Socialisterna på vänsterkanten kämpar som bekant hårt mot privatisering och vinsteri vården, men i själva verket så vet de inte vad de talar om. Större delen av vården är redan privatiserad och vinstdrivande, men det låtsas de inte om eftersom de tror att deras väljare är lika normalbegåvade som de själva. Låt mig lista exempel:
– Mediciner. I princip all medicin köps in från privata vinstdrivande företag och deras grossister.
– Det statligt ägda vinstdrivande företaget Apoteket profiterar på sjukvården genom att driva sk sjukhusapotek internt på sjukhusen avsedda för sjukhusens behov. Här får alltså rent av staten tjäna pengar på sjukvården. Vinstintresset gällde även innan alliansregimen tog över och innan de avreglerade apoteket.
– Sjukvårdsmateriel. I princip alla förbrukningsartiklar köps in från privata vinstdrivande företag och deras grossister.
– Sjukvårdsutrustning och -maskiner. I princip all sjukvårdsutrustning köps in från privata vinstdrivande företag och deras grossister.
– Övrig utrustning, t ex datorer, köps in från privata vinstdrivande företag.
– Lokaler. I många fall hyr man lokalerna av privata vinstdrivande företag, ibland även av statliga eller kommunala vinstdrivande företag där alltså staten eller kommunerna tjänar pengar på sjukvården. Underhåll och om- och utbyggnad av lokalerna sker genom att man anlitar privata vinstdrivande företag.
– Mat. Maten, om inte annat råvarorna, till sjukhusmaten köps in av privata vinstdrivande företag. Vad jag vet driver inte landstingen några egna jordbrukskollektiv där all sjukhusmat produceras. Det är alltså tillåtet för både bönder och grossister som levererar mat till sjukhusen att gå med vinst, men inte organisationen som delar ut maten till patienterna. Det finns rent av rent kommersiella Pressbyråer på en del sjukhus, som alltså direkt profiterar på närvarande patienter och anhöriga.
– Personalen. Privatpersoner som investerat 3 – 6 år av sina liv utan inkomst och med studieskulder som resultat, för att kunna tjäna pengar på sjukvården i form av lön är i allra högsta grad vinstdrivande. Ingen vill jobba för en lön som gör att de går med förlust eller att deras utbildning och studieskulder inte blir lönsamma i slutändan.
– Landstingen själva hyr ut sina operationssalar kvälls- och nattetid till privata företag och tar då ut vinst på detta, dvs profiterar på sjukvård.
Och så håller det på. Det enda som tydligen inte är tillåtet enligt socialisterna är att själva sjukhusens organisation skall drivas privat och med vinstintresse.
Ett landsting som bedriver vård är inte intresserad av att ge någon service eller maximera antalet patienter som får vård.Landstingen är bara intresserade av att få sin budget att gå ihop och politikerna av att bli omvalda. Vårdbehoven är bara sekundära bekymmer. T ex kan man skriva av kostnaden för en operationssal per operation, och inte på kalendertid, även om de rörliga kostnaderna är låga. Det gör att ibland så ställer man in alla operationer i en operationssal framåt oktober-november, eftersom man annars skjuter över budgeten om man opererar fler patienter. Att läkare, sjuksköterskor, medicintekniker etc då får rulla tummarna de sista månaderna på året ser man inte som en kostnad. Speciellt inte som man istället då hyr ut operationssalen till privata aktörer under tiden.
Ett privat företag är intresserat av att behandla så många som möjligt, och inte av att trixa med sin bokföring.
Men de flesta privata aktörer är små läkarmottagningar med olika former av kontrakt med landstingen. Skall dra en anekdot om en sådan läkare och egenföretagare jag sprungit på.
Han har sin mottagning med sig själv och två anställda; en sköterska och en läkarsekreterare. Bland kunderna så finns personer med privat sjukvårdsförsäkring, men han har också avtal med landstinget att ta emot patienter när landstinget inte klarar av vårdgarantin att behandla i tid. Han tjänar förstås pengar och skämtade om att han valde mellan att köpa en ny Mercedes eller en mollijox (eng thingamajig) till mottagningen för en dryg miljon. Han valde mollijoxen, som avsevärt minskade hans patienters obehag, kortade ingreppstiderna och gjorde att han kunde behandla fler patienter. Landstinget hade fortfarande den gamla sortens mollijox som var mycket smärtsam och obehaglig och tog tid att använda, så de som fick remiss till honom pga vårdgarantin blev väldigt lyckliga.
Själv spenderade han ca 50 minuter per timme med sina patienter, då han som sagt hade en egen läkarsekreterare. Han dikterade in det som behövdes på en diktafon, och medan han behandlade nästa patient så skrev sekreteraren journalen, som han sedan stämde av mot anteckningar i nästa paus. En läkare i landstinget spenderar istället kanske 20 minuter per timme med patienter, eftersom man avskaffat läkarsekreterare generellt. Och inte sällan får läkare i landstinget köa för datortid.
Så är det fel att denna läkare tjänar pengar på att tagit risken att köpt in utrustning för miljontals kronor totalt, bundit upp sig på lokalhyra mm, när han samtidigt är mer effektiv och kan ge patienterna skonsammare behandlingar än landstinget?
