Eurolandet Frankrike har godkänt nödlånen till de franska bankerna, omvägen via Grekland. Frankrike är det land som har mest att förlora på en grekisk betalningsinställelse, eftersom dess banker är de aktörer som lånat ut mest till Grekland. En anledning till detta är att ECB accepterat och accepterar grekiska statsobligationer som säkerhet för lån, så bankerna har kunnat få ut en bra vinst på mellanskillnaden mellan grekiska räntor och ECB:s ränta. Ett ECB som bestämt förnekar att Grekland kommer ställa in betalningarna. Men man kan inte längre lita på ECB som sagt att de inte skall acceptera skräpobligationer som säkerhet, men nu i sin desperation gör det.
Men ränta är inte bara vinst, ränta är en riskersättning för risken att man inte får tillbaka de pengar man lånat ut. Precis som med bolåneobligationer och finanskrisen så har man glömt bort att ränta och risk hör ihop.
Genom att ge nödlån till Grekland så är beskedet återigen till bankerna, nu under skuldkrisen precis som tidigare under finanskrisen, att det inte är någon fara och att banker kan låna ut pengar till vad eller vem som helst, de får alltid tillbaka pengarna ändå via staten och skattebetalarna.
Fick ett tips från en läsare om ett YouTube-klipp med Peter Schiff, se nedan.
Dr Doom, Peter Schiff, som numer kandiderar till amerikanska senaten i ett försök att lära representanthuset något om hur ekonomin borde fungera, menar att man inte endast skall låta det grekiska folket betala genom försämrad välfärd och åtstramningar.
Grekerna skall genomföra nedskärningarna och åtstramningarna, men de som glömt bort ordet risk och lånat ut pengarna till Grekland skall också vara med och betala. Grekland bör alltså ställa in betalningarna och helt enkelt på egen hand avskriva en andel av sin statsskuld för att skicka en pedagogisk signal till bl a franska banker att lånar man ut slarvigt så får man också stå sitt kast och betala. Det krävs inte en enorm nedskrivning för att skicka denna pedagogiska signal, och de drabbade får sätta upp det på utbildningskontot.
Finessen är att om Grekland t ex skriver ner 20% av sin utländska statskuld, så blir det antagligen mycket enklare att få med det grekiska folket på de nödvändiga besparingarna eftersom de då inte är de enda som får betala.
Visst blir det ringar på vattnet och krisen skulle sprida sig med bankkrascher, marknadskrascher och allt om Grekland ställer in betalningarna, men det är faktiskt inte Greklands problem. Det är Frankrikes problem. Eller den norska oljefondens.
Sedan bör förstås Grekland återinföra en egen valuta efter betalningsinställelsen, som t ex kan ske genom att man skriver om obligationerna till den nya valutan istället för euro. Ett land med ett försvar av grekisk kaliber kan göra vad det har lust med. De som lånar ut pengar får lära sig det.
10 kommentarer
Peter S svamlar som vanligt, men inte lika mycket. Hans grundproblem är att han varken är utbildad (han är redovisningsekonom) eller förstår modern nationalekonomi. Han lutar sig mer på gammal ”Österkiskskola”. Det finns ingen österrikisk stabiliseringspolitik. Använd modern fungerade monetaristisk tänkande a la Milton Fridman i stället. Att ställa ”omförhandla” skulderna är inget meningsfullt alternativ så länge man har ett budgetunderskott eller en skuld som måste återfinansieras. Jag har sagt det tidigare och du skriver det här, att frikoppla Drachmen och byta valuta på skulderna i är ett bättre alternativ. Då kommer man att effektivt skriva ner skulderna. I samband med den stora krisen så lät många länder sina budgetunderskott skena i någon form utan keynesianskt tänkande. Men till ex grekland hade en för stor skuld från början för att kunna göra detta. Jag tror i många fall det hade varit bättre att hålla sig till ursprungsplanen ( i princip alla moderna ekonomier tillämpar den gode Miltons läror) och bara använt penningpolitiken. Det de faktiskt gör nu är också bra men Grekland skulle må väldigt bra av en depreciering av valutan då de är ett turistland. Tänk er en 20% nerskrivning hur fulla blir inte planen med glada turister från övriga Europa då?
