Gästinlägg: Den svenska Dorperuppfödaren kommenterar

661

Jag har fått tillåtelse att i sin helhet återge en text som den svenska fåruppfödare som nu tar in det härdiga Dorperfåret till Sverige skrivit på sin hemsida. Det kan vara på sin plats med lite bakgrund. Uppfödaren, Ina Eriksson, har de senaste 20 åren bott i Kanada och Mexiko, och har i 12 år fött upp just Dorper, både i -40 grader i Kanada och +30 grader i Mexiko. Nu när hon flyttat hem till Sverige igen, ville hon även sprida denna utmärkta och härdiga fårras till Sverige.

Hennes egna kommentarer till förra veckans mediahysteri följer som ett gästinlägg nedan:

“Måste erkänna att jag är helt mållös. Informationen som dessa prisbelönta journalister har tagit fram och kritiken som har följt är helt absurd. Jag har fött upp får i Kanada i 12 år och är nu hemkommen igen för att fortsätta min fåruppfödning här. Jag har aldrig blivit så missförstådd och orättvist kritiserad som jag har blivit idag. Tvärtom har jag som uppfödare haft stöd från både staten, folket och media. Lantbrukare i Kanada är uppskattade eftersom de producerar en produkt som är nödvändig för att föda sitt folk. En uppmuntran av vad bonden i Kanada gör minimerar import av kött/foder (djurhantering, markhantering, besprutning tex) från andra länder som vi inte har någon kontroll över. En modell som Sverige kanske kunde lära av.

Beroende på skillnaden i klimat i de olika provinserna i Kanada så föds lammen i prärieprovinserna upp ute men hålls givetvis inomhus när termometern sjunker till -40 eller när regnet står som spön i backen. På samma sätt hålls lammen i provinserna i öst, som har mycket snöfall och fuktighet, inomhus för att undvika ett liv i lera och utsätta dem för en miljö som äventyrar både klövar och lungor. Det här betyder inte att uppