för att fungera. Två sidor av samma mynt; i södra Europa har regeringarna tagit på sig den i längden omöjliga uppgiften att låna och investera för att få hjulen att snurra, i Sverige är det hushållen.
Politikerna beslutar det efter att självmordsbankirer kommit och hotat med att förstöra hela ekonomin om de inte får X miljarder.
De som tog stora risker får förstås en fet bonus snarare än den fängelsedom de borde ha.
03:56 jo det kan de ju göra, och regeringen kan inte hindra att en bankman får bonus heller. Men om de går till Mr Borg och säger att de behöver stöd så socialiserar de bra mycket mer än förlusterna, i praktiken blir banken socialiserad. Staten tillsätter kapital, men tar i gengäld över aktierna.
Det är en socialisering jag kan leva med.
Re: AnonymFeb 10, 2012 03:40 AM
"Bankerna tjänar sina pengar på att låna ut, inget att moralisera över."
Bankerna hittar på krediterna som de lånar ut till bostadslåntagaren, de hittar på dem från ingenstans, ur tomma luften. Det om något är något att moralisera över. Att bankerna lånar ut något de inte har, och ska ha betalt för detta. Fundera över den.
Självklart är det omoraliskt. Men det är politikerna som lagstiftat att man får vara omoralisk. När lagen trädde i kraft så hade då existerande banker valet att korrumpera sig eller gå under. Massor av lagar skapar denna omoral.
Om banken ska gå jämnt ut, så borde ju den totala räntebetalningen för säg ett bostadslån, matcha den totala räntebetalningen för monetär bas som banken lånat över den totala perioden från Riksbanken för att skapa bostadslånet. Men då räntan som betalas av kunden till banken är på lånet = kreditmultiplikator * monetär bas (enligt reservkvotskrav på bostadslån).
Leder inte detta till att bankens räntemarginal är extremt mycket större då kunden betalar ränta på säg 1 000 000 kr i lån, som banken som gav krediten bara betalar ränta på 100 000 vid reservkrav på 10%?
När kunden då betalar tillbaka sitt lån, så minskar ju också banken sitt innehav av monetär bas för just det lånet, därmed så har över den totala perioden kunden betalat av och betalat ränta för ett lån på 1 000 000. Banken i sin tur har betalat av lånet av monetär bas och ränta på 100 000. Därmed är räntenettot större?
Går säkert att visa i algebra, men mina kunskaper är begränsade…
Håller med dig, fast än har nog inte många svenska banker ens 10% i monetär bas, enligt basel 3 så kommer det väl bli 7% om jag minns rätt, men vi tar 10% och per år för enkelhetens skull.
Kundens lån: 1000 000* 0,04=40 000
Bankens lån: 100 000* 0, 025=2500
40000-2500=37500 kr per år.
Diffen är som ni ser enorm, därav de stora vinster och utdelningar banker kan göra, SÅ länge alla kan betala räntan på sina lån. Kan de inte det, och i samband med att bankerna gör extremt riskfyllda investeringar utanför bostadsbubblan, så gråter banken ut hos staten…
Fast som jag har förstått det är bankens reservkrav 4%(bostadslån) av risken som är 10% (100000) vilket ger ett reservkrav på 4000kr för ett miljonlån.
Stefan Ingves har sagt att banken behöver ha endast 2800:- för att låna ut en miljon kronor.
Enlig ovan har banken, med 4% kapitaltäckning, en utväxling på 25 gånger vid bostadslån. Teoretiskt går alltså banken jamt upp, om man bortser från administration, kreditrisk och vinst, vid en inlåningränta om 100 % vid utlåning till 4 %. Kan detta ha något med bankernas goda resultat att göra eller genereras vinsterna av bankdirektörernas och de anställdas idoga arbete.
Re Anonym Feb 10, 2012 07:30 AM
Men bankerna lånar inte ut pengarna som de har på sina inlåningskonton, istället skapar bankerna egna krediter ("pengar") som de lånar ut, tex till bostadslånetagare. Det är mycket mera lönsamt att göra så.
Re AnonymFeb 10, 2012 09:47 AM
Ja, det är ju det jag skriver, en krona på ditt sparkonto gör att banken kan låna ut 25 kronor.
Nja, bara om din krona på ditt sparkonto var den första kronan som sattes in på banken kontant. Är din krona redan en produkt av bankernas egna pengakreditskapande så gäller det inte längre.
Snarare bör man se det som att banken bara behöver behålla 4% av dina pengar, resten kan rekursivt lånas ut om och om igen. Det är inte dina pengar som lånas ut 25x, utan de lånas ut en gång, varav 96% kan lånas ut igen, varav 96% kan lånas ut igen osv osv.
4% kapitaltäkningskrav ger (på sikt) möjlighet att låna ut 25x
Cornucopia.