Milton Friedman har tydligen en vilsen troende kvar. Hans oförmåga till klarsyn om aldrig sinande resurser och kapitalets förmåga till resursskapande kan väl ganska enkelt avläsas i dagens värld.
/Farfar
Om nu förtroendet för valutor dramatiskt minskar ska inte aktier med sunda finanser/underliggande tillgångar öka rejält ivärde då?
Brodeur: Österrikarna har visst en stabiliseringspolitik som tydliggörs i konjukturcykelteorin. Avskaffa all planekonomisk penningpolitik så nås jämnvikt via marknaden när felallokeringar upptäcks.
Dagens kraftiga konjuktursvängningar må ofta vara till stora delar spekulativa men endast bestående om rykten visar sig vara sanna.Utan bankers möjlighet att skapa pengar via fractional reserve banking så blir finanssektorn inte lika onaturligt stor som den är idag och därmed blir dess instabila inverkan inte lika kraftig heller.
Jag ser inte hur Milton kan förespråka kapitalism och samtidigt inte vilja avskaffa planekonomin.
Att byta valuta på skulderna känns nästan som samma sak som en nedskrivning i mina ögon.
Långivarna räknade ju med att få tillbaka i en stark euro, hur menar du att de nu ska tvingas ta emot den nya drachmen?.
Ni är bara ”to much”, Farfar dit dillande svammel går inte att bemöta. Återgå till er hemmagjorda blaj blaj teorier.
När det gäller stabiliseringspolitik så är det Keynes eller Milton som gäller. Det finns inget ”Österrike” läger, de flesta som anammar den sk skolan är inte ens skolade i nationalekonomi.
För mer info se här
http://econfaculty.gmu.edu/bcaplan/whyaust.htm
P:S om ni fattar vad det står…………….
Edwin visst är det samma sak i praktiken men det drabbar till ex inte inhemska långivare på samma sätt. Huvud skälet till att göra en sådan fuling är inte Skulderna i sig utan det faktum att man vill ha tillbaka en egen valuta för att kunna depricera den rejält och få igång Export och turism. Av någon anledning är extern ”devalvering” lättare än intern. Skall grekerna kunna lämna EURON så måste de swapa valuta å sina skulder annars så skenar skulden hejdlöst.
Fast grundfelet är att en det skall behövas någon stabiliseringspolitik.
Utan statliga stimulanser, socialistiskt central satta räntor och utan statligt pengatryckande, så undviker man bubblor och med det krascher, och med det behövs ingen stabiliseringspolitik. Och skulle det bli krascher, så skall de som kraschar gå i konkurs, så läker problemen ut sig själva.
Men politiker vill så gärna få ha lite makt, så därför skall de in och pilla och göra sönder marknaden och sedan behöva reparera den.
Bevisligen fungerar inte det keynesianskt baserade system vi haft de senaste decennierna, då det leder till den aktuella sitatuationen.
Inget system kommer någonsin att fungera så länge det går ut på att förbruka jordens resurser i en exponentiellt ökande takt. Sedan får det vara vilken galen ekonom som helst som förespråkar sin egen genialitet.
Vad gäller den tokigaste av alla, Milton Friedman, så kan du "bordeur" ta dig tid att lyssna på vad Albert A. Bartlett har att säga om hans teorier. Vem vet du kanske kan lära dig något, fast man får nog tvivla.
Farfar
Jag håller inte helt med om att vi har haft ett Keynesianskt baserat system de senaste decennierna, vi har snarare haft Keysianska system i lågkonjunkturerna och Miltonska i högkonjunkturerna. Dvs, minsta motståndets lag. Det beror iofs också på vad man menar med 'vi'. Sverige har haft mer Keynesianism i högkonjunkturen(och därmed sparat i ladorna) än många andra länder.
Brodeaur
Du har absolut ingen aning om vad talar om. Det är Keynes och Friedmans penningteorier som skapat samtliga ekononmiska kriser det senaste seklet. Caplans essä som du länkar till är inget annat än en lång räcka felaktigheter, missförstånd och feltolkningar.
Typiskt skitsnack från någon som inte vet vad han talar om, vilket även gäller dig.