Naturligtvis inte. Uppsidan med risk är möjligheten till vinst. Och vinstintresset gör att läkaren gjorde sin mottagning effektivare, och istället för att han själv med hög lön skulle göra sekreterarjobb, så hade han en lägre avlönad person som gjorde detta åt honom.
Så varför skall inte själva sjukhusen få drivas med vinstintresse? Det är alltså bara organisationen som inte får drivas med vinst. Alla underleverantörer är ju vinstdrivande, men den avgörande organisationen skall istället bedrivas ineffektivt, dvs utan vinstintresse.
På söndag är det omval till Västra Götalands landsting. Då har man chansen att välja mellan mer, effektivare och för patienterna bättre och skonsammare vård, eller fortsatta försämringar i socialismens namn. Men det viktiga är ju att alla får det lika mycket sämre. Fast verkligheten är sådan att de som har pengar köper en privat sjukvårdsförsäkring, och får vård oavsett hur utfallet av landstingsvalet blir. Eller skall helt privatfinansierad sjukvård förbjudas? Skall även de som är beredda att betala helt privat ta upp kö- och operationsplatser hos ett landsting som redan går på knäna?
Optimalt vore förstås en så snabb och väl fungerande sjukvård att ingen skulle känna det nödvändigt att kasta bort sin landstingsskatt och köpa helt privat vård. Men verkligheten är inte sådan, och socialisterna kommer aldrig kunna leverera bättre vård. Bara mer administration. Vi har testat det. Det är dags att prova något annat.
En bra start är att likt Norge och Danmark avskaffa landstingen. Men säg den politiker som vill avskaffa sig själv?
61 kommentarer
Utmärkt skrivet!!
Jag har tre invändningar
1. Den första är mot raden "Vårdbehoven är bara sekundära bekymmer." På vilket sätt skulle detta vara annorlunda om ett vinstrdivande företag bedrev vård? Landstingen har som uttalade mål att erbjuda vård, medan företagen har som uttalade mål att gå med vinst. Vårdföretag sviker ju sina aktieägare när de prioriterar vårtagaren över vinstintresset.
2. Ägarkonstellationerna befinner sig utomlands. Pengarna försvinner till andra lädner
3. Demokratisk aspekt. I landstingsvalen gäller fortfarande principen en människa – en röst. I det s.k. näringslivet gäller en krona – en röst.
Därför att det är
Oooooorättvist !
Och för att vi måste vara
Sooooooolidariska !
I jämställdhetens namn, amen.
Gustaf, nja. Det är ju fortfarande vår statliga sjukvårdsförsäkring som betalar vården.
Då får ett vårdföretag bara någon vinst om de faktiskt behandlar patienter. Vinstintresset ser till att de effektivt tar hand om patienter, annars får de inte betalt. Och sköter de sig inte kastas de ut av landstinget/staten och får lägga ner. Ett landstingssjukhus kan sköta sig hur dåligt som helst utan att bestraffas. Bra enheter läggs ner av budgetskäl ändå.
Landstinget gör vinst och överskott om de inte behandlar patienter.
Kan du förklara hur du förbättrar din lokala vårdcentral genom att rösta i helgen (om du bor i VG-regionen)? Inte alls. Vill du påverka deras verksamhet bör du tala med dem direkt istället.
Jo, allt är frid och fröjd om man inte vill se hela bilden och tror på enkla lösningar.
Egenföretagande läkare med samvete som faktiskt kommer ihåg åtminstone några delar av den hippokratiska eden har jag inga problem med, det har nog knappast sossarnas ideologer heller.
Det blir lite mer problematiskt när ekonomerna på ett privat vårdföretag väljer att prioritera avkastning och bonusar framför vårdtagarnas välbefinnande. Som efter upphandling först ser hur mycket man ska skicka till ägaren och sen tar det som blir över och fördelar på de sjuka. Eller finns det bara goa härliga samariter i vårdbranschen? Som alltid väljer bort mercan till förmån för sina patienter?
Det är ju en jäkla skillnad på hur vårdapparaten väljer att köpa in varor och tjänster och hur hela organisationen styrs.
Bara titta på Carema Care och Attendo och dra en "Follow The Money", nästan alla deras vinster gjorda på skattepengar lämnar landet. Jersey och iSle of Man osv. Det är helt enkelt inte bra att för mycket pengar från mig som betalar skatt går till privata fickor, då minskar min vilja att betala skatt för att behålla en bra vård och det är väll det som är meningen med den borgerliga politiken att nyliberalisera hela Sverige så att alla vanliga står där och måste kämpa mot försäkringsbolag spå fort de blir sjuka eller deras barn behöver vård.
hardnose, så alla privat ägda sjukhus är skurkaktiga råkapitalistiska profitörer menar du? Snacka om att förenkla. Vad som behövs är en bra reglerande lagstiftning, det fungerar utmärkt i andra länder med ett offentligt/privat upplägg där det offentliga står för finansieringen och privata vårdgivare för utförandet.
Marcus, pengar till medicin, förbrukningsartiklar, utrustning mm försvinner ju redan ut ur landet med vinst. Det enda du opponerar dig över är att organisationen som binder samman det hela inte får gå med vinst. Eller vägrar du ta medicin som inte är svensktillverkad? Vägrar behandlas med en apparat som inte är tillverkad i Sverige av en ideell organisation?
