I det gamla Bas 90-systemet hade Sverige dussintalet med krigsflygbaser, alla med minst en huvudbana och flera kortbanor i reserv på olika vägar i närområdet. En basbataljon skulle stå för allt på marken, och om jag minns rätt hade vi 19st basbataljoner i systemet som bäst, vilket talar för 19 st krigsflygbaser.
Principen var utspridning, där både flygplan och banor spreds ut över ett större område som skydd mot fientlig attack. Med dagens publika satellitteknik så kan man dock förmoda att varenda klargöringsficka redan fanns inprickad på kartor hos den lede fi, även om man förstås inte kan veta om det står något flygplan där. Det finns en talande karta från Sovjetunionen på Aeroseum i Säves avhemligade berghangarer, där en skånsk krigsflygbas som inte finns på svenska kartor är inritad, inklusive alla byggnader och klargöringsfickor (ibland kallade framom och bakom, för jakt- respektive attackflyg, där fram respektive bak antyder avståndet till själv startbanan. Jaktflyg behövde kunna starta snabbare.).
Vi har i Sverige i princip bara kvar två krigsflygplatser enligt Bas 90-systemet. Hagshult i Småland och Vidsel vid Arvidsjaur. F 21 i Luleå och F 17 i Kallinge är väl inte primärt tänkta att fungera som krigsflygbaser. Nu när försvaret åtminstone skall behålla Ärna-fältet, med sina berghangarer utanför Uppsala, får man väl hoppas att den också skulle agera krigsflygbas även om det saknas någon basbataljon för ändamålet.
I min bok Midvintermörker skymtar en del fd krigsflygbaser förbi, t ex den fd kortbanan mellan Väskinde och Bro på Gotland, som spelar en framträdande roll i kapitel sex; Sten, sax, påse. Fast kanske inte just som flygbas. Även gamla klargöringsfickor utanför F 6 i Karlsborg skymtar direkt förbi mot slutet av kapitel tio; Döda! Döda! Döda!. Annars omnämns såväl Hagshult, Råda, Eneryda och numera dragracingbanan Moholm-Bällefors. Den senare finns även med direkt i handlingen, och ja, jag vet att det står ett vindkraftverk vid södra ändan av banan. Även flygbaser som F 7 Såtenäs, F 17 Kallinge eller F 21 Luleå finns förstås med i handlingen, liksom fd F 6 Karlsborg och fd F 16 Ärna/Uppsala. Och naturligtvis spelar F 17 G på Visby Flygplats en central roll i handlingen, med start i kapitel två, Morgonflyg, och speciellt i det centrala kapitel fem,Valdemar Atterdag.
Via Google Maps och Google Streetview kan man ta sig en titt på hur en del av de här krigsflygplatserna ser ut idag, eller sist Google fotade dem. Noterar att embedfönstren för Google Maps blir lite för små, så en del detaljer eller helhet hamnar utanför bild.
Huvudbanan i Hagshult ser man nere i högra hörnet, en kortbana inne i skogen överst på kartan och kortbanan på motorvägen kan ses norr om de fickor för flygplan som fortfarande finns kvar. Dra runt kartan lite så blir det hela tydligare, om man nu inte vill tappa detaljer och zooma ut.
Visa större karta
Hagshult skall väl för övrigt vara platsen för den klassiska verkliga incidenten med en Viggenpilot som tog lite fel och landade på E4:an istället för på huvudbanan, mötte någon skrämd tant i en Saab, insåg sitt fel, vände om och startade igen.
Hos Google Streetview kan vi här se att klargöringsfickorna finns kvar.
Visa större karta
Egentligen finns det väl ett tredje Bas 90-fält, nämligen Såtenäs-Råda, men Råda används bara som övningsfält sägs det. Rimligtvis kan även det fältet användas i skarpt läge. Vad som ställer till det är dock att vi än så länge bara har kvar två basbataljoner, och alltså bara kan hantera två krigsflygplatser. Återstår att se om man även lägger ner en av dessa basbataljoner.
