I SvD kan vi idag läsa en artikel om en svensk 28-årig hemmafru, som fullt medvetet och med öppna ögon har valt att prioritera barnen framför en karriär under några år, istället för att lämna över dem för att uppfostras till goda socialister av den kommunala barnomsorgen.
Ja, hon har ingen SGI. Nej, hon har ingen pensionsgrundande inkomst under de åren. Och nej, det rör sig inte om någon speciellt rik familj. De har bara valt att inte utan att tänka köra vidare som alla andra med bilar, sommarställe, utlandssemestrar utan prioriterar barnen framför eget ekonomisk överflöd.
Naturligtvis är de flesta svenskar så vältränade att det generellt blir fördömanden av detta livsval.
Men det är helt rätt av henne, om detta är vad hon vill. Ingen skall säga till oss hur vi väljer att leva våra liv, och ingen skall säga något ont om den som prioriterar sina barn framför annat. Det är långt ifrån säkert att det alls existerar något pensionssystem värt något när hon är 75-80 år om ca 50 år och det hade varit dags för pension. Då sliter de som offrade allt för att få några kronor i högre pension sitt hår, och riktar sin ilska åt något annat håll än åt sig själva.
Det är nu barnen är små, inte när man är 80 år. Och det finns inget viktigare än barnen. De är vår framtid. Barn väljer inte att födas, och förtjänar att vi väljer att prioritera dem istället för eget materiellt välstånd.
Det viktigaste är att man faktiskt gör ett val. Och val har alltid konsekvenser. Att bara gå vidare som alla andra inom fårket utan att reflektera över valen man passivt gör är det som möjligen skall fördömas. Samtidigt har förstås alla rätt att inte reflektera och bara göra som de blir tillsagda av staten.
Nej, jag har ingen SGI att tala om heller, eftersom jag tar ut inkomst mestadels via räntefördelning eller inkomst av kapital. Blir barnen sjuka får jag ca 15:- i ersättning per dag från försäkringskassan om jag är hemma för vård av barn. Jag brukar strunta i att anmäla VAB, det är inte värt besväret. Ej heller får jag någon pensionsgrundande inkomst att tala om längre, men förhoppningsvis är kapitalbasen kvar även som pensionär. Fast så misstror jag ju också pensionssystemets framtida värde, då det bygger på evig tillväxt i en ändlig värld. Men drömmen om pensionen är en effektiv metod att hålla folket i schack så att de lydigt jobbar vidare sina 40 timmar i veckan. Tänk på all den fina reklamen om hur lycklig man blir som pensionär.
Men många är förstås inte nöjda med sin lön, utan har satt sig i (för stor) skuld. Så de har inget annat val än att jobba åt banken och betala räntorna istället för att vara hemma med sina barn.
26 kommentarer
Jag jobbade en period i Österrike i våras, där ju de flesta kvinnor är hemma med barnen när de är små. När jag berättade att vi i Sverige oftast lämnar bort barnen på dagis från ett års ålder, tittade de konstigt på mig och frågade om vi inte tyckte om våra barn, eller om alla barn i Sverige var "olyckor".
Visst är det hämmande för kvinnors karriärer att stå utanför arbetsmarknaden i ett antal år, men man kan ju fråga sig vad som är viktigast – barnen eller karriären? Jag håller med om att vi ofta passivt gör som alla andra utan att kanske tänka efter. Det borde helt klart finnas andra möjligheter, och naturligtvis inte bara för kvinnor!
Ja jävlar. 40 timmar om dagen…
I övrigt tycker jag definitivt att folk ska få välja själva och fördömer inte på något sätt folks egna val. Det jag kan irritera mig på är att många människor i liknande situationer som valt att inte arbeta fortfarande tycker att de sdka ha rätt till pension när de väl står där på ålderns höst. För att de ska få minimipension måste det tillföras pengar nån annastans ifrån eftersom de inte ens kommit upp till minimibeloppet. Då blir det mina pensions- eller skatteinbetalningar som finansierar deras pensioner.
11:17, naturligtvis. Man kan tänka sig att (även fd) gifta par delar pension och pensionsunderlag. Att gifta sig är trots allt att ingå ett avtal om gemensam försörjning och liv tills döden skiljer dem åt.
Man borde också återinföra sambeskattningen av gifta, istället för individuell beskattning.
… det gäller förstås även HBT-äktenskap.
Lite korretkurläsning… "välträndade" "viktare".
Du får gärna ta bort kommentaren när du rättat…
/Pett I Meter
Vill Pett I Meter korrekturläsa en bok på ca 380 sidor, säg bara till.