Vidare Marcus, har jag inte sagt att vården skall finansieras privat. Jag har bara ovan skrivit att jag inte ser något problem med att vården organiseras privat.
Vänsterfolk verkar ha väldigt svårt att skilja på organisation och finansiering. De tror att om något organiseras privat så måste det betalas privat.
Antar att du vill förbjuda de privat framtagna läroböckerna i skolan också? Det är inte Statens Myndighet För Läromedel som tar fram de böckerna, utan privata aktörer med vinstintresse i konkurrens med andra, så de strävar efter så bra produkter som möjligt.
Cornu kan bara instämma. Har länge förespråkat bort med landstinget och fritt fram för privata sjukhus. Sjuvården fungerar inte idag så vad har vi att förlora.
Precis som du säger så har landstingen inget större intresse av att vårda sjuka.
Ett privat företag har ett egenintresse att få så många kunder som möjligt och NÖJDA kunder kommer tillbaka. Idag kan sjukvården bete sig hur dom vill och ändå får dom kunderna tillbaka, men då missnöjda.
Får vi inte ha privat sjukvård så förstatliga allt då, om det är så bra.
Trött på socialismen som inte säger hela sanningen. Allt skall betalas med någon annans pengar, vart skall dom komma ifrån?
Jag tycker H&M ska börja driva sjukhus.
Hälsa & Medicin, skulle det kunna stå för.
De har redan rätt logistik uppbyggd för att ta svenska patienter, skicka dem till Indien eller annat fritt valt utvecklingsland, opereras och skickas tillbaka igen. På lastfartyg (tänk Capesize).
Dessutom kan de ge den goda servicen med fina rena bomullslakan under konvalescensen.
Jag kan ju berätta lite om Schweiz i detta hänssende.
I princip all produktion av sjukvård är privat och grundregelen är att alla måste ha en privat sjukförsäkring. Det finns ofta flera nivåer men lagkravet gäller bara basnivån. Den vård och service som man får via en basförsäkring är ENORMT mycket bättre än motsvarande i Sverige.
Efter som jag har gedigen erfarenhet av båda systemen skulle jag vilja påstå att en vettig jämförelse är att om Schweizisk sjukvård är en ny Lexus så är svensk sjukvård som en 20 år gammal Fiat. Det är inget skämt utan så stor upplever jag skillanden vara.
En basförsäkring för en familj kostar cirka 5000 CHF (35000 SEK) per helår. Genomsittsinkomsten i Schweiz ligger kring 6000 CHF per månad (72000 per år). Således motsvarar detta en kostnad på cirka 7% för medelschweizaren om en förälder arbetar. Arbetar båda blir det 3.5%.
Om man har inkomster under en viss mininivå (vet inte exakt men tror att det är kring 3000 CHF per månad)får man bidrag. Således, alla har försäkring, kostnaderna är klart lägre och vården är MYCKET bättre.
Problemet är väl bara att det inte går att visa att offentligt finansierad och privat utförd vård är vare sig bättre, billigare eller effektivare än offentligt finansierad och offentligt utförd vård. Vad vi är rätt säkra på dock är att huvudsakligen privat och delvis offentligt finansierad vård och delvis offentligt och huvudsakligen privat utförd vård är väldigt ineffektiv och väldigt dyr för samhället, inkl patienten. Skräckexemplet är, som i så många andra sammanhang, USA.
cornuccopia; läst ditt första svar på mitt inlägg – det är ju lite åt halmgubbehållet med dina påståenden.
Men vi har kanske inte så jätteolika åsikter om vården om man nu gör den klara avgänsningen mellan att organisera och finansiera. Men mina erfarenheter av privatiseringar och utförsäljningar är inte så jättepositiva. Vem av oss vill ha det som i USA ? 15% av Svenskarna som på fullaste allvar tror att de kommer göra en nettovinst på ett helprivatiserat vårdsystem ?
"Ett privat företag har ett egenintresse att få så många kunder som möjligt och NÖJDA kunder kommer tillbaka."
Helt fel så länge det handlar om monopol eller oligopolföretag som enbart fokuserar på maximal vinst. Titta tex. på elbolagen med nätbolag eller vägentreprenörer (asfaltskartellen), bensinbolagenb osv osv in absurdum. Glöm tanken på en fullt fungerande marknad som fungerar till allas bästa helt utan reglering.
På vilket sätt är en vårdcentral ett monopol? Eller ett sjukhus? Finns massvis att välja på i närområdet. Eller vänta, jag får inte välja, de ägs alla av landstinget och jag får snällt stå i kön. Missnöjd får jag vara, alternativ finns inte.
Marcus, eftersom landstinget har monopol på vården så är den per din definition dålig. Och det stämmer, så jag får ge dig rätt där. Monopol är dåligt, avskaffa dem.
hardnose: Lösningen ÄR faktiskt enkel. I alla fall om man inser att ett företag inte kan skita i sina kunder och ägna sig åt hänsynslöst inhumant planekonomiskt trixande på samma sätt som en offentlig institution kan göra.
Den vårdcentral som behandlar sina patienter som skit i samma utsträckning som den offentliga vården hade gått i konkurs för tio år sedan, och då blir det inte mycket till "vinst till ägarna".