Visa större karta
Råda är det enda som finns kvar av den gamla stoltheten Hangarfartyget Västergötland, där det svenska attackflyget skulle vara baserat.
Visa större karta
Kortbanorna längs riksväg 44 fanns fortfarande kvar sist Googles Streetview-bil körde förbi iaf. Klargöringsficka eller framom för jaktflyg, alternativt bakom för attackflyg nedan. Däremot är de i praktiken nedlagda och bara huvudbanan på Råda används för övning.
Visa större karta
Kortbanorna börjar därför se skräpiga ut enligt nedan, och har börjat växa igen utanför bilarnas körfält.
Visa större karta
Men klargöringsfickorna är åtminstone inte bortgrävda. Än.
Jämför med gamla bakom-fickor från för ändamålet nedlagda F 6 i Karlsborg.
Visa större karta
Dyker man ner på Streetview-nivå så ser det ut som nedan.
Visa större karta
Avvecklat kan man kalla det.
F 6 används nu uteslutande för transporter av bland annat utlandsförband, men även rimligtvis för SOG och FJS som är baserade i Karlsborg. SOG sägs rent av ha sina lokaler på själva F 6. Det finns även en övningsbana för Tp 84 Hercules-planen, där de skall kunna öva start och landing i tuff terräng.
Förr i tiden varit F 6 bas för attackflyg, som ofta övade mot markmål på intilliggande Kråks skjutfält. Både fått bevittna det, samt under utbildning på Karlsborg varit på studiebesök på flygbasen och fått klämma på flygvapnets dåvarande Maverickrobotar, sjömålsrobot 17 och annat skoj, inklusive någon större TV-styrd robot med massiv riktad tryckverkan avsedd för t ex broar eller andra större mål. Det där bör varit hösten 1991, i ett annat Sverige. Var lite imponerande för pansarfjantbefäl.
Medan attackflyget främst var baserat på Hangarfartyget Västergötland, åtminstone i södra Sverige, så hade jaktflyget generellt sina krigsbaser närmare Östersjön.
Exempel, förutom Hagshult, kanske kan vara kortbanan utanför Eneryda.
Visa större karta
Fortfarande i gott skick och skymtar förbi i min bok Midvintermörker, även om den inte förekommer direkt i handlingen.
Visa större karta
Även om själva kortbanan är i gott skick så är inte de klargöringsfickor som finns, antagligen framom, underhållna längre.
Visa större karta
Fick själv nöjet att uppleva Lidköpingsbaserna, Råda, Hasslösa, Lidköpingsflygplats mfl, på nära håll under ett tämligen meningslöst moment under slutövningen 1991.
Låg som pansarfjant på P4, kompanitrea, aka “stabstroppchef” (fast det formellt hade bytt namn till stf plutonchef stab- och tross) på ett pansarskyttekompani, som väl gick under beteckningen 8:e pansarskytte, 2:a pansarbataljonen, pansarbrigad 9. Eller Rudolf Ludvig med gammal svensk bokstavering. En utmärkt tjänst som värnpliktig för övrigt, då man som trea fick ingå i kompaniledningsgruppen och få inblick i det mesta. Då jag på den tiden hade runda glasögon döptes jag till Stabshimmler av kompanichefen. Tydligen bossade jag tämligen hårt med yrkesofficerarna på plutonerna, fast de bet väl tillbaka med “pärmbärare” får man förmoda. Låtsades iaf att Stabshimmler var ett positivt tillnamn, men jag är inte säker.
Nu säger väl alla kompanichefer att just deras kompani är det bästa i Sverige. Upprepar man det tillräckligt många gånger så kommer iaf Chefen för Armén på inspektion. Vi fick även det tvivelaktiga nöjet att under en stor pansarövning i Skåne 1991 tillsammans med endast en pluton stridsvagnar och en pluton pvrobotvagnar utföra ett sista moment på övningen där kompaniet skulle försvara terräng till sista blodsdroppen mot två hela pansarbataljoner. Och utslagna soldater eller fordon togs ur momentet, så det blev ingen återföring av utslagna. Även kockarna i kokgruppen fick vara med och agera sista försvarslinje. Det sågs väl som en ära att få ta sig an de omöjliga oddsen, men vi dog nog iaf våra fiktiva dödar med stil.
