Fick följande från en läsare, som jag återger i sin helhet nedan.
“Jag i nio dagar runt midsommar bott på en gård i Ångermanland hos en 83 år gammal man och hans 78 år gamla fru. Mannen blev timmerman i mkt ung ålder där han gick i urskogarna och arbetade på egen hand i bolagsskogarna. Han har jobbat 7 dagar i veckan i inklusive julafton och nyårsafton 52 veckor om året. Han ärvde föräldragården när han var knappt 50 och fick egen mark att sköta utöver arbetet som timmerman. De gånger han haft sällskap i skogen har det varit av hans fru som annars skött gårdens gråhundar 1-3 st, de fyra korna och hästen. Hon har dessutom varit ansvarig för odling så att de aldrig behövt handla en frukt eller grönsak.
Jakt och kor har sett till så att mjölk och kött funnits tillsammans med nätfiske i sjön. Hundarna har levt till största delen på gädda och grönsaker och de har aldrig haft en sjukdom.
Med tiden har paret som är barnlösa kunnat köpa avverkad skog när det varit billigt för sparade pengar från timmerarbetet. De hade också kunnat köpa mindre arealer bättre skog i dåliga tider av folk i trakten.
Skogsarbetet är skött med häst och såg. Mannen förklarade att ”jag har inte sett mycket i mina dar men jösses vad jag har arbetat”. TV fanns naturligtvis inte, en radio med för mig urusel mottagning var det som lyssnades på. Dom hade aldrig koll på vad det skulle vara för väder för det spelade ingen roll.
De senaste 10 åren har helt plötsligt en förändring skett. Dom har blivit stormrika. För länge sedan fick mannen sluta som timmerman då den egna skogen tog all tid. Avverkning, röjning och plantering tog all tid. Mannen som är 83 verkade vara i minst samma form som jag på 37 år, jag skämdes. Ska jag vara ärlig hade jag inte orkat med hans arbetsdagar 7 dgr/vecka.
Han hade köpt en gammal traktor senaste åren med grävare, timmervagn och klo. Nu för tiden skulle man ha 2 hästar enligt lag och han började bli till åren tyckte han. Han var dock för häst mot traktor. Hans måg hade gett honom en Stihl och de vackra sågarna hängde i ”snickarboa”. Allt var byggt för hand på gården, t.o.m beslag, gångjärn och handtag var smidda egenhändigt.
Vatten tog han 600 meter upp i berget med pump, han hade slitit hårt för att få upp alla ventiler, slang och pump. Första dagen jag var på gården hackade han i landet i 5h utan paus med ryggen i 90 graders vinkel. Hackan hade han själv smitt och handtaget var täljt i snickarboa. ”Det gäller att hålla in på utgifterna”, som han sa.
Nu hade han gett bort 50% av skogen. En del till mågen som var skogsmaskinförare och ”en karl att luta sig mot” och resten till systerns barn. Han hade hundratals hektar kvar.
Jag njöt och undrade samtidigt om det är detta livet vi är på väg tillbaka till eller om det ska bli kaos och djävulskap.”
Ja, det kan man fråga sig. Hur många orkar jobba fysiskt 7/365 till 83 års ålder idag? Hur många orkar ens jobba sju dagar i veckan i ung ålder, än mindre sju dagar i veckan efter pensionsåldern? Med livet ovan så är också frågan vad som är arbete och om det existerar någon fritid alls. Som det ser ut så är det arbete 16/7/365 som gäller. Men lönen är 83 år och härdigare än en 37-åring av idag. Men så var inte fetma ett folkhälsoproblem förr i tiden. Har sett foton från 50-talet med gubbar i 70-årsåldern som “byggde lite stengärdesgårdar medan de vilade sig från slåttern”. Muskler och senor säger jag bara. Inte ett gram fett.
Titeln kommer från Kents låt Elite som är passande här.