Jag har märkt att det råder viss begreppsförvirring angående bankernas utlåning i relation till bankens kapital- och kassakrav. Det skulle vara kul om du som skriver i ämnet kunde skriva en upplysande blogg-artikel om hur skuld- och banksystemet fungerar och vilka krav som gäller för bankerna och vad de innebär.
Ett skäl till förvirringen tror jag beror på att man i Sverige, till skillnad mot andra länder, avskaffat kassakravet och istället ställer har ett kapitalkrav på bankerna. Ett annat skäl till förvirringen är att vissa skribenter kanske läst engelska artiklar och blandat ihop begreppen "reserve requirement" med "capital requirement" utan att förstå den avgörande skillnaden i dessa begrepp.
Låt mig förklara.
Det engelska "Reserve requirement" översätts på svenska till "kassakrav" och "capital requirement" översätts till "kapitalkrav".
Engelskans "reserve requirement" som på svenska motsvaras av "kassakrav" innebär att en bank skall behålla en viss bråkdel (fraction) av bankens inlånade pengar i en likviditetsreserv där resten av beloppet kan lånas ut. Detta system kallas som bekant på engelska för fractional reserve banking – FRB och innebär att en insättning i banksystemet kan multiplicera mängden pengar via en serie av nya ut- och inlåningar där penningmultiplikatorn bestäms av hur många procent bankerna måste sätta in på ett räntelöst konto hos Riksbanken. Vill man då strama åt bankernas utlåning och dämpa inflationen så höjer man bara procentsatsen.
Har man dålig förståelse av detta ord så kan svengelska ord som "reservkrav" uppstå och ingen begriper vad som avses i ett sammanhang där man talar om hur mycket eget kapital som en bank måste äga för att banken ska tillåtas bedriva utlåning.
Faktum är att sen 1994 så finns inget kassakrav på våra banker. Tanken med ett avskaffande var att kassakravet är ålderdomligt och att finansiell stabilitet ändå uppnås via styrräntan och en prisstabilit. Istället tyckte man att man uppnår samma sak med ett kapitalkrav och kravet fastställer att minst sju procent av bankens riskvägda utlåning skall utgöras av bankkapital.
(Nu kanske någon undrar vad skillnaden egentligen är mellan kapital- och kassakrav. Svaret är att kassan består av pengar som banken lånat in medans kapital är det bokförda värdet av bankens tillgångar minus skulden till insättare och externa långivare. Kapitalet skapas av vinster eller att ägarna tillför nytt aktiekapital.)
Frågan man kan ställa sig är hur kan bankerna låna ut så fruktansvärt mycket pengar till bostadsmarknaden?
Ett svar är att banker riskväger sina tillgångar. D.v.s av ett bostadslån vägs endast 4 procent som risk, alltså 40.000 kr av ett miljon-lån, (detta eftersom huset utgör en säkerhet för lånet). Med ett kapitalkrav på sju procent på den riskvägda utlåningen så behöver banken bara fjuttiga 2.400 kr i eget kapital per miljon kr som man lånar ut!!! Resten, upp till 997.600 kr av pengarna, kan finansieras av bankens externa långivare.
Om man ska räkna fram bankens vinst för bostadsutlåning, så ska man alltså räkna på ränteintäkterna minus kostnaden för att låna upp 99,76% av bankens utlåning. Med ett så lågt kapitalkrav kan ägarnas avkastning på det egna kapitalet bli väldigt högt i goda tider men vansinnigt riskabelt om tiderna försämras, arbetslösheten växer och huspriserna faller brant.
Hälsningar Bullion
Tack Bullion för en informativ kommentar. Kan jag lägga ut den som ett gästinlägg? Den förtydligar en hel del, inklusive varför man behöver extern upplåning via t ex bostadsobligationer.
Bullion
"kan finansieras av bankens externa långivare"
Fin beskrivning av riskbankens nypressade pengar, om du nu är så insatt varför berättar du inte alt?
Men det är bra att du reder ut en del missuppfattningar.
(Okey Cornucopia, ta den här texten så går det bra.)
Jag har märkt att det råder viss begreppsförvirring angående bankernas in- och utlåningsverksamhet.
Ett skäl till förvirringen tror jag beror på att man i Sverige, till skillnad mot andra länder, avskaffat kassakravet och istället har ett kapitalkrav på bankerna. Ett annat skäl till förvirringen är att vissa skribenter kanske läst engelska artiklar och blandar ihop begreppen "reserve requirement" och "capital requirement" utan att förstå den avgörande skillnaden i dessa begrepp.
Låt mig förklara.
[Det engelska "Reserve requirement" översätts på svenska till "kassakrav" — "Capital requirement" översätts till "kapitalkrav".]
"Reserve requirement" – Kassakravet har historiskt sett använts inte bara som instrument att påverka priset på pengar. Syftet har även varit att styra likviditeten i banksystemet och vara ett skydd för insättarnas bankmedel.