I en fri marknad finns en effektiv maktbalans mellan kund och företag. Missnöjd kund = inget företag = ingen vinst.
Problemet kommer när klåfingriga politiker börjar reglera den fria marknaden och skapar de monopol eller oligopol (eller värre, nyss nämnda i kombination med planekonomi)politiken egentligen borde se som sin uppgift att skydda oss ifrån.
Människan blir degraderad till maktlös valboskap, där man har att vart fjärde år välja mellan en handfull lika maktfullkomliga partikollektiv som tillsätter sina egna oavsett vad du tycker och tänker.
Riktig demokrati, personval eller folkomröstningar vill ingen ha i Sverige, för det är bättre allt är som det alltid har varit. dessutom "vet man ju aldrig hur tokigt folk skulle kunna rösta då". Folk "är ju inte så insatta", så det är bättre att "nån som kan och är expert på området får bestämma".
Och det är kanske sant så länge man ägnar sig åt planekonomi. Men när det gäller den lilla människans egna liv finns det bara en expert, och det är den lilla människan själv.
Själv har jag alrig fattat varför svenskar är så himla rädda att fatta detaljbeslut om sina eget liv, och gärna överlåter det med varm hand till "experter som vet bättre".
Jag väljer helst både TV-kanal, mat och bilmärke själv. Och ännu viktigare än att välja TV-kanal känns det att tillåtas välja i vems händer jag lägger makten över den egna hälsan, och kanske rentav makten över huruvida jag ska leva eller dö.
Politiken ska reglera minimikvaliteten på utbudet (genom förbud mot skadlig medicin och behandling) och möjligen sanktionera en maximal försäkringutbetalningssnivå för en viss behandling. Politiken ska inte sitta och välja vårdutförare åt kunderna. Det görs bäst av läkare som kan förklara vilken behandling du behöver, och patienten själv som kan välja vilken leverantör som ska utföra behandlingen efter rykte, renommé och faktiskt utfall i lyckade behandlingar.
Vissa saker passar sig inte att ha i privat regi helt enkelt för att värdet i tjänsten är så stor att ingen utom dom allra rikaste skulle ha råd med den. Vad är tex rätt pris på vatten? Utan tillgång till vatten så dör du så det lär vara rätt högt.
Jag är varken för eller emot vare sig förstatligande eller privatiseringar i generella termer. Däremot är jag emot ytterligheterna på skalan.
Själv är jag läkare och har sett både bra och dåliga exempel på både privat och offentlig vård. Ett stort problem i sammanhanget är att kvalitet när det gäller insatser för människor är något mycket svårmätt. Vem bestämmer vad som är bra? Är det bra med nöjda patienter som får som de vill, eller missnöjda som får rätt behandling? En del ingrepp lämpar sig väl för privat vård, då måtten på vad som är god vård är relativt enkla: blev höftledsoperationen lyckad? Fick pat komplikationer osv? Andra patientgrupper lämpar sig mycket dåligt för att de är komplicerade. Vi är oftast det, vi människor. Att hamna i ett produktionstänkande tror jag i viss mån kan vara bra, och sjukhus drivs nu ofta enligt lean-pricipen. I bästa fall kan det frigöra resurser till annan vård. Problemet är att människan inte är en toyota, det går inte att använda sådana system utan att det blir fel för väldigt många patienter. Detta är nu inte ett problem för enbart privata vårdgivare utan även offentliga, och en politiker kan ha lika svårt att förstå detta som en riskkapitalist. Vad gäller argumentet om valfrihet så är det fullständigt tomt. Vi har redan frihet att välja i den mån det går. I praktiken är valfriheten större i en större stad, oavsett om det är ett offentligt eller privat system. Vården är inte rättvis och inte jämlik, även om det ska vara målet. I slutändan tror jag att man ska välja det system som man bäst tror kommer att ha överlevnadsförmåga i en allt sämre ekonomi med allt mindre resurser. Vad man väljer beror sannolikt på politisk övertygelse, men ett rationellt argument tycker jag själv skulle kunna vara att öppna för flera parallella former av drift för att få ett så flexibelt system som möjligt. Själv har jag alltid tyckt att eventuell vinst bör komma patienterna till nytta, vilket jag tycker verkar tveksamt på många håll, men att slösa bort pengarna i en ineffektiv organisation som landstinget eller region är kanske inte bättre. Men, vad som än händer får vi inte få ett system där någon grupp lämnas utanför. Detta ser jag definitivt som en risk i ett framtida resursbristsamhälle.
/Johan
Det väsentliga är att fattiga och sjuka människor oftast röstar på sossarna som därför driver politik för att maximera fattigdom och sjukdom i samhället. Det är en ond cirkel vi inte kommer ur innan den offentliga sektorn med sina fasta kostnader havererar när den "negativa tillväxten" kommer.
Privatisera. Så slipper vi ineffektiva tungrodda landsting. Vi behöver mesta möjliga vård för pengarna. Intressant det utlandssvensk skriver. Fungerar det i Schweiz bör det fungera hör. Mycket vi borde kopiera från det lilla alplandet.
Det tar nog sin lilla tid att ändra på för här har alltid ideologi varit viktigare än kärnverksamheten. Patientens bästa är sekundärt.