“Min släkt är full av hjältar
Decennier av slit
Brustna hjärtan, trötta leder
Deras stolthet bar mig hit”
Eller kanske lite jordbruksromantik från The Mission UK:s ballad Grapes of Wrath (YouTube):
“The sweat upon his brow and the dirt worked into his hands
The dignity of labour upon a man’s own land
The soil of his fathers passes on down through blood to hand
A man’s right of birth to reap the harvest from his land
The breaking of his back to keep his dream alive
To work the change of season his instinct to survive
The planting of his seed and to see his harvest grow
Gives a pride to a man to reap the harvest that he sows”
28 kommentarer
Haha, det finns många som vill att andra skall vara "flitiga bävrar" när de själva tar det lugnt i en solstol.
Hur hårt man älskar att arbeta så hjälper inte stenålderns arbetsflit mot modern byråkrati.
Den som arbetar hårt för sig själv kommer tillslut att få bära en sådan hög med paragrafer att det knäckar vilken rygg som helt hur än staka senor.
Tyvärr är det inte de som älskar att arbeta som blir elit, det är de som älskar att samverka som slutar som elit.
Och de som älskar att samverka knogar inte omkring på sin egen täppa sju dagar i veckan.
/Tisgift
Tror den gode Cornu har blivit dragen vid näsan när han publicerar detta "gästinlägg". Sanningshalten känns minst sagt tveksam. Paret i fråga sägs vara barnlösa, men ändå finns där en måg i "sagan". Långnäsa, Cornu. Långnäsa.
/PN
Var i inlägget står det att innehållet är sant? Epic facepalm på dig PN!/Oppti
Eftersom befolkningsdensiteten i det glesa Sverige ändå är drygt 20 individer/kvadratkilometer kan vi nog glömma att alla kommer kunna sitta på "några hundra hektar mark" per hushåll. Utan en massiv avbefolkning i Sverige, och övriga världen för den delen, är det lika bra att slå de här storbondedrömmarna ur hågen rätt kvickt.
Re: Elfaetts Tisgift
Självklart kommer de som älskar att samverka sluta som elit då det är en överlägsen verksamhetsform. Ensam är inte stark. Framgångsrika livsformer har en tendens att skapa samhällen där man överlever genom samarbete.
Enligt wiki kunde "måg" även betyda:
"Förr betydde måg manlig släkting genom ingifte, och kunde således även beteckna svärfar (hustrus far) eller svåger (systers make)."
S-P
Det lustiga i detta intressanta inlägg som få av dina läsare ens tror på är att ungefär 80 % av jordens befolkning inte ens skulle reagerat och tvivlat på sanningshalten. Här i Sverige så är vi så äckligt bortskämda så man blir helt mörkrädd.
oavsett sanningshalt så kan man fundera på hur Sveriges familjer ska ha hundratalshektar prima skog! var? kanske dags göra en Hitler och skaffa sig lebensraum i grannländerna?
Vidare fanns det gott om feta människor för 100 år sedan. Dock var väl de flesta av dessa inte arbetare utan borgare, tjänstemän mm.
Då ansågs det fint att ha kula på magen och rondör.
Man hade hatt när man var 30 och kallades farbror av tonåringar.
Å andra sidan hade många dåliga tänder, TBC och kräfta var i princip obotbar.
Allt var inte bättre förr och jobba 7 dagar i veckan är idioti.
De där 80%en är dock inte jordens elit. Även hårt slitande hinduer i överbefokade Indien torde gå man ur huse när deras kultur påkallar det.
Om man passar på att läsa gamla testamentet så kan man anta att gemensam helgdag, sjunde dagen, instiftades till och med långt innan folk (i detta fallet Judar/Israeliter) blev litterata och "bortskämda" som vi är idag.
Träffas man inte och snackar ihop sig får man snart sitt hårda 7 dagar i veckan, 52 veckor om året arbete nedkört i halsen.
Gotlänningarna kommer önska att Svenskarna hade snackat ihop sitt försvar när Ryssen kommer nästa gång.