Konkret innebär detta att en bank skall behålla en viss bråkdel (fraction) av bankens inlånade pengar i en likviditetsreserv där resten av det insatta beloppet kan lånas ut.
Detta system kallas som bekant på engelska för fractional reserve banking – FRB och innebär att en insättning i banksystemet har potentialen att multiplicera mängden pengar flera gånger via en serie av ut- och inlåningar där penningmultiplikatorn bestäms av hur många procent bankerna måste sätta in på ett räntelöst konto hos Riksbanken – Denna procent kallas Kassakravet.
Vill man strama åt bankernas utlåning och dämpa inflationstakten så höjer man bara kassakravets procentsats.
Om man har en dålig förståelse av det engelska ordet "reserve requirement" så kan ett svengelskt ord som "reservkrav" uppstå och då begriper ingen vad som avses; menar man ett krav på likviditet eller ett krav på kapital?
Om man i ett sammanhang talar om hur mycket eget kapital som en bank måste äga i relation till sin utlåning så heter det kapitalkrav.
Faktum är att sen 1994 så ställs inget kassakrav på våra banker. Tanken med ett avskaffande var att kassakravet är ålderdomligt och att finansiell stabilitet ändå kan uppnås via styrräntan som penningpolitiskt verktyg. Istället tyckte man att samma sak kan uppnås med ett kapitalkrav och man fastställede att minst sju procent av bankens riskvägda utlåning alltid skall utgöras av bankens eget kapital.
(Nu kanske någon undrar vad skillnaden egentligen är mellan kapital- och kassakrav. Svaret är att kassan består av pengar som banken lånat in medans kapital är det bokförda värdet av bankens tillgångar minus skulden till insättare och externa långivare. Kapital skapas av vinster som inte delas ut eller av ägare som tillför nytt aktiekapital.)
Frågan man kan ställa sig är hur kan bankerna låna ut så fruktansvärt mycket pengar till bostadsmarknaden i relation till ett litet eget kapital?
Ett svar är att banker riskväger alla sina tillgångar. D.v.s av ett bostadslån vägs 4 procent som risk, alltså 40.000 kr av ett miljon-lån, (detta eftersom huset utgör en god säkerhet för lånet). Med ett kapitalkrav på sju procent av 40.000 så behöver banken bara hålla sig med fjuttiga 2.400 kr i eget kapital per miljon kr i utlåning!!! Resten, ända upp till 997.600 kr av pengarna, finansierar insättare och externa långivare.
Om man ska räkna fram bankens vinst för bostadsutlåning, så ska man alltså räkna på ränteintäkterna minus ränteutgifterna. Eftersom ända upp till 99,76% av bostadsutlåningen kan finansieras av inlåning så kan ett litet bankkapital skapa en enormt stor låneportfölj. Vinsten med denna skuldhävstång bringar ägarna en mycket god kapitalavkastning vid goda tider.
Baksidan av myntet är en vansinnigt riskabel verksamhet om huslånarnas belåningsgrad också är hög, tiderna försämras, arbetslösheten växer, huspriserna faller brant och värdet inte längre täcker skulden till banken.
Hälsningar Bullion
Varför har vi privata banker egentligen längre..?
Vad sägs om en statlig internetbank med "rätt" ränta istället? Vi är garanten i slutändan för de privata bankerna, varför ska vi betala extra till "ägarna" ?
Bra fråga. Bankerna finns mer för sin egen skull än för samhällets och kundernas skull. Vi behöver lyfte debatten om till vad vi skall ha bankerna till och hur pass mycket de bör bidra till investeringar avsedda att göra samhällsnytta.
Min fråga är: var hamnar centralbankernas vinst på deras ränta? Vem äger centralbankerna?
de felesta är privatägda.
USA´s FEDERAL RESERVE har inga reserver och är inte federal.
De betalar ut 6% i vinst till aktieägarna tror jag.
Som är de vanliga bankirerna.
Hoppas Ron Paul avskaffar eländet. Inte första Riksbanken som förstört valutan och avskaffats i usa i så fall.
Hittade en referens att USA FED inte har eget guld, men väl andelar i guld. Enligt denna så skulle detta värde (2009) motsvara $11,037,000,000.
http://jessescrossroadscafe.blogspot.com/2009/10/how-much-gold-does-us-have-in-its.html
ännu mera off topic, Men vad arbetar tex stockholmarna med? jag har bekanta boendes i stockholm som på fullaste allvar inbillar sig vara dom som får jobba för hela sverige och försörja resten av det bidragsberoende landet, men som när dom får frågan om varifrån dom i så fall får sina pengar från som dom tvingas dela ut,ser ut som tomma fågelholkar i ansiktet.
