Greklands underskott är tydligen sämre än väntat, och Sverige skall vara bäst i klassen med EU:s lägsta budgetunderskott på endast 0.5%.
Moodys skämt till kreditvärdering av Grekland sänks från AAA till AA, vilket bara bevisar hur värdelösa kreditvärderingar är. Läs gärna mer om Grekland hos bloggrannarna Flute eller Musik @ centrifugen. Grekland är bara veckor från betalningsinställelse (eng default) och räntan på tioåriga grekiska statsobligationer steg till 8.8% idag, plus hela 0.709%.
Fast en betalningsinställelse kommer i svensk (och antagligen även i övriga EU-media) att framställas som en liten “omförhandling av lånevillkor”, vilket är precis vad stater gör när de ställer in betalningarna. Stater går ju inte i konkurs, utan säger bara “vi betalar inte tillbaka 100 kronor på den här skulden, ni kan få 50 eller inget, välj” alternativt “ni kan få 100 kronor, men det blir inte nu, utan en annan gång“.
Men rubriken talar om Sveriges ekonomi. Jag har inte haft tid att titta på de nya siffrorna från Eurostat, men det är skillnad på underskott och ökad skuldsättning.
Jag har tidigare redovisat nedanstående graf baserat på förändring av skuldsättning, vilket är mer sant än bokföringsmässigt underskott.
Jag får uppdatera den där grafen, eftersom den inte baserar sig på senaste datat, men här ser man iaf förändringen i skuldsättning i förhållande till BNP jämfört med föregående år, fast grafen baserar sig på Eurostat och Q3 2008 till Q3 2009, inte 2008-2009
Budgetunderskott kan man trixa med via lite kreativ bokföring. USA stryker t ex feta streck över en del utgifter, ex hela kriget mot terrorismen (bl a Irak+Afghanistan) och återuppbyggnaden av New Orleans och anser att dessa inte räknas till budgeten. Det ser bättre ut så.
På samma sätt kan man trolla bort stora investeringar i t ex infrastruktur, som bokföringsmässigt kan skrivas av under många år, men som på kort tid slår hårt mot statsskulden.
Därför är det förändringen av statsskulden man skall titta på, inte hur man bokför sin budget.
Så frågan är om Sverige verkligen är bäst i klassen, eller om vi bara är bäst på att gömma underskott via kreativ bokföring? Vår Anders är visserligen vår väldelige Borg, men den summerade statsskulden får vara facit på hur duktig finansdepartementet är på bokföring. Återkommer.
8 kommentarer
Företag på fallrepet brukar jag förhandla fram ett ackord med fordringsägarna. Ett ackord på 50 procent för Greklands del är väl ganska okej? Jorden snurrar vidare och aktier och fastighetspriser kan fortsätta mot himlen. I den bästa av världar är allt möjligt.
Norge har större statsskuld än Sverige i den där grafen, men stämmer det? Jag trodde att Norge var långivare, inte låntagare.
Hur länge kommer det att dröja efter Greklands betalningsinställelse innan Kalifornien och Storbritannien följer efter?
När kommer den stora derivatkrisen som Börje Lindström varnar för på http://www.borjelindstrom.se/ladan/varldsspekulationen/derivaten.html?
Även jag reagerade på att norge ligger så dåligt till i grafen. Även om dom inte skall röra oljefonden så känns det som att dom borde ha fixat bort sin stadsskuld först och att den hunnit bli så stor så fort känns absurt.
Verkar förresten som Tv4 hittat hit, när dom pratade om den grekiska stadsskulden så sa dom att sverige som jämförelse har 0,5%…
Jag skulle tro att alla stora nyhetsmedier håller koll på Cornucopia nu för tiden. Och de snor som korpar utan att ange källa. C har utvecklats till en hel nyhetsbyrå på egen hand. Han tar faktiskt fram egna processade nyheter och serverar dem i lättbegripligt och läsbart skick.
Jag vet inget svenskt nyhetsprogram som kommer i närheten av detta! Imponerande!