Annars övade vi i egenskap av ÖB:s Slägga mest att slå fientligt brohuvud, där det svenska pansaret skulle anfalla luftlandsättningsbrohuvud eller amfibiebrohuvud och köra ner Stormakt Röds soldater i gyttjan innan de hann organisera sig. Fienden skulle mestadels vara andra pansarbandvagnar, luftlandsättningsförbandens BMD-1 och BMD-2, och en fruktansvärd massa pansarvärnsrobotar.
Några veckor senare var det iaf slutövning, kanske en av de sista kompletta krigsförbandsövningsåren i Sverige. Detta var 1992, och hela 2:a pansarbataljonen, inklusive repgubbarna från fyra år tidigare, var alltså i krigsförband under tre hektiska veckor. Kompaniet var tänkt att vara ett färdigt fältförband, först till slakt mot fienden i skarpt läge.
Och så hittade övningsledningen på att kompaniet skulle sättas inför en hård uppgift. Att bevaka krigsflygbaserna runt Lidköping.
Kompanichefen satte i halsen och svor något ohörbart. Prompt lämnade han över befälet över kompaniet till tvåan och tog med mig som trea i en av de mobiliserade civila bilar vi hade fått oss tilldelade från någon stackars bilhandlare när vi var i krigsförbandsorganisation. En sedan i silver om jag minns rätt. Hade det nu inte bara varit övning hade vi nog fått måla om den hoppas jag.
Vi åkte iaf och rekade Lidköpingsbaserna i väntan på att pansarbandvagnarna skulle hinna anlända. Som ansvarig för bland annat telekommunikationen beslutade jag att vi inte skulle tatta runt med en massa kabel, utan vi tog helt enkelt och knackade på hos närliggande villor erbjöd pengar ur kompaniets handkassa och kopplade in fälttelefonerna direkt i de privata telefonjacken ut till tänkt vaktpostering.
Tror att jag själv till slut blev sittande vid Hasslösa. För att övningen skulle kännas meningsfull kom en Viggen och landade på krigsflygbasen, taxade runt, startade och flög iväg. Sedan var övningsmomentet slut och vi fick tillbaka ner till Skövde och fortsätta öva att slå mot ryska luftlandsättningsförband istället.
Omdömet från övningsledningen blev att kompaniet hade utfört sitt uppdrag att bevaka Lidköpingsbaserna med beröm godkänt. Kompanichefen kommenterade senare. “Vad fan trodde de? Vi är ett färdigutbildat fältförband i Sveriges slagkraftigaste brigad i den bataljon som skall ha högsta beredskap de närmaste åren, inte några jävla gamla hemvärnsgubbar eller lokalförsvarsskytte.”
Vi fick även möjligheten att resa med det oljud som kallas Hercules, mellan F 7 Såtenäs och F 6 Karlsborg som en del av utbildningen, så jag har även hälsat på de baserna under kalla krigets sista skälvande år. I egenskap av ÖB:s Slägga så kunde det bli nödvändigt att flyglyfta kompaniet upp till Norrland, och ett Herculesplan kunde lyfta gamla pbv 302 som pansarskytte hade under kalla kriget även om det skulle behövts tretton flygturer enbart för att lyfta pansarbandvagnarna i dåvarande kompaniorganisationen. Så i utbildningssyfte fick vi prova på att resa Hercules. Ryan Air framstår som förstaklass i jämförelse.
Problemet med våra krigsflygbaser idag är att de är för få, vi har för lite baspersonal, och de saknar kvalificerat luftvärnsskydd, vilket är en förutsättning när de är så få. Systemet är dessutom så underdimensionerat i förhållande till antalet JAS 39 i krigsorganisationen, fyra divisioner, att det verkar förutsättas att de flesta plan skjuts bort redan på marken. Det verkar också vara det enda sättet som vi kan få ammunitionen att räcka till flygplanen. Det är inte bara NATO i Libyen som har slut på ammunition för markmål, utan Sverige dras med samma problem. Vi har fler plan än vi har ammunition till, och oavsett så har vi inte krigsflygbaser eller baspersonal nog till planen vi har i händelse av krig. Att de därför förvaras uppradade i oskyddade plåthangarer ovan mark känns som en tanke.