Var i stockholmsområdet finns alla dessa enorma och värdefulla naturtillgångar och exportindustrier som drar in alla dessa enorma exportinkomster till stockholm som sedan resten av landet parasiterar pån?
För det finns i alla fall en sak som stockholmaren absolut inte får sina pengar från, och det är skatter från övriga landet och övriga i stockholm placerade tvångs instutioner som resten av landet tvingas betala för.
lever hela stockholm på bostadslån och hur hållbart är detta?
Ps en annan lustig fråga som man inte heller får något svar på, är vem som är beroende av vem, om vi gräver en stor djup vallgrav runt hela stockholm samt kapar vatten och elförsörjningen, vem skulle börja böna och be om att allt skulle återställas först tror ni?
"Vi" stockholmare jobbar ju inom tjänstesektorn, dvs. servar den övriga industrin runtom i landet, men framförallt oss själva. Många människors arbete är totalt beroende av att flödet av krediter kan fortsätta ohämmat. Alla som jobbar inom någon typ av byggrelaterad bransch (alltifrån projektledning, detaljplanearbete, projekteringskonsult, knegare, inredningsarkitekter, husarkitekter, bygglovhandläggare – dvs. allt från kommunala tjänstemän och privata konsulter till snickare) är ju totalt beroende att trycket på att bygga är fortsatt högt. Vi har haft mycket, mycket goda tider och inte märkt av den "senaste" konjuktursvackan (När började den egentligen? Var det när man började prata Pippi Långstrumpekonomi?). Tron på att trycket är fortsatt stort är total. Problemet i dessa branscher är att det går mycket snabbt ner om nu fastighetsbubblan får rejäl punka.
Det är väl oerhört svårt att uttala sig om vad folk de facto jobbar med utan att se statistik på detta, men jag fascineras över alla kids (som nu börjar bli äldre och äldre) som tvingas försöka kränga mobiler, visa-kort, bredbandsabonnemang, hälsokostprodukter och dylika produkter/tjänster i varenda köpcenter man går till. Det känns som att en relativt stor del av den arbetande massan är förbrukningsbara och tillfälligt anställda, inom tjänster som vuxit oerhört sedan början på 2000-talet. Många arbetar på bemanningsföretag, speciellt studenter. Dessa kommer att märka av konjunkturförändringar från en vecka till en annan. För oss som sitter på fasta tjänster inom kommunal sektor eller större privata företag tar det lite längre tid, men beroende på bransch kommer alla känna av en vikande konjunktur.
Summa sumarum är de flesta Stockholmare födda senare än på 70-talet väldigt belånade, det är iaf. ett som är säkert. Den rådande uppfattningen har varit att om du inte köpt en bostad så har du varit antingen fattig eller retarderad (ideologiskt eller mentalt) och har bemöts med: "Jaha, men varför har du inte köpt något då?" eller den klassiska "En bostad är alltid en god investering".
/EDK
Detta med vad stockholmarna lever på, och vem som lever på vad är en evig trätofråga. Vissa vänder sig till SCB och så vidare, men då statliga bolag och t.ex. Riksbanken räknas som privat sektor, så är det omöjligt att veta hur många som lever på skattepengar i den staden. Carema och MTR (som kör tunnelbana) är ju också privat sektor men levet till 100% på skattepengar.
Men som tidigare sagt av mig så kan man genom att sparka 10 städerskor för att sedan ta in dom som egna företagare skapa 10 nya bolag. Men inget mer blir utfört förutom att byråkratin ökar. Jobbar dom dessutom med att städa kommunala skolor så har man slagit massor utav flugor i samma smäll; Man har minskat den offentliga sektorn, man har minskat antalet kommunanställda och man har ökat den privata sektorn och startat fler bolag, men i praktiken så har ingenting ändrats.
Har man statistik så gäller det att lura den och dölja den och fiffla med den, bara man inte redovisar den egentliga bilden.
"Var i stockholmsområdet finns alla dessa enorma och värdefulla naturtillgångar och exportindustrier"
Ärligt talat. Bara för att en norrlänning bor granne med en gruva kan den inte göra mer anspråk på dess intäkter än ex. en stockholmare. De enda som kan göra anspråk är dess ägare, om det är staten har norrlänningen och stockholmaren lika anspråk. De som inte är ägare bidrar med skatten de själva betalar, främst från sin lön, och det är väl odiskutabelt att ex. sthlmare betalar mer skatt per capita än ex. norrlänningar.
Ja Stockholm sysselsätter fler människor i staten än övriga områden i Sverige, men det bor också många fler här. Sätt det istället i relation till per capita. Exempelvis Östersunds kommun med endast ca 60 000 invånare fick i ett slag över 1 100 tjänster när flera statliga myndigheter flyttades dit från Stockholm. Deras andel torde med hänsyn till detta vara skyhög.