/Tisgift
Till Anonym 2011-06-29 14:04 : Jag är mycket väl införstådd i ångermanländsk vokabulär och dialekt. Ordet "måg" avser alltid svärson, inget annat. Som variant finns ordet "mågämne" som avser dotters fästman, eller pojkvän i modernt ordval. Din wikipediaförklaring faller allstå.
Till Anonym 2011-06-29 13:50 : Vad du säger är alltså att allt som skrivs av Cornu i denna blogg är lögn. Intressant! Jag tror det kommer "viss" uppmärksamhet att en av Sveriges mest lästa bloggar visar sig innehålla enbart falsarier. Berörda kontrollinstanser är i vart fall informerade via mail ang din "upptäckt"
/PN
Johan…
Idén om befolkningsmängden som ett hot mot världen som du hetsigt bedriver vilar på pre-keynesianska grundvalar. Du har rätt i att resurser är knappa, men utöver det förenklar du tyvärr argumenten och bortser från historia. Du fixerar dig vid en detalj och väljer att inte se utvecklingen i det stora hela över en längre tid.
Ditt argument bygger på att en viss mängd människor delar på en viss mängd resurser, om befolkningsmängden ökar så blir resurser än mer knappa och allt går åt helvete.
De som har förespråkat liknande argument har helt bortsett från ökad industrialisering, sviktande befolkningsmängd, den ökade levnadsstandarden, innovation, utveckling, kapitalackumulation etc. De har även varit för statligt stöd och stimulanser till improduktiva verksamheter och företag. De har alltså varit för en ökad skuldsättningsgrad och skapandet av krediter och stimulanser för att upprätthålla systemet… Deras ekonomiska premisser och handlingar har bortsett från historiska fakta och ekonomiska företeelser som bevittnats förekomma i verkligheten.
Det är i dessa kretsar som du finner dina jämlikar i befolkningsmängdsargumentet. Att maskera riktiga problem med skrämselpropaganda och en ensidig syn på ekonomi.
Jösses vilken historia, det låter som om sagans hjälte även undvek den kanske hundra år gamla revolutionen av skogsarbetet i form av tvåmanstimmersågen.
Förr i tiden arbetade man inte ensam som dagens maskinförare, man arbetade normalt i lag. Jag tror det var så det inte vart erbarmligt ensamt, så det kändes som om man gjorde mer och för att skola in nya arbetare. Jämför med när fyra kompisar flyttar var sin lägenhet på egen hand eller tillsammans, det är exakt samma arbetsmängd men enormt mycket tråkigare och känns tyngre att flytta alla tunga saker på egen hand.
Det här med hårt kroppsarbete i grupp var nog mera som att gå på gym med långa konstanta gruppass än att gå till kontoret. Gör man det lagom mycket blir man stark, gör man mer blir man utsliten, många vart utslitna.
Det här med en tom landsbygd med en och annan enstöring som lever som förr var inte hur det var när det begav sig, alla dessa kyrkor från det sena 1800:talet byggdes för att folk skulle ha plats i dem.
Jag valde ett lite dumt exempel, flyttar man ett hem är en del saker för tunga för att ta på egen hand. Iofs är det precis på det viset när man hanterar timmer.
Kommer förresten ihåg farfars historier om skogsbruket på 1950:talet. Då högs massavedsbitarna i tvåmeterslängder för att vara lätta att hantera och barkades i skogen. Industrin hade högkonjunktur och oljan var billig så de skrek efter massaved, eldade olja och ville inte ha barken eller köpa barkmaskiner. När farfar insåg hur få ton massaved som behövdes för att köpa en kubikmeter olja byttes vedpanna mot olja men den sista knuffen var nog statlig då bönder på den tiden förmånsbeskattades för sin gratis ved.
Senare tog massabruken emot obarkad massaved för att få bark som gratis bränsle och man bytte till tremeterslängder och längre för att det var rationellare på bilarna. Nu är trenden att skogsbönderna även börjar få betalt för barken.
Nu svär jag kanske i kyrkan, men jag är övertygad om att fysiskt arbete, med vissa undantag, i naturen är det optimala arbetet.