Gällande ammunition till avancerade vapensystem vid ett storskaligare krig än en liten polisiär aktion än mot Libyen, så är det i princip bara USA, Israel och Ryssland (och antagligen även Kina) som har ammunition nog att med någorlunda uthållighet faktiskt använda alla högteknologiska system man har, inklusive 4:e och 5:e generationens stridsflygplan. Övriga länder verkar kunna räkna sin högteknologiska ammunition i dagar, och sedan är det skyttesoldater på marken som gäller som vilket land i tredje världen som helst. Finkalibrig ammunition har man gott om. När man inte längre har några jakt- eller attackrobotar spelar inte antalet JSF-35 någon roll längre, Norge…
Om solidaritetsdeklarationen kontra Baltikum skulle ställas på sin spets och NATO skulle begära hjälp från Sverige, bland annat med basering av stridsflyg på svensk mark, så skulle NATO och USA tvingas föra in egen marktrupp då de knappast accepterar det obefintliga luftvärnsskyddet av flygbaserna som Sverige kan erbjuda.
Tillägg: Några av de gamla kustartillerianläggningar bevaras som museum eller kulturhistoriska minnesmärken, senaste exemplet är Landsort. Det hade kanske varit på sin plats att bevara någon Bas 90-bana med tillhörande ledningscentraler etc som museum från en väldigt speciell tid under kalla krigets Sverige? Frågan är dock om det inte är för sent?
Tillägg 2: Tydligen försöker Tyskland bli av med en del av sina Patriot-system, i värsta fall gratis, som ett led i sina försvarsbesparingar. Ett utmärkt tillfälle för Sverige att mycket billig eller för den delen gratis uppgradera vårt luftvärn till någorlunda modern inte-skämmas-nivå.
23 kommentarer
Jag vill minnas att det var på Byholma Viggen mötte tanten.För den som inte är så orienterad så ligger det norr rv. 25 mellan Ljungby och Halmstad.Ganska hemligt när flyget bodde där men ett turistmål av rang när det blev upplag för virke efter stormen Gudrun
Vi hade även sidobaser som man utgrupperade delar av basbataljonen till i händelse av att det damp ner flygplan där eller att huvudbasen var tillfäligtvis stängd efter angrepp. På sidobaserna skulle man bedriva flygplanbetjäning under kortare tid och sedan frakta sig tillbaka till huvudbasen. Det fanns också reservbaser, baser som stått för fäfot och krävde en liten insats av att frakta materiel och lite städning innan dom blev brukbara.
J.K Nilsson
"[…] är det i princip bara USA, Israel och Ryssland (och antagligen även Kina) som har ammunition nog […]"
Jag vill minnas att Polens f.d. statsminister sa ungefär så här (om Polens Nato-medlemskap): USA är den enda som har militärt kapacitet nog att försvara oss.
Lustigt nog att (s) vill återinföra värnplikten. Jag menar, vad behövs den till? Till de nedlagda baserna? Återupprustning för ett nytt invasionsförsvar (för vilken nytta)?
Och framom, bakom och uom är begrepp ifrån bas60 systemet. I bas90 så användes begreppen lite inofficiellt för att kunna orientera sig på en bas då dom utgick i från huvudbanan. Framom kallades i bas90 för helgeplatser efter H som i huvudbana. Bakom och Uom utgick då vi hade en större mängd flygplanplatser mellan kortbanor och huvudbanor. Det blev så att säga meningslöst att börja tala om bakom när bakom kunde hamna precis bredvid en kortbana.
På sidobaserna var framom, bakom och uom mer av en realitet.
J.K Nilsson
Anonym 11:14, jag antar att du inte har en aning hur liten verkan dagens och morgondagens basbataljoner kan ge för att flypglanen skall kunna ge eld i målet. Så innan du kritiserar så ta reda på fakta i stället.