Vi jobbar med exportframgångar som Spotify, Swedish House Mafia, producerar viktiga uttalanden från politiker i riksdagen och sveavägen 68, vilka reläas genom mediahusen som de flesta ligger i Stockholm.
Vidare skapar vi nya trender som exporteras till resten av landet.
Alla storbankers huvudkontor ligger i Stockholm och det är i dem vi skapar alla nya pengar som får bubblor att skapas, dessa bubblor exporterar vi till de baltiska länderna.
Sist men inte minst ligger börsen i Stockholm, den verkliga exportören av rikedomar.
Ett exempel är AstraZeneca (Södertälje) som står för ca 5 % av Sveriges totala exportvärde.
I min bekantskapskrets (25-35 år) är det IT-konsultbolag, Ericsson, advokatbyrå, IT-startups, Google, SVT, Karolinska och mindre aktörer inom kultursektorn. Lönemässigt (förutom kultursektorn) är det "40 innan 30" som är riktlinjen.
I min hembygd 20 mil från Sthlm är det mer bygg & ICA även om vissa jobbar som ingenjörer och med juridik. Löner vet jag inget om.
Exempel ur min vardag: En kollega till mig köpte lgh i småstad aug-11 för 1075´. Idag feb -12 ligger likadan lgh i samma hus ute med utgångsbudet 650´(skicket är jämförbart mellan lgh). Jag bad honom i somras att inte kliva på tåget. Men mina argument viftades bort relativt snabbt.
Man kan också fråga sig vem som tar störst risk i sin utlåning Riksbanken när den lånar till bankerna eller bankerna när de låbnar ut til BLT. Risken bör väl avspeglka sig i marginalen?
Jag tycker att det sjukaste av allt är att ingen nämner inlåningsräntan. Den är ju på lönekonton 0 och lägre än inflationen på sparkonton. Plus att man ska betala skatt på räntevinsten som understiger inflationen. Detta är ett problem som också har moralisk aspekt, men ingen uttalar sig om det. All fokus är på hur vi kan valla bolåneskocken framåt och gynna dom så att de konsumerar mera. Den syntetiska tillväxten skall fortsätta till vilket pris som helst gärna på bekostnad av de som inte deltar i lånefesten
Men vad är det som säger att Riksbankens 1.5% är ett rimligt netto då?
Är det inte rimligt att likna räntan som betalas till riksbanken vid skatt och är det inte lika rimligt att se räntan som bolånetagare betalar till privata banker som skattesubventionerad på grund av ränteavdraget?
Att skylla på Borg för att han är orättvis är väl kanske rätt men inte i den här jämförelsen. Eller?
Erik i Lund
Enligt mig:
Privata företag = Styrs helt självständigt och kan inte räkna med något som helst stöd från staten. Politikerna bör inte heller ha någon åsikt om dessa.
Statliga företag = Motsatsen till ovanstående.
Förstår inte hur politikerna kan tillåta hybrider av de båda som stora banker utgör. Är banken stor och därmed "systemviktig" ska den vara 100% statligt ägd. Övriga banker får klara sig helt utan stöd från staten (ex. HQ, Carnegie).
Det är väl inte en alltför kommunistisk tanke?
Käre lille Cornucopia, banker lånar inte någonting. Banker skapar krediter av en liten reserv. 2800,- för att skapa en kredit på en miljon till ett husbygge för att ta ett exempel. Du har fått allt om bakfoten. Lyssna på Richard Werner när han beskriver hur banker fungerar:
http://www.youtube.com/watch?v=wDHSUgA29Ls&feature=player_embedded
/Farfar
Kan du visa något exempel förutom herr Werners intervju ?
Skulle vara intressant att se en sådan banks Balance sheet med hänsyn till Assets and liabilities.
Assets minus liabilities = Net worth.
Assets är utlånade pengar, i det här fallet krediter skapade ur tomma luften med en minimal säkerhet.
Liabilities är då säkerheten som avsatts hos riktsbanken, upplånad.
Låt oss säga att banken lånar upp 280.000 SEK, sätter in dessa som säkerhet hos riksbanken. Av detta "skapar" sedan banken 100.000.000 (Ett hundra miljoner) i nya krediter som i sin tur lånas ut till företag och privatpersoner.
Banken har alltså 100.000.000 i räntebetalande intäkter och 280.000 i skulder och åtaganden.
Resultatet är en helt sinnessjuk balansräkning. Hur kan banken någonsin hamna i trubbel om den bara har tillgångar och knappt några skulder ?
Är det så folk tror att bankvärlden fungerar ?
Vid skapandet av kreditpengar ökar både skulder (inlåning) och tillgångar (utlåning) med kreditbeloppet.
Det skapas alltså inte en, utan två skulder. Med olika löptid. Den bokförda inlåningen ökar lika mycket som den bokförda utlåningen.