Har funderat på att anmäla försäkringsbolagen för vilseledande marknadsföring. TÄnker t ex på den rä Lena Endre och andra skådisar vandrar omkring och filosoferar med slutsats att man borde överlämna det där med pensionen till de som har kunskap och erfarenhet, d v s pensionsförvaltarna. Det är bara det att 99,9-100 % av dem antingen aldrig hört talas om peak oil eller om de har det så har de inte dragit rätt slutsatser – hur svårt det kommer att bli att få någon avkastning på sitt kapital i en värld där ekonomisk tillväxt blir mycket svårt.
Ett annat pensionsbolag säger om framtiden ungefär att " det blir bara bättre ", samtidigt som de visar upp futuristiska uppfinningar. Jag skulle kunna rada upp en massa fakta som talar för att det är mycket osannolikt att det blir bättre: peak oil, peak water, peak phosfor, överbefolkning, krig, skuldberg i form av statsskuld, pensionsskuld för 40-talisterna m m.
Jag har också dragit den slutsatsen att en bra relation med barnen är den bästa pensionsförsäkringen plus någon form av fast egendom om möjligt.
/Herman
Hej!
Alla ska ha rätt att välja fritt. "Det viktigaste är att man faktiskt gör ett val." …skriver du.
Ska jag tolka detta som om du också ställer upp på Alliansen försåtligt och luddiga definition av fritt val. "Alla medborgare ska få göra fria val efter sina förutsättningar." Vad är det för fria val????
"Det finns inget viktigare än barnen" skriver du. Tänk om fler män, inte bara du, tyckte så och dessutom gjorde slag i saken i praktiskt handling och t ex tog ut hälften av föraldrapenningen till att börja med.
Att du Cornu ställer dig utanför socialförsäkringssystemen är ditt val och att du punkterar förskola och dagis där tydligen alla barna uppfostras till goda socialister vittnar om bristande kunskaper vad dessa kommunala tjänster betyder för medborgarna. För att få livspusslet att gå ihop. Att det sedan inte går ihop, som många unga föräldrar upptäckt beror kanske på pusslet innehåller bitar som inte går att foga samman. Allt handlar som sagt att välja men innan valet måste man faktiskt prioritera först!
Problemet med barnomsorgen är närmast att medborgarna vill ha hög kvalitet till lågt pris =låg skatt. En ekvation som är svår att få ihop oavsett om den sköts i privat eller kommunal regi.
Sen tror jag att du borde läsa på lite om könsmaktsordningen i samhället. Du och jag som män tillhör de besuttna i samhället på bekostnad av det kvinnliga könet. Inflytande, sk fria val, högre lön, bättre sjukvård, dyrare fritidsintressen, mer köttproteiner, större bilar, bättre pensioner och sjukersättningar ännu så länge etc etc. Mkt lite har hänt de senaste 20-30 åren.
Ja, alla har olika förutsättningar som styr valmöjligheterna. En del självförvållade, andra medfödda. Det är så det skall vara, vi är alla individer på gott och ont.
Jag ansvarar inte för andra män. Själv tog jag ut allt utom 60 dagar av föräldraledigheten på det ena barnet och var hemma i 19 månader, efter hustrun varit hemma i 12 månader utan ersättning. Det fanns inte många kronor kvar för onödig konsumtion kan jag meddela, men det var vårt val under den perioden.
Livspusslet. Tyvärr försöker många blanda olika pussel och blir sedan frustrerade när bitarna passar. Som tur är väljer många föräldrar att jobba deltid för att foga samman e två pusslen. Att prioritera är i allra högsta grad ett val.
Dagis är mestadels förvaring. Dock har vi några timmar på dagis så jag kan göra farligare sysslor utan ansvar för barn samtidigt.
Könsmaktsordningen. Blah. En fri människa bryr sig inte om sådana akademiska uttryck från hundratals avlönade genusforskare utan gör sina egna val ändå.
Nu skall jag fortsätta vika tvätt. Senare i veckan skall jag städa, handla mat etc, förutom matlagningen och barnomsorgen. Och samtidigt jobbar jag när tillfälle ges ca 0630 till ca 2230.
"när bitarna inte passar" skulle det stå.
Cornu!
Jag vill sluta arbeta om 10 år då jag fyller 50 år. Är receptet att enbart investera i s.k. Truster t.ex 10000/mån av min lön???
Skulle det fungera tror du?
/Trött
Trustkonstruktionen upphör att existera som sådan 2011, så det är inte riktigt så enkelt. Annars hade det principiellt kunnat fungera.
Undrar hur Svenska staten kommer att lägga upp sin delgivning till allmänheten om Peak Oil och sådan saker. De kanske låter statsanställda informatörer posera som bloggare.
Tobias Wallin
Jag är förhindrad att kommentera det. Inga kommentarer.
