Den europeiska skuldkrisen och dollarn

Bland möjliga förklaringar till den fallande dollarn, som exemplifierad av dollarindex, DXY, är den europeiska skuldkrisen. Vi talar om PIIGS-länderna här. När Greklandskrisen blev allt mer akut under våren så steg dollarn som reaktion på misstron mot euron och den europeiska valutaunionen.

Men sedan krisen kulminerade maj-juni har dollarn försvagats, se tidslinje hos Wikipedia, och är snart tillbaka på det dollarindex som gällde innan Greklandskrisen seglade upp som huvudfokus.

Skuldkrisen är ingalunda över, och den som tror något annat har bara blivit lurad av den maskirovka som EU och ECB ägnar sig åt. Problemen är inte försvunna, bara sopade under mattan. Greklands sanering av sin ekonomi handlar bara om att man skall uppnå 8% i underskott, inte att man skall få ekonomin i balans, och istället ser vi de andra PIIGS-länderna snubbla, som Irland och nu rykten om att Spanien fuskar med sin statistik.

Men om marknaden ändå fått för sig att skuldkrisen är över så lär dollarn fortsätta falla åtminstone tillbaka till det dollarindex som gällde innan Greklands skuldkris blev akut. Då pratar vi om DXY ner till åtminstone 75.

Marknaden är lik tre små apor. Ser inget, hör inget, säger inget.

Eller gör den? För tittar vi på guldet så steg guldet visserligen på Greklands skuldkris, men rekylen i juli samtidigt som dollarn började falla var kortvarig. Sedan dess har guldet i amerikanska dollar stigit.

Det talar för att man inte kan skylla på den europeiska skuldkrisen som orsak till dollarindex återställning.

Och Grekland, Spanien, Irland, Portugal eller Italien är ingalunda nödvändigtvis värst. Ingen vågar tala om Frankrike, där storleken på ekonomin och Frankrikes enorma inflytande i EU helt enkelt gör det otänkbart att kräva att landet skärper till sin ekonomi.

I själva verket har vi två samtidiga kriser som fortsätter. Både den europeiska skuldkrisen såväl som dollarkrisen, i sig en skuldkris men med skillnaden att USA:s centralbank köper upp den egna statsskulden via den digitala sedelpressen, något som euroländerna inte kan göra.

Zero Hedge rapporterar att den amerikanska centralbanken nu ser ut att vara den näst största innehavaren av amerikansk statsskuld…

Avslutningsvis kan man tillägga att SEK nu är starkare mot dollarn än innan den europeiska skuldkrisen.

Detta talar också för att man inte kan utropa att skuldkrisen på något sätt kan anses som över för att dollarn fallit tillbaka, utan dollarn har fallit på egna meriter. Skuldkrisen lever kvar.

Dollarn faller på egna meriter, inte för att oron inom euro-länderna är över.