Farfar,
Jag är övertygad om att han egentligen känner till detta, frågan är varför han blandar in räntenetto som inte alls har med saken att göra.
Varför gör du så Lars?
I alla fall för den som undrar så är det som Farfar skriver.
Det enda som en bank behöver för att skapa en kredit är en summa riktiga pengar på sitt konto hos riksbanken. Denna summa kan vara 0,28% av krediten, som har nämnts här, men den varierar en del beroende på riskvikter med mera. Någon inlåning behövs inte överhuvudtaget.
Detta skiljer sig från alla andra företag och privatpersoner, vilka får skapa krediter utan någon kapitaltäckning alls.
Problemet är alltså inte i första hand kapitaltäckningen utan istället att bankernas krediter accepteras som betalning överallt i samhället på samma sätt som om de vore pengar.
Detta gör att bankerna tjänar enorma pengar på att ta ränta på löften om att betala ut pengar, vilket endast sker i minimal utsträckning i verkligen utan istället flyttas bara krediter från det ena kontot till det andra.
Till och med staten accepterar dessa krediter för skattebetalningar. Om detta skulle upphöra så vore bankerna istället tvungna att låna in pengar från någon innan de kan låna ut till en annan, dvs som många mäniskor tror att systemet fungerar idag.
För övrigt Lars, så har bankerna räntefri kredit i RIX under dagen.
/H
Farfar,
Jag är övertygad om att han egentligen känner till detta, frågan är varför han blandar in räntenetto som inte alls har med saken att göra.
Varför gör du så Lars?
I alla fall för den som undrar så är det som Farfar skriver.
Det enda som en bank behöver för att skapa en kredit är en summa riktiga pengar på sitt konto hos riksbanken. Denna summa kan vara 0,28% av krediten, som har nämnts här, men den varierar en del beroende på riskvikter med mera. Någon inlåning behövs inte överhuvudtaget.
Detta skiljer sig från alla andra företag och privatpersoner, vilka får skapa krediter utan någon kapitaltäckning alls.
Problemet är alltså inte i första hand kapitaltäckningen utan istället att bankernas krediter accepteras som betalning överallt i samhället på samma sätt som om de vore pengar.
Detta gör att bankerna tjänar enorma pengar på att ta ränta på löften om att betala ut pengar, vilket endast sker i minimal utsträckning i verkligen utan istället flyttas bara krediter från det ena kontot till det andra.
Till och med staten accepterar dessa krediter för skattebetalningar. Om detta skulle upphöra så vore bankerna istället tvungna att låna in pengar från någon innan de kan låna ut till en annan, dvs som många mäniskor tror att systemet fungerar idag.
För övrigt Lars, så har bankerna räntefri kredit i RIX under dagen.
/H
Farfar,
Jag är övertygad om att han egentligen känner till detta, frågan är varför han blandar in räntenetto som inte alls har med saken att göra.
Varför gör du så Lars?
I alla fall för den som undrar så är det som Farfar skriver.
Det enda som en bank behöver för att skapa en kredit är en summa riktiga pengar på sitt konto hos riksbanken. Denna summa kan vara 0,28% av krediten, som har nämnts här, men den varierar en del beroende på riskvikter med mera. Någon inlåning behövs inte överhuvudtaget.
Detta skiljer sig från alla andra företag och privatpersoner, vilka får skapa krediter utan någon kapitaltäckning alls.
Problemet är alltså inte i första hand kapitaltäckningen utan istället att bankernas krediter accepteras som betalning överallt i samhället på samma sätt som om de vore pengar.
Detta gör att bankerna tjänar enorma pengar på att ta ränta på löften om att betala ut pengar, vilket endast sker i minimal utsträckning i verkligen utan istället flyttas bara krediter från det ena kontot till det andra.
Till och med staten accepterar dessa krediter för skattebetalningar. Om detta skulle upphöra så vore bankerna istället tvungna att låna in pengar från någon innan de kan låna ut till en annan, dvs som många mäniskor tror att systemet fungerar idag.
För övrigt Lars, så har bankerna räntefri kredit i RIX under dagen.
/H
Farfar,
Jag är övertygad om att han egentligen känner till detta, frågan är varför han blandar in räntenetto som inte alls har med saken att göra.
Varför gör du så Lars?
I alla fall för den som undrar så är det som Farfar skriver.
Det enda som en bank behöver för att skapa en kredit är en summa riktiga pengar på sitt konto hos riksbanken. Denna summa kan vara 0,28% av krediten, som har nämnts här, men den varierar en del beroende på riskvikter med mera. Någon inlåning behövs inte överhuvudtaget.
Detta skiljer sig från alla andra företag och privatpersoner, vilka får skapa krediter utan någon kapitaltäckning alls.
Problemet är alltså inte i första hand kapitaltäckningen utan istället att bankernas krediter accepteras som betalning överallt i samhället på samma sätt som om de vore pengar.