Härligt att höra en till som hoppat av karusellen.
Vi gör våra val, mer eller mindre självständigt.
Ny bil, båt, bostad eller mindre arbete.
Det är lite märkvärdigt att vi inte kommit längre än att det krävs två fullt arbetande vuxna för att dra in till livets nödtorft.
Låga löner eller hög nivå på nödtorftet?
Man kan ju fundera över kostnaderna för barnomsorgen jämfört med vårdnadsbidraget som KD lockar med./Oppti
Lillplutten sover, karriären på standby. Det känns jättebra!
Frugan börjar jobba nu efter att hon varit hemma 1,5 år och nu ska jag vara hemma. Inte riktigt bestämt hur lång tid. Men lång tid blir det.
Verkligen inte ekonomiskt fördelaktigt, men väl värt det. Samt ovärderlig tid att reflektera över sitt liv.
Ska passa på att ta en liten lur jag oxå nu.
//egen regi
För en gång skull har Expressen en talande rubrik:
"Inga kunder när HQ Bank öppnade"
Nej det är klart för kunderna har alla flytt till andra banker…
Det verkar som om hon gör rätt. I alla fall om man lyssnar till vad människor i livets slutskede har att säga.
http://nanok.com/rod/
Anonym:
Det är inte nödvändigtvis så att barnen lider av att vara på dagis vid 1 års ålder. Det är nog snarare föräldrarna som "lider" av att få lämna bort dem / inte få vara med hela tiden.
Jag har bekanta som har kört med båda modellerna. Ena som hade barnet med sig till jobbet emellanåt och så, och andra som hade barnet tidigt på dagis.
Den senare menade iaf att man märkte av att utvecklingen accelererade när hon kom till dagis. Nu vet jag iofs inte om han har något barn att jämföra med.
Men att sätta ett barn i en social situation med mer stimulans från alla möjliga håll och kanter istället för hemma i en lägenhet/hus (visst kan man gå ut och leka med, men själv?) är nog inte alls dåligt.
CP3A: Föräldrar eller de som var barn? Eller folk som känner sig ensamma / önskar att de umgicks med alla mer? Jobbet är väl för många också ett sätt att umgås, kanske oftast tom mer än hemmet.
Tiden som avlönad löneslav är förbi även för mig. Har gjort de aktiva valen och är ägare till mitt eget liv. Underbar frihet med eget ansvar.
Tycker faktiskt dagis är bra för barnen socialt och kulturellt. De har trivts med det, men i lagom doser. De problem jag sett är de föräldrar som haft alldeles för långa dagar och ingen ork eller tid över för barnen sedan.
Tror även att investeringen i barnen och en bestående nära relation är den bästa pensionsförsäkringen. Jobbigt, men kul och ovärderligt.
Och framför allt ska man naturligtvis ha rätten att göra sina egna val utan pekpinnar.
/Grönvita
aliquis, framför allt är alla barn och föräldrar individer. Det finns alltså definitivt föräldra-barnkombinationer där barnen utvecklas bättre på dagis även i tidigare år.
Men psykosocialt facit har man faktiskt inte förrän de är vuxna och ca 25 år gamla, eftersom det är först då hjärnan är färdigutvecklad.
Vad som är etablerat, men politiskt inkorrekt i Sverige, är att barn fram till ca 3 års ålder mår psykosocialt bäst, och utvecklas bäst, tillsammans med vuxna och ett fåtal barn i olika åldrar. Dvs i en familjegrupp. Först därefter har de egentligen behov av att leka med andra i samma ålder.
Man kan ofta se detta på dagis där barn under 3 års ålder ofta sitter och leker för sig själva när de är fria att leka t ex ute. Däremot har de stort utbyte av duktiga pedagoger på dagis redan som 1-åringar.
Det kan alltså beroende på föräldrarna och hemmiljön vara bättre att skicka barnen till dagis. Men att det alltid är så är helt fel, och beror i så fall på att vi lever på fel sätt och har fel hemmiljö.
Föräldrar känner förhoppningsvis sina barn bäst och är de som bör avgöra. Många gör dock inte några som helst aktiva val utan kör bara 13 månader föräldraledighet->jobb/dagis utan att tänka över valmöjligheter alls.
Det centrala är iaf att barn kanske utvecklas på dagis även under 3 års ålder, men de har faktiskt inget behov av andra barn i samma ålder innan 3 år. Däremot har de behov av äldre barn. Och speciellt av vuxna.
Fullständigt rätt! Mycket bra artikel!
/Farfar
Vi har vårt barn hos en till intrycket relativt vettig dagmamma.