J.K Nilsson
Sverige har ju i dagsläget markpersonal tillräckligt för att kunna hålla 16 plan i stridsdugligt skick vid ett skarpt läge. Vapen ( förutom ammunition till automatkanonen ) finns väl för att ladda planen 2 ggr ….
@Anonym – återinför värnplikt minskar arbetslösheten och skapar arbetstillfällen. Närmare bestämt 50000 herrar försvinner på årsbasis från möjlig arbetslöshet om de gör värnplikt istället. Till det kommer de som skulle behöva anställas på de nedlagda regementena.
@Cornu – Basen där viggen landade fel på var Byholma. RV 25 där kortbanan som parallellt med Bana Helge.
Michael
@Cornu – I November förra året utfördes ett antal arbeten som återställde kortbanorna på RV 44. Redan innan det var allt kablage bortplockat, en del plattor uppfrästa, asfalten i bedrövligt skick samt vajerräcken uppsatta. Grät när jag körde till vårt nu sålda sommarhus på västkusten – dels pga kapitalförstöring, dels för den stackars BLT som köpte huset.
Michael
Jag har varit yrkesofficer i armen 1968-2001 då jag gick i pension.
Då på 60 talet hade vi ett mycket starkt och välövat försvar. På 70 talet började försvarsneddragningarna så smått vid varje försvarsbeslut. Under senare delen av 90-talet och under 2000 talet har man i princip avskaffat försvaret i en häpnadsväckande takt. Man undrar vilka som egentligen var ansvariga för denna otroliga nedrustning.
Nu har vi i princip bara en expeditionsstyrka för krig utomlands. För närvarande deltar vi i två av USA:s krig i fjärran länder (Afghanistan och Libyen). Är det verkligen detta våra skattepengar skall användas till?
För övrigt så finns väl Jokkmokks basen kvar som bas 90 idag?
Michael, vad menar du med återställt?
Rv 44 har aldrig varit civil i nuvarande sträckning, så återställt tolkar jag som att man rustat upp kortbanorna igen. Men din "redan innan" skall väl tolkas som att man nu helt tagit bort kortbanorna antar jag?
Är kortbanorna och fickorna helt borta nu, eller har man återupprättat dem?
Cornu
skickar du länken på Tyskland ev Patriot överflöd så dra vi det till försvarsdepartementet och försvarspolitikerna.
Vi behöver nämligen detta pronto för huvudstaden och Gotlands luftförsvar bla
Jan-olov
Nederländerna ska lägga ner ett av sina fyra Patriobatterier.
Av någon anledning kan jag inte kopiera in länken, så googla istället "Netherlands Defence Cuts Include" Reductions in Supply Ships".
Cornu, jag delar din analys om det svenska bassystemet av idag. Mycket bra analys att vi har för få bataljoner till det antalet stridsflygdivisioner vi har, något jag reflekterat över länge. Dock så är det ju så att vi har ett flygunderhållskompani per division(plus tre(?) kompanier på Såtenäs) redan i fred, och det är de som håller planen i luften var dag, och det är även de som skall hålla planen i luften i händelse av ofred, så där har vi väl hyfsad balans. Då är det "bara" de övriga funktionerna som fattas..
Som någon påpekade så är Jokkmokksbasen fortfarande i drift, så F21 har både Vidselbasen och Jokkmokksbasen kvar.
Angående Ärna så kommer det vara ett "flygbaskompani" tillhörande en av flygbasbataljonerna stationerat där över tiden. Bland annat pågår rekryteringen av en flygbassäkpluton till Ärna i nuläget. Så som det ser ut kommer förmågan vara relativt god att ta emot stridsflyg i Uppsala med kort varsel.