Detta gör att bankerna tjänar enorma pengar på att ta ränta på löften om att betala ut pengar, vilket endast sker i minimal utsträckning i verkligen utan istället flyttas bara krediter från det ena kontot till det andra.
Till och med staten accepterar dessa krediter för skattebetalningar. Om detta skulle upphöra så vore bankerna istället tvungna att låna in pengar från någon innan de kan låna ut till en annan, dvs som många mäniskor tror att systemet fungerar idag.
För övrigt Lars, så har bankerna räntefri kredit i RIX under dagen.
/H
Det skulle vara trevligt med en kommentar från blogginnehavaren i denna fråga för det många som undrar.
/Farfar
Jag tror inte Cornu har greppat hur bankernas kreditskapande egentligen fungerar, det är därför han fortsätter att skriva som han gör om bla "räntenetto".
Men han är antagligen för stolt för att visa att han saknar kunskaper inom ämnet – som ändock är väsentligt för själva definitionen av "evig tillväxt i en ändlig värld".
Vi vet att genom att manipulera med värdeinnehållet av penningen kan vi alltid få evig tillväxt i princip frikopplat från utvecklingen av den reela världen. Tillväxt såsom den mäts – och hittills har mätts – i form av förändring av penningvärdet kan alltid åstadkommas av de som bestämmer över penningens värde. How can you fight that?
Verkar ganska klart vem det är som bestämmer över händelseutvecklingen och vilka det är som vinner på densamma.
Så vet du själv ens? Ser inte ut som det.
Zimbabwe har ju visat och föregått som exempel i nämnda fråga. Fortsätter det som hittills så vet vi vad som väntar.
/Farfar
USA likaså
Finns många missuppfattningar där ute. Bankerna behöver visst finansiera utlåning med upplåning, kapitalkraven handlar om vad de skall ha kvar i kärnkapital vid en given dags slut.
När banken skapar en skuld/pengar så får de en tillgång på säg 1 000 000:- SEK och en skuld på 1 000 000:- SEK. Pengarna landar i praktiken på låntagarens konto, vilket ju innebär att banken i den stunden har lika stor utlåning som inlåning (vi skiter i kärnkapital här). Banken har skapat pengar. Men de stannar ju inte där – kunden använder pengarna till att köpa en bostad. Så då måste banken låna in de pengar de skapade, om nu inte bostadssäljaren råkar vara i samma bank, då inlåningen sker automatiskt via säljarens bankkonto. I den mån pengar dock försvinner någon anannstans måste man förstås låna in pengar.
Hade vi bara haft en enda bank alls hade det inte behövts några bostadsobligationer – all utlåning hade stannat kvar som inlåning i samma bank. Givet att vi inte hade haft några kontanter, så att aldrig pengar tas ut från banken.
Sedan finns det en annan poäng med bostadsobligationer, speciellt sk säkerställda, och det är att dumpa över risken på någon annan. Sälja vidare svensk subprime (blandat med lite bättre låntagare för att likt i USA höja ratingen på den säkerställda obligationen) – riskfyllda bolåntagare.
Svaret är A) Ja, banker skapar pengar ur tomma intet men B) om pengarna lämnar banken måste man låna in pengar från annat håll.
Men Cornu, kostnaden är ju liten, nästan försumbar. Betalningsströmmar mellan bankerna tar nämligen ut varandra väl, och under dagen har bankerna dessutom räntefri kredit i Riksbanken för sin "bruttoavveckling i realtid" som det heter.
När det gäller betalningar, dvs likviditet, är det alltså bara ett litet nettobelopp som banken eventuellt behöver låna över natten. Och nästa dag kan ju betalningsströmmarna gå åt motsatt håll, osv.
För att citera Lars-Erik Thunholm:
"En kreditexpansion i banksystemet – vare sig det gäller utlåning till allmänheten eller värdepappersplaceringar – skapar sin egen monetära täckning i form av ökad inlåning..( )…För banksystemet som helhet ställer kreditexpansionen inga andra anspråk på kassa än vad som förorsakas av ett ebentuellt ökande sedelomlopp".
Skulle vilja hävda att de flesta ser det här från fel håll – att banken kan skapa pengar 25x av dina insatta pengar är att förklara det från fel håll. Istället är det bättre att förklara så här: "Banken kan skapa precis så mycket pengar den vill och som det finns efterfrågan på via kreditönskningar, men den måste finansiera 4% av de pengar de skapar via nettoinlåning".
Däremot så balanserar bruttoutlåning och bruttoinlåning ut varandra så det är fortfarande ränteskillnaden på skapad mängd pengar som är bankens profit. In- och utlåningsräntorna är alltså fortfarande avgörande för hur lönsam banken blir.