Det verkar som om en betydande andel av de problem världsekonomin drabbats av de senaste åren beror på de usla kreditratingbolagen. Bara idén att någon sorts "officiell" rating ska genomföras av privata bolag är bisarr, med tanke på de perversa incitament som är inblandade. Det vill säga, ratinginstituten tjänar sina pengar på att kunderna går till dem med mer eller mindre komplexa värdepapper som de vill få bedömda, och de vill så klart få det till att de får så högt kreditbetyg som möjligt. Ger instituten rättvisande i stället för optimistiska betyg blir kunderna rasande och går till ett annat ratinginstitut som ger ett högre betyg, och så går det ärliga institutet i konkurs.
Så vad göra? Att bara säga att de som är dumma nog att basera sina investeringsbeslut på ratinginstitutens bedömningar får skylla sig själva räcker inte, då detta leder till massor av collateral damage på resten av samhällsekonomin. Så vad göra? Nationalisera instituten och gör om dem till myndigheter? Förbjud dem? Kräv att det krävs licens för att ge ut "officiella" ratingar, och att bara banker får ge ut sådana, då kreditvärdighetsanalys ändå är själva kärnan av bankverksamhet?
Någon annan idé från panelen?
/Starvid
Guldnisse: Du frågar när derivatkrisen kommer – jag kollade lite på det och skrev en bloggpost om det också – det framgick då tyckte jag, att i takt med att Greklandskrisen utvecklar sig och hotar spridas så hotar denna handel över disk med kredit- och räntesvappar samtidigt att likt svarta hål girigt uppsluka okända storheter kapital. Och just denna ovisshet framstår som ett inte obetydligt riskmoment vad världsekonomin beträffar, särskilt med tanke på vilken statsskuld Bushs krigsvansinne lämnat efter sig i USA i kombination med att fastighetsbubblan i Kina även riskerar blåsas upp till ohanterliga proportioner http://komigenuva.wordpress.com/2010/03/10/man-biter-inte-den-determinations-committee-som-foder-en/
Och med tanke på då, att detta nu sker samtidigt som IMF plötsligt tiofaldigat ökar sin utlåningskapacitet från 50 miljarder dollar till över 500 miljarder dollar, så kan man ju bara instämma med den fråga som Erich Sprott och David Franklin ställer sig i en nylig artikel: Vet IMF något som marknaden inte vet?
http://www.fxstreet.com/fundamental/analysis-reports/outside-the-box2/2010-04-27.html
När det gäller det här med tidningarnas snoende av bloggarna så är det tydligen något man får vänja sig vid. Deras journalister har inte tillräckligt med tid att fördjupa sig – men de kunde ju åtminstone ange källa – det vore anständigt. Man blir inte glad när man ser halva bloggposter som man kämpat med helt sonika inklistrade i deras artiklar (det såg jag i di.se för ett par veckor sen t ex när jag hade skrivit om krisen med utgångspunkt från vad WSJ m fl rapporterade). De anger inte ens källa, och det tycker jag är dåligt.
Ja, och det var ju det jag glömde säga. En del av lösningen på krisen kunde då vara att i alla fall ställa in inbetalningarna till dessa – för som jag fattar det kan man när det gäller CDS i det närmaste tala om avancerat försäkringsbedrägeri (se gärna bloggposten som jag skrev för närmare förklaring av vad jag menar då).
http://komigenuva.wordpress.com/2010/03/10/man-biter-inte-den-determinations-committee-som-foder-en/
Det är väl också därför man pratar i termer av 'gangsterekonomi' och gangsterismen i den som jag ser det härrör från hela det nyliberala fabulösa ideologiserandet av ekonomierna – något man ju fick betala dyrt för till och med då det betraktades som geniala idéer i latinamerika under friedmans glansdagar – t ex i Pinochets Chile. (läs gärna Greg Grandins utmärkta sammanfattning av saken i Counterpunch http://www.counterpunch.org/grandin11172006.html – det är där vi är nu, och inflationsspöket verkar inte långt borta det heller).