Tänkte även bjuda på lite intressanta länkar med flygbasanknytning:
Basbat 08:
http://www.forsvarsmakten.se/upload/dokumentfiler/Flygbasba…pdf
Vidselbasen:
http://www.forsvarsmakten.se/sv/Aktuellt/Nyhetsarkiv/I-Sverige/Norrbottens-flygflottilj-F-21/16813/Vidselbasen–inte-bara-reserv/
/H
Tack /H, du har naturligtvis rätt i att det finns ordinarie flygbaskompanier.
Mkt intressant angående Ärna. Det betyder att vi kommer ha en (krigs)flygplats nära Stockholm med konstant militär markbemanning och dessutom med berghangarer.
Fantastiskt goda nyheter måste jag säga.
Berghangarer som dock inte tillör flygvapnet.
J.K Nilsson
Apropå Jokksmokksbasen och Vidselbasen ligger dessa liksom alla gamla krigsflygfält i bas60/90 öster om linjen Skellefteå-Långträsk-Kåbdalis-Jokkmokk-Kiruna inom räckhåll för mobila robotsystemet Iskander-M (räckvidd 40-50 mil). Närmsta rysk armé- och flyg-bas ligger i Alakurtti ca 5 mil från finska gränsen. Sen jobbas det med Iskander-K som har en kryssningsrobot typ P-500 Granit, räckvidd 200 mil.
Iskander-M når även civila flygplatser som Luleå/Kallax, Pajala, Gällivare, Kiruna och Skellefteå.
Flera reservflygfält i området är saboterade av Vägverket då de har mitträcken.
J.K. Nilsson har bra påpekanden. Själv gjorde jag lumpen som flygmek och var krigsplacerad på en Bas90.
Det var ett bra koncept men det var inte en helt konsekvent användning av skydd genom spridning och rörlighet, det fanns sedan Bas60 små ledningsbunkrar för basdrift och inom Bas90 byggdes det lite större för flygare och övrig ledning. Dessa fortifikationer imponerade inte på mig efter första gulfkriget Saddam vs hela världen inklusive Bush den äldre men då visste jag inget om motmedel mot precisionsvapen.
Det som drev på Bas-60 konceptet med spridning var atomkriget där basen skulle vara så utspridd att det skulle krävas flera kärnladdningar för total bekämpning. Bas-90 var mera en reaktion mot multipelstridsdelsvapen och de hade även ganska rejält infiltrationsskydd för att hålla undan fiender med handburna robotar osv.
Jag sörjer inte bunkrarna men de hade blivit riktigt fina sommarstugekällare och vid framtida krig utmärkta förbandsplatser för sårade.
Vägbanorna och klargörningsfickorna är inte heller någon stor förlust när man passar på och gör fyrfältssträckor av banorna när riksvägarna blir två och trefältsvägar. Det finns stora mängder civila rullbanor, många f.d. militära rullbanor och en del flygplatser som skulle må bra av en bana till.
Problemet är givetvis att basbataljonerna är borta, personalen som servade flygplanen, förarna som körde bränsle, vapen flygförare, osv, de som vaktade basen, koket och ledningen. Bakom dessa har de utspridda bränsleförråden tömts och grävts upp och de utsprida ammunitionsförråden har tömts.
Sedan fanns det specialfunktioner i form av reparationstroppar för krigsreparation av flygplan som kunde linka hem och landa efter att ha blivit beskjutna som har försvunnit i och med nedläggning av flottiljer med och att Gripen är driftssäkrare och underhålls av Saab. Det fanns reparationstroppar för att röja oexploderad ammunition och minor och reparera bombskador och det fanns även lite gammaldags luftvärn.
Skall man återuppbygga detta går det att ta det bästa från Bas-90 konceptet och det som behövs för utlandsinsatser och skapa rörliga baskompanier. Jag tror att det tankearbetet reda är färdigt och att det "bara" är att tillsätta pengar. Men det går inte att komma runt att det behövs tusentals krigsplacerade människor som snabbt kan mobiliseras. Sedan behövs det fordon och utrustning, nya anslutningar till försvarets telenät, nya utspridda bränslelager fyllda med flygfotogen och fordonsdiesel och materielmässigt dyrast av allt, mer ammunition i utspridda förråd inklusive ammunition till luftvärn. Så det blir en hel del pengar och tar några år även om det finns mycket pengar.