Banker skapar inga pengar, de ställer ut räntebärande tomma krediter med fordran på framtida resurser. Krediterna har olika riskvikt (Fraction) beroende på vad dessa krediter har för motvärde. I Sverige gäller med en fastighet i ett attraktivt bostadsområde som motvärde fraktionskravet cirka 4% och en riskvikt för just ett sådant hus på cirka 7%. Orkar inte kolla de exakta procentsatserna just nu. 1000000×0,04×0,07=2800,- i kapitaltäckningskrav för banken. Intäkterna blir då vid en ränta på 5% 50000,- första året.
Denna process har inget att göra med in och utlåningsräntor överhuvudtaget. Det är bara skitprat som banksterna kör med att förvilla. För mer info läs:
http://parasitstopp.wordpress.com/
Läs sedan:
”Penningsystemet för Dummies – eller – du är inte dum i huvudet för att du ser att Kejsaren är naken”
/Farfar
Nu får ni ge er, 52 kommentarer och ingen har förklarat för Cornucopia hur det egentligen funkar?
Varje vecka genomför riksbanken repor, repurchase agreements. De är enkelriktade, dvs en bank ställer ut ett instrument som riksbanken köper och veckan efter säljs det tillbaka till banken till ett högre pris som motsvarar ursprungspriset plus reporäntan. Riksbanken ställer också ut s.k. omvända repor där man erbjuder ett riksbankscertifikat till försäljning. Det finns ingen spread, dvs reporäntan är densamma oavsett riktning på transaktionen. Följaktligen är det sällan någon som nappar på de omvända reporna. Se, t.ex.
http://www.redeye.se/aktieguiden/nyheter/rb-inga-bud-i-omvand-repa-55 för den senaste omvända repan. Att låna ut pengar (i praktiken t.ex. genom att överföra en bostadsoblikation) till bara 1,75% ränta är inte så attraktivt när obligationens eget utfall är högre.
Förutom veckovisa repotransaktioner så har riksbanken en helt väsensskild overnight inlånings- och utlåningsränta som har en spread på 1,5% jämnt fördelad kring reporäntan. Riksbankens räntenetto (vinst från alla slag av utlåning) uppgick 2010 till 5,6 Miljarder SEK.
För att återgå till frågan om hög spread mellan repo och bostadslåneränta så består den av två delar, dels s.k. TED-spread mellan reporänta och interbankränta, dels av spread mellan interbankränta och bostadslån. I en välfungerande marknad styrs båda dessa spreads av motpartsrisken. Om jag förstår Borg rätt så menar han att den nuvarande spreaden inte är motiverad av risk utan av oligopol – att bankerna överskattar risken. Jag förstår att du inte håller med om det, vilket är en rimlig åsikt, men därifrån går du sen vidare och säger att bankernas höga vinster är rimliga eftersom staten kräver kapitaltäckning. Så funkar det inte heller – att ta in mycket pengar som riskpremium är rimligt, men att sedan betala ut pengarna som vinst till ägare är hål i huvudet om man verkligen satt med all risken, man kommer behöva de pengarna den dag motpartsrisken realiseras.
Sammanfattningsvis – det Borg ser när bankerna delar ut vinst när de har hög spread är att bolånemarknaden antingen fungerar dåligt – spreaden är högre än risken motiverar, oligopolbildning – eller att bankerna uppför sig extremt oansvarigt genom att dela ut pengar som faktiskt var motiverade av risk. Med andra ord kan du mycket väl ha rätt i att spreaden är rimlig (även om du inte har en aning om vad du snackar om) – men om spreaden är rimlig ska pengarna inte delas ut.
Men Lars, det fungererar inte som så att alla som lånar pengar för att köpa en bostad använder en viss bank och att alla som säljer använder en viss annan.
Om Bank1 behöver föra över riktiga pengar till Bank 2 i RIX på grund av att säljaren har sitt konto i Bank2 så kan du vara övertygad om att det finns en annan affär där betalningsströmmarna går i motsatt riktning och i så fall nettas affärerna i RIX så att ingen behöver skicka några pengar till någon annan förutom några restposter eftersom summorna givitvis inte är helt identiska.
Du måste se banksystemet som en helhet om du skall inse hur det fungerar.
Det är därför våra betalningsmedel består av cirka 95% bankkrediter, som bankerna tar ränta på utan att behöva betala ut netto, och 5% riktiga pengar.
/H
Har jag sagt något annat /H? Det väsentliga är fortfarande spreaden mellan in- och utlåning. Det är det man har som bruttovinst eftersom man betalar för inlåningen av de nyss skapade pengarna.
Det är lite förvånande att detta med pengars skapande inte kan klaras ut med stor grad av samförstånd på sveriges största ekonomiblogg där kommentatorerna oftast är relativt ense i en fråga och, får man förmoda, består av mestadels i ämnet väl insatta personer.