Hursomhelst är det upppiggande att läsa när cornu vrider om skalpellen i socialisterna.
På samma sätt som när ekonomin satte stopp för oföränderliga och ineffektiva planekonomiska system i Sovjet, Kuba, Kina, ja tom inom delar av England så kommer även verkligheten att tvinga den svenska järnridån inom vården och delar av annan offentlig verksamhet att rämna.
Tidsapektmässigt tar det alltid några generationer innan saker händer i verkligheten.
Samma sak som när Moses ledde sitt folk hem från Egypten, vilket tog mer än en generatin, men tittar vi på kartan ser vi att det enkelt kan gå väsentligt snabbare än så.
Men hur ska människor utan initativkraft då de varit slavar hela sitt liv kunna starta ett nytt samhälle? Nej, människor måste vara befriade från sina mentala bojor för att kunna ta tag i nya förutsättningar på ett framgångsrikt sätt.
Socialisterna försöker skrämma oss med det sedvanliga USA-spöket. Har de verkligen aldrig något annat att komma med. Fantasilösheten är nästan komiskt.
Eftersom det helt saknas sanktioner (kommentarer betr den sk Patientförsäkringen undanbedes vänligen eftersom densamma är fruktansvärt oseriös) gentemot utföraren av den medicinska tjänsten (privat eller landsting) spelar det ingen roll för patienten om tjänsten utförs privat eller av landstinget. Det fungerar ungefär på samma sätt som hemtjänst resp vårdhem. Den skadade/liket blir ett x till i den kollektiva statistiken.
Men, vi har världens bästa sjukvård, åldringsvård, skola, järnvägstrafik –
åtminstone i förhållande till vårt skattetryck.
Sokrates
"Men, vi har världens bästa sjukvård, åldringsvård, skola, järnvägstrafik –
åtminstone i förhållande till vårt skattetryck."
Du skämtar, eller hur? Allt det du nämner är både dyrt och dåligt jämfört med Schweiz. Svensk sjukvård är den absolut sämsta i västeuropa (jag har bott i 5 olika länder som jag kan jämföra med) vad gäller tillgänglighet och dessutom svindyr (landstingsskatten).
Till utlandssvensk:
Ja, det var ett ironiskt skämt.
Sokrates
De som varit utomlands och fått vård är landsförrädare. Landsförrädare ska man inte lyssna på. Svensk vård är bäst, så är det. För det har vi bestämt och då är det så.
Våra "företag" – de institutioner och andra verksamheter som vi politiker bestämmer över – fungerar rationellt och effektivt, för det är våra företag. Och dom driver vi så bra det bara går. Skattebetalarna får full valuta för sina pengar. Det går inte att driva verksamheten bättre för det är vi som driver dem. Vi ser bara till alla medborgares bästa, därför driver vi verksamheten med hög effektivitet. Vi är valda därför att vi kan och ska driva verksamheten på ett bra sätt och det är det vi gör. I Sverige fungerar vården så bra som den kan göra, vi är i världstopp där alla får bästa vården och alla får den så snabbt som det går. Det finns ingen annan vård som fungerar så bra som det gör i Sverige.
Jag har bott 10 år i Danmark. Där hade jag min husläkarpraktik runt hörnet. Flera läkare delade på praktiken, så det var aldrig problem att få en tid. Var det akut kunde man komma samma dag, annars var det max några dagars väntetid.
Behövde man ta ett blodprov, halsodling e.dy. var det läkaren själv som snabbt och effektivt utförde dessa, istället för att man som här i Sverige var tvungen att bege sig till ett annat rum, sitta och vänta på en sköterska som tog provet, och återigen sitta och vänta på läkaren.
Dessutom satt läkaresekreteraren och tronade i receptionen, där hon tog hand om tidsbeställningar, skrev ut recept, skrev in läkarens anteckningar i journalen, och gav ett vänligt ord med på vägen när man gick därifrån.
Dessutom var läkarbesöket gratis!!!
Titta nu på "uppdrag granskning" börjar om tio minuter. Så får ni se hur cheferna beter sig i den svenska socialistiska offentliga vården.
Är inte alplandets järnväg förstatligad igen? Funkade visst inte alls i privat regi.
Tja,
"förstatligad igen?" är väl ett något udda sätt att beskriva saken:
In a memorable referendum on 20 February 1898, voters approved the «Federal Act on the Acquisition and Operation of Railways on Behalf of the Confederation and on the Administrative Structure of Swiss Federal Railways» by 386,634 votes in favour to 182,718 votes against. The debate in the run-up to the vote was extremely lively. Under the slogan «Swiss Railways for the Swiss People», the supporters stressed the advantages of standardisation if the railways were under national control. The opponents of the draft legislation warned against an additional army of officials, which would increase the power of the state and ruin its finances at the same time.
http://mct.sbb.ch/mct/en/konzern_geschichte.htm
Anonym 16.46 (synd att du inte vill sätta en sign)
Bra sagt.
Sen vill jag säga att vi behöver ju inte nödväntigtvis välja mellan privat eller statlig, vi kan ju faktiskt ha både och. Men vi måste få chansen att välja själva som i många andra områden, tex hur våra pensioner skall förvaltas mm. Jag gillar inte av princip att så många beslut skall tas av folkvalda, vi måste lämna något över till den enskilde att besluta om annars blir vi som barn och väntar oss att andra skall sköta allt åt oss och vi inte ska behöva ta något eget ansvar.