Stillasittande kontorsarbete är förödande för både kropp och själ.
/ytrew
Pga er misstro har gästskribenten nu kontrollerat via fastighetsregistret (=kostade pengar). Måg i det här fallet är en ingift man i systerns familj.
Sedan är det intressant att folk inte tror på berättelsen. Det säger tyvärr mycket om de som misstror.
Låter som ett bortkastat liv. Man arbetar för att leva, inte lever för att arbeta.
Sträva efter att betala så lite skatt som möjligt om du vill veta ett gott liv, ju mer man tvingas ge bort desto hårdare måste man arbeta. Om fogden kom med en vagn och ville ha 50% av din skörd, då mycket du arbeta dubbelt så mycket för att få samma mängd grönsaker/ved.
En inte alls osannolik historia. Man kan ha det sämre än sjudagars-vecka. Är man därtill förunnad att slita åt sig själv och variera med jakt och fiske är det inga problem. Jag vet en del som arbetat långa dagar till sista andetaget. Hoppas hans arvtagare gör han den äran.
Om folk misstror den här berättelsen kan det kanske bero på den här bloggen och vad Cornucopia normalt skriver? (eller INTE skriver)
"Nu svär jag kanske i kyrkan, men jag är övertygad om att fysiskt arbete, med vissa undantag, i naturen är det optimala arbetet.
Stillasittande kontorsarbete är förödande för både kropp och själ."
Nackdelen är at kroppsarbetare lever färre år.
Hade en granne som beklagade sig över att han hade svårt att andas. Han förstog ingenting. För… när han var ung hade han jobbat i skogen i 40 minus och då hade han aldrig haft några problem. Han blev 72 år. Vissa kan jobba hur mycket som helst… gener… andra blir utmattade av att se andra plocka upp en hammare. Empati, empati… alla är inte supermänniskor.
von Fersen arbetade i alla fall inte. Men arbetare lynchade honom till döds i Stockholm.
Så här sa Abraham Lincoln i ett tal till kongressen 3 december 1861:
"Labor is prior to, and independent of, capital. Capital is only the fruit of labor, and could never have existed if labor had not first existed. Labor is the superior of capital, and deserves much the higher consideration."
I slutet av 1800-talet hade USA med god marginal den största medelklassen i världen, sett till andel av befolkningen. Det var på den tiden då amerikanerna fortfarande arbetade.
Läs gärna denna mycket långa artikel av Richard C. Cook: Extraordinary Times, Intentional Collapse, and Takedown of the U.S.A.
Mvh Guldnisse
Fakta kvarstår. En måg i ångermanländskt språkbruk kan aldrig vara någon "ingift i systerns familj".
Med kunskap om detta är det också helt i sin ordning att ifrågasätta berättelsen i övrigt. Och detta har, som Cornucopia försöker insinuera, inget att göra med någons tilltro till de år vi har framför oss. Det har istället att göra med källkontroll av vad som skrivs, på denna blogg och i övrigt i media.
/PN
Förr betydde måg manlig släkting genom ingifte, och kunde således även beteckna svärfar (hustrus far) eller svåger (systers make). – Wikipedia
Är PN ''PN'' från Uppsala?
PN: Det är gästskribenten som benämner honom som måg, denna har aldrig påstått sig vara från Ångermanland.
Tack, gästskribent, för att du delade med dig av dina erfarenheter.
/kommentator
Re: Anonym 17:18
Var i mitt inlägg hävdar jag något av det du bestrider? Jag konstaterade bara det faktum att med vår nuvarande folkmängd och area är det inte fysiskt möjligt att varje hushåll skall kunna bruka flera hundra hektar mark. Detta faktum har inget att göra med huruvida människan kan överleva på jorden med nuvarande eller ökad folkmängd.
Tvärt om är jag övertygad om att människan kan överleva och frodas med betydligt högre levnadsstandard än vi har idag om vi bara fokuserar på rätt saker. Vad jag ville ha sagt är att jag inte tror att en återgång till ett nytt bondesamhälle är något att eftersträva.