Då det finns gott om rullbanor går det att återrusta bra mycket innan det blir dags att återigen börja bygga vägbaser. Tills dess räcker det med att kunna bulldozra mitträcken för nödstarter.
Borde ha korrekturläst texten…
Nåja, glad påsk och god natt!
@Cornu
Förtydligande:
Det var att en del av asfalten som frästes bort på kortbanorna (bredden – såg ut som man fräste de yttersta delarna) och likaså en del fickor. En hel del av fickorna går inte att köra in på längre pga vajerräcken.
Kablage och skyltar är borta sedan 5-7 år tillbaka minst.
Det finns naturligtvis massor av fickor och vändplatser kvar men i sönderfallande skick.
Frågan är om de överlever nästa renovering av vägen som borde ske de närmaste åren då den är väldigt nedgången….
(Personligen tror jag att det är förberedelser inför kommande renovering jag såg i höstas)
Vägverket har dock byggt en mycket fin rastplast "Viggen" med en 37a och viss beskrivning av basen och dess funktion som ligger i den västra delen av "systemet"
Michael
Det är bara att acceptera hur det är, vi har röstat på de som skrotat försvaret, ingen har klagat tills det är för sent.
Acceptera att vi är utan försvar! Snart är vi även utan pensioner och välfärd. Den moderna människan måste lära sig att acceptera verkligheten, det här fiktiva samhället har inte kontakt med verkligheten längre.
Istället flyr vi in i vår fiktiva värld där det aldrig finns jobbiga saker, dåliga nyheter eller stora problem.
Y2K krisen var inte om datum, det var att samhället spårade ur, girigheten segrade och verklighetsfrånvända ledare fick makten. Nu lever vi på lånad tid, alla vet att smällen kommer, men inte när. Ingen vill vara den som tar notan.
Ja vi är försvarslösa och utfattiga, det är bara att acceptera, för i slutet är det ingen som bryr sig var du köpt din tröja! Maslows behovspyramid, när vi gick ifrån grunderna lade vi grunderna för kollapsen. Tak över huvudet är långt ifrån teppanyakihäll.
Vår pådyvlade livsstil och värderingar kommer leda oss ner i avgrunden, detta är faktiskt civilisationens kollaps. De få som verkligen vann på detta kommer inte ha glädje av alla sina hundratals miljarder när resten av civilisationen ligger för döden.
Försvaret är bara ett av symptomen på undergången. Det är viktigare med miljarder till pappamånad än till försvar. Någonstans på 90-talet spårade det sista vettiga ur, säkert i samband med krisen.
Kommer ett försvar att behövas när kollapsen sker? Ingen aning..
Fanns en sidobana söder om Hjo (Lv 195) med klargöringsfickor. "Barackerna" försvann mitten 90-tal och för några år sedan "schaktades" klargöringsfickorna bort. Fanns även väldigt tillgängliga mob-förråd norr om stan (spännande för ungdomar…), det är förstås också borta nu.
Alltsammans tillhörde förstås F6.
Det intressanta tycker jag var att Tp-84 (C-130) även gick ner på dessa krigsbaser rätt ofta, alltså inte bara för 37-systemet.
Körde igenom RV 44-basen/ Såtenäs i Påskhelgen. Kan bekräfta att den är i sin helhet förstörd. Samtliga synliga fickor är frästa och belagda med schaktmassor. Dvs någon har lagt ner avsevärda belopp på att ta bort den istället för att spara genom att låta den sakta förfalla. Det förfallna kan återtas på relativt kort tid, det förstörda skulle kräva miljöprocesser m.m i åratal för att komma tillbaks.
Vemodigt för en gammal flygbasförsvarare (Lv 48)
Kapt. Bom
Minns väl flygplatsen i Åmsele från min barndom, med dess flygraka på vägen längs Vindelälven. Senast jag körde förbi, vilket nu var ett antal år sedan, såg allt ut att vara i ganska ok skick. Tror att basen slutligen såldes till privata ägare i mitten av 00-talet.