Att underskatta girigheten och hur den kan göra den snällaste människan till ett monster är ett farligt misstag.
En annan variabel är att när sjukhus har vinstintresse glöms den enskilda människan helt bort. Det är ekonomer som styr och ställer på sjukhusen då och inte läkare. Detta leder till att läkare blir oerhört stressade då man vänder på alla pengar för att maximera vinst som i alla företag. Läkaren blir tvingad att ta hänsyn till sjukhusets vinstintresse före människans välmående. Detta gör att läkaren mår mycket sämre.
Den där småskaliga privatiseringen som finns inom sjukvården just nu är inget hot då det är så koncentrerat och specialiserat. Men om den allmänna sjukvården blir privatiserad är det farligt.
Många läkare idag blir bombaderade av lobbyister som ger dem bonusar ifall de lyckas ge patienter vissa produkter(inget nytt). En del skakar faktiskt hand på detta.
Så den där girigheten och lobbyismen finns idag inom sjukvården. Tänk då om vi får större skala på privatiseringen. Tänk på dina barn, och att läkare faktiskt är vanliga människor som är mycket kapabla att bli korrupta.
Jag skulle aldrig någonsin vilja att mina barn satte sin fot i ett land med privatiserad sjukvård. Inte ens om de var rika.
En annan sak: Under socialismens storhetstid så nämnde en läkare som nu pensionerat att man förr tog på patienten och hade "mänsklig kontakt" detta bidrog till ännu mer läkande effekt indirekt. Men idag är det sterilt och otäckt bemötande. Socialismen och nu borgarna har nu på senare år blivit mer åt vänster och därav lider allt annat. Bl.a denna absurda PK agenda som pågår "kommunistiskt" för att hjärntvätta människor.
Den som fått sjukvård i USA vet hur dyrt och giriga läkare är. Om du vill att dina barn ska leva i ett framtida mini-USA så förstår jag inte alls logiken. Om du hävdar att det inte blir som i USA så säger du emot dig själv och det mänskliga beteendet.
/Jont
Nå Cornucopia vilka strukturer i ett samhälle kan egentligen utsättas för "nyliberalismens angrepp"?
Vilket skulle fungera bäst vid en stor katastrof, många små icke samordnade enheter eller en stor centralstyrd där man kunnat satsa på backup och redundans (ineffektivt).
Det finns även en av dig kallad "samfällighet" inblandad och det är antibiotikans funktion, samt möjligen frånvaro av läkemedels läckage till miljön. Som läkare kan man nog få många kunder om man har snabba fingrar i receptblocket.
Hur som helst anser jag att privatisering och försäkring är vägen man bör gå.
/Tisgift
Sverige behöver ett inbördeskrig, innan dess sker ingen förbättring. Parasiterna måste utrotas.
Enligt många inlägg här är alltså svensk tandvård under all kritik eftersom vi har både offentliga och privata alternativ sedan flera årtionden.
Det måste vara därför svenskar överlag ser ut som skörbjuggsoffer och tandröta är ett problem av epidemiska proportioner. Eller hur var det nu.
Game, set and match.
Skriver under pa mycket. Ur min synvinkel (som lakare) ar problemen med offentligt driven vard ffa att karnverksamheten (att bedrıva vard) utgor en kostnad for organısatıonen. Som du skriver – ju fler patienter (eller, som man lite nyliberalt kan kalla det, kunder) desto hogre kostnad. Jag har hort talas om skrackhistorier dar verksamheter som effektiviserats och gjort overskott i nasta budget fatt minskade anslag. Om man tror pa incitament – vilket man bor gora – inser man vilken rota detta leder till i hela organisationen. Vinst har val, far man saga, visat sig vara en utmarkt pıska/morot for att effektivisera organisationer. I offentligt driven vard ar vinsten ersatt av nagot sa abstrakt som kvalitet (vilket knappast gar att mata pa mottagnıngsniva) och tillganglighet (som nar den ar dalig kan bortforklaras och/eller anvandas som argument for hogre anslag). Nar vinst saknas som drivkraft till forandring fattas inte nodvandıga men obehaglıga beslut. Andra problem med offentligt bedriven vard ar det usla politikerstyret, rovdriften pa de anstallda (jamfor sjukskoterskans lon och arbetsvillkor med byggarbetarens!) och den hierarkiska kommandokulturen.