Det känns naturligtvis inte så bra (för mig) men om vi skulle ha en av oss hemma så skulle vi förvisso överleva men vi skulle förlora möjligheten att lägga undan pengar.
Vi sparar egentligen bara till att köpa jordbruksmark och antagligen kommer barnen tacka oss när de blir äldre och undergången slutligen förgjort alla rester av sverige.
När utrotning är alternativet bör man jobba för att kunna köpa sig beskydd.
/Tisgift
Vår val var att ha barnen på förskola från dryga 1 års ålder.
Barn 1 delade vi ganska lika på föräldrapenningen, tyvärr gjorde ekonomiska (val om ni så vill) att vi inte kunde göra det med barn2.
Men vår förskula är iaf en mkt pedagogisk och bra förskola, och vi upplever att barnen har bra mkt mer utbyte av förskolan än att vara hemam med oss tråkiga föräldrar som bara leker då och då med dom och inte alls är lika roliga.
Pedagogiskt så tror jag inte heller vi är lika bra som utbildade förskolepedagoger med en sund och bra utvecklingsplan.
Tex kunde iaf inte jag tro att en 2-åring skulle kunna lära sig matematik och tycka statistik var roligt – men det gjorde våra (statistik innebär alltså att räkna antalet fruktbitar och klistra lika många "pappersfrukter" på ett ritpapper för att under en vecka se hur mycket man åt och vilka dagar man år MER resp MINDRE) – jättekul tycker iaf barnen det är.
Och erfarenheten är inte heller att barnen "sitter i varsin hörna" utan tvärtom att dom har stort utbyte av varandra, även om dom ofta leker 2 och 2 eller ibland 3-4 st.
Jag tror att det är rätt egalt om dagis från 1 års ålder eller om man har hemmavarande mamma/pappa. Det viktiga är att man bryr sig om sitt barn, och har man dagmamma eller dagis så skall det vara mer än en "förvaring". Även om pedagogiken inte är utvecklad så skall det iaf vara en plats för lek och skoj med en eller ett par kompisar som ett minimum, samt engagerade och pedagogiska personer som jobbar där.
Däremot så tror jag personligen att man gör sitt barn en stor otjänst om man inte iaf innan skolan ser till att låta barnet vara på antingen dagis eller hos dagmamma ett par timmar i veckan iaf – för att utveckla sina sociala förmågor och lära sig att interagera i grupp och med flera barn i samma och liknande ålder !
/K
Man undrar när skolan ska ge folket tillräckligt med matematik kunskaper för att förstå att 2,2% i föräldrapenningsförsäkringsavgift är ganska mycket pengar under 45 års arbetslivsinsats.
Ska man få det att gå ihop (givet en rimlig ränta på pengarna) så måste man skaffa minst 7 barn som låginkomsttagare. Har man högre löner så får man spänna fast kärringen vid sängen och mödravårdscentralen.
Bara en socialist tror att det här systemet ger de effekter de ska ha.
Barn är ett problem i Sverige. De ska helst förvaras någonannanstans. Särskilt på dagis.
Där är enheterna nu så stora att de måste ge barnen olika färgade rockar så att man kan hålla reda på dom.
100 barn på en enhet med 20 vuxna är inte ovanligt. Det blir 5 barn per vuxen.
Det är alltså realiteten bakom Sveriges fascinerande resa mot undergången.
Var och en som vet, vet att i en kull om 5 barn får man inte mycket uppmärksamhet från mamma pappa.
Hur mycket får man då av en person som bara har som yrke att vara 8 till 5 mamma pappa?
Sjukt är inte ens förnamnet på den här cirkusen.
…sedan undrar den politiska adeln varför ordning, reda och disciplin är så svårt i skolan.
Den potatisen sattes ju när dina barn gick omkring och skrek och grät och frågade efter dig på dagis, medans du satt på ett jobb där du vantrivdes.
Det man sår får man snart skörda!
"Naturligtvis är de flesta svenskar så vältränade att det generellt blir fördömanden av detta livsval."
Det finns ett livsval som är ännu mer kontroversiellt, och det är att avstå från barn och fast förhållande. Gör man det får man alltid höra att man är lite konstig, eller också tror folk att man är bög.
Men det finns så många andra skäl att avstå från familj, som att man istället vill unna sig ett liv i frihet (parrelationer och barn begränsar den) eller lyx (barn kostar pengar), att man värnar om miljön genom att inte skaffa barn, att man vill slippa onödigt ansvar, att man inte tycker om barn, att man helhjärtat vill satsa på sin karriär eller sina fritidsintressen, att man visst kan tänka sig relationer med det motsatta könet men inte med samma person under en längre tid… och säkert tusen andra anledningar som jag inte kommer på just nu. Normbrytande är det i alla fall.