MEN, det fınns ocksa uppenbara nackdelar med privat driven vard. For det forsta: vard ar inte en marknad som alla andra. Det ar svart for patienten att avgora kvaliteten pa den vard den fatt. İnte sallan ar den basta varden ingen vard alls (atminstone i primarvarden). Ofta efterfragar patienterna vard eller atgarder som egentligen inte gagnar dem (t ex beroendeframkallande mediciner, passiviserande sjukskrivningar, antibiotika mot virusinfektioner). Som privatpraktiserande lakare med kundens nojdhet att ta hansyn till finns incitament att ge icke-evıdensbaserade, kostnadsineffektiva och ibland rent av kontraindicerade behandlingar. I ett offentligt finansierat system hamnar lakaren i konflikt mellan a ena sidan det anonyma skattebetalarkollektivets intressen, och a andra sidan den oroliga patientens onskemal om fler (i manga fall sannolikt gagnlosa) utredningar. Som privat lakare ar det lattast att ta parti for den sistnamnda. Det medfor att man far en nojdare kund (och om systemet ser ut som i t ex Norge tjanar man dessutom pengar sa snart man bestaller ytterligare en undersoknıng; fee for service). İngen skattebetalare kommer komma fram pa gatan och tacka en for att man varnat de offentliga medlen. Jag ar overtygad om att privat men offentligt finansierad vard ar kostnadsdrivande och ytterligare bidrar till medikaliseringen av samhallet.
Skrivet pa ett icke-svenskt tangentbord…
/lakaren
Det finns alltså exempel från andra länder,här har Schweiz nämnts,där medborgarna kan få bättre och billigare vård UTAN en betungande sjukvårdsbyråkrati =landstingsorganisationen.
Varför då fortsätta med denna i Sverige?
EU får en vinge "off topic".
http://www.youtube.com/watch?v=BHW3BzbtjOM&feature=player_embedded
Det finns många problem med landstingen. Men Cornu, läs boken "Plikten, profiten och konsten att vara människa" så förstår du att det finns problem att skapa en affärsmodell på sjuka människor.
Det samma gäller t.ex. fängelser eller andra verksamheter där man kan tjäna pengar på icke önskvärda händelser.
/Lars
22:51 därför att här är ideolgi viktigast samt att det är så många småpåvar som har vårdsvängen som sin födkrok. Att det gives bra vård i andra länder förtigs. Vänstersocialisterna vill fösöka dupera oss med USA,USA,USA.
Likvidvänster vad är det för ett fjantigt namn. Betyder det att han vill likvidera oss antisocialister.
Nu stämmer ju inte din nidbild av den svenska vården.
Visst kan allt alltid göras bättre och effektivare, men vi har redan idag något av den mest effektiva vården i världen till lägst kostnad. Detta är något som vi byggt upp, förbättrat och effektiviserat genom åren. Många andra likvärdiga länder har dyrare vård med sämre resultat. De tittar ofta på Sverige som exempel på hur man skulle kunna ta helhetsgrepp, istället för att ha fragmenterad dyr sjukvård.
150 000 Stockholmare har redan privat sjukVÅRDSförsäkring. Så vad väntar Ni på Ni som är övertygade? Inte råd?
Trist men ni får väll driva någon sorts kampanj för att ni skall få råd…. Eller har ni någon tidigare diagnos så ni inte får teckna försäkringen fast ni har råd ?
Trist men ni får väll anpassa er.. eller tja.. jag vet faktiskt inte.
Testing …
/LC
Bra skrivet. Även en helt privatiserad vård funkar alldeles utmärkt så länge vi har en slags grundförsäkring, t ex att personer utan pengar/vårdförsäkring får notan betald av socialen el dyl.
I ett dylikt system skulle sjukhusen vara tvungna att hela tiden förbättra patienternas villkor och sina behandlingsrutiner, annars väljer patienterna ett annat sjukhus.
Det hjälper INGEN att pengarna först passerar politikernas fickor, förutom politikerna själva förstås.
Att den där "passagen" kallas för solidaritet eller rättvisa är en monumental lögn.
Bra Cornu, dock måste den privata andelen av kostnaden öka (självrisken) med ett offentligt finansierat men privat utfört system. När patienten beställer, det privata utför och det gemensamma betalar finns uppenbara risker för moral hazard där patienten och det privata gör upp om mer vård än vad det gemensamma är beredd att betala. Ett sätt att utveckla det är som Tim Harford utvecklar i The Undercover Economist. Sjukvårdskonton kombinerat offentlig försäkring för de stora kostnaderna. Då får vi ner kostnaden för Låg till mellan kostnadsnivån, medan de som verkligen behöver vården får den täckt av den offentliga försäkringen. Har man pengar kvar på vårdkontot går de till pensionen.
Ok, off topic, men vad har hänt med bloggen? En försmak av "grid on, grid off" – livet efter PO? Jag kan iaf inte se något blogginlägg efter detta. Någon som vet ngt?
/LC
Hmm, igår fanns flera nyare inlägg…
Är det blogger eller Cornu som spökar?
Jag tyckte mig hinna läsa något om bristande strömförsörjning på gården igår, men att det för sådant fanns en back-up och dessutom ett helt blogginlägg som beskrev just denna back-up. Det var ironiskt nog den jag främst ville läsa nu, heh, men den syns inte längre. Jag gissar alltså på att något är galet med strömmen på landet, men eftersom även redan skrivna inlägg tycks ha sprungit och gömt sig så undrar man ju om ryssen har tagit Cornu nu … ;P Eller så har (z)ombiesarna hittat dit. Who knows?
/LC
För er som endast tycks följa denna blogg: Ja, problem med Blogger.
Tycks och tycks, tja, denna blogg är den enda av alla de blogger-bloggar jag följer som uppdateras tillräckligt regelbundet och ofta för att jag ska vara hyfsat säker på att något är på tok. Men tack för informationen, bara att fortsätta avvakta då.
/LC
Strul med Blogger, se
http://buzz.blogger.com/2011/05/blogger-is-back.html
Torsdagens inlägg återkommer. Förhoppningsvis… Texten är iaf sparad till eftervärlden, så jag får väl i värsta fall posta om dem.
Vägrar skriva något innan jag är säker på att jag inte förstör något genom att posta nya inlägg.
Jag lever, har hälsan och hyfsat bredband. Och vatten ur kranen igen.
Tack Cornucopia, då kan man ju slippa sitta här och vara alldeles konfys och ägna sig åt annat än "uppdatera" … 😛
Vill gärna läsa inlägget om strömförsörjning. Hann aldrig läsa klart och tyckte att det var ett av de mest relevanta inläggen på länge, med avseende på "för"beredelser såhär efter PO.
/LC
LC, åja, fortsätt gärna med "uppdatera". Det är vad som fått mina besökssiffror att inte krascha totalt pga brist på nya inlägg idag. Idag är första dagen på drygt 2.5 år som jag inte postat ett nytt inlägg…
Idag är det är fritt för vem som helst att starta sjukvårdsföretag av alla de slag. Men kunden får förstås betala dubbelt, först via skatten och sedan från sin egen plånbok, eventuellt via något försäkringssystem.
Sjukvården har stora inslag av naturliga monopol. Att upprätthålla utrustning och kompetens kostar mycket och detta ökar med tiden. En stad måste vara mycket stor för att det ska gå att upprätthålla en bra kvalite på många ställen och få en fungerande konkurrens. Ofta är det bråttom och ambulans som gäller och då fås ett naturligt monopol även inom enklare saker. Att ordna en administration så att servicen inte blir för snabb och dålig och räkningen inte blir för stor är svårt och kostar mycket. Det här liknar inte det normala, alltså när kunden shoppar runt och själv betalar. Inom äldrevård och skola kan verksamheten definieras på ett helt annat sätt. Det är inte så dyra saker och kunden kan shoppa runt. Det blir ingen låtsaskonkurrens.
Med sinande olja och naturresurser blir välståndet lägre. Globaliseringen minskar och det drabbar landets företag och hela ekonomin. Det är naturligt att skatterna sänks och sjukvårdens kvalitet försämras, speciellt inom det dyra. Grundavgiften måste höjas så att springet minskar. Kanske det kommer att införas ett livslångt maxbelopp inom dyra ingrepp för en person. Redan idag skulle sjukvården kunna slimmas inom divsera sidoverksamheter och lyxservice. Många skulle kunna ordna sina problem om de bara surfade runt på nätet. Och de borde även kunna skriva ut sina egna recept.
På liknande blir det nog inom pensionerna. Utvecklingen är tydlig. Idag får en ensamstående så kallad fattigpensionär ut cirka 6500 kr + 4650 kr bostadstillägg (till hyra eller huskostnader om minst 150 m2 enligt schablon). Huset får vara värt hur mycket som helst. Nu efter Peak Pension får det stora flertalet pensionärer obetydlig mer. Förklaringen till bostadstillägget är mycket att det är billigare att låta de gamla bo hemma så länge de kan.
När naturresurserna sinar så får många nöja sig med bottennivån inom både pension och sjukvård. Privata alternativ bör naturligtvis vara tillåtna även fortsättningsvis för dem som vill betala mer och har råd. En privatisering av sjukvårdens kärna skulle varken ge billigare eller bättre service och är inget som har framtiden för sig. Ger man bara sjukvården mindre skattepengar så blir den pressad från alla håll och ger mer för pengarna. Allt måste slimmas. Ingen kan äta kakan och ha den kvar.
Jo det finns exempel på privat sjukvård enklast vore om vi fick välja betala skatt alls men då dyker det upp hulkande snubbar som säger vissa samhällsfunktioner är i "allas" intresse??
Där tar de gruvligt fel t ex jag brukar oftast inte dela ett enda intresse med dem. Nä äta kakan och behålla den den truddelutten är bekant.
Även det offentliga kan bli vinstgenererande det är bara låta dem välja bort olönsam vård låta de som behöver den ruttna bort.
haha, denna text va ju nästan mer komisk än att lyssna på Maud olofsson, hoppas verkligen inte det är någon stor skara människor som sypatiserar med något så korkat som denna text…
Att det bara finns privata företag där ute att köpa mediciner och mat av är ju knappast socialismens fel, och dom lär ju få bra svårt att ändra på den biten..
Själv har jag bara så svårt att förstå mig på hur folk tänker när dom vill jobba åt någon annan och knappt ha råd med mat och hus, vi går mot mörkare tider, i alla fall vi 80-90% av folket som inte är miljonärer… sjukt
Det finns inga större fördelar med att driva privat vård. Så länge landstinget sätter agendan för vad och hur åkommor ska behadlas så är valfriheten rätt liten. Dessutom uppmanar man läkare att jobba tayloristiskt. En konsult som jobbade med landsting förklarade det bra: Landstiget har en kö på 10000 höftleder. Men gör man dessa så räcker inte budgeten till för annat mer akut. Så i landstingssjukvården får man prioriteras efter behov, i den privata kan man skica en räkning på några miljader till landstinget för man kör taylorism, och lämna landstinget med allt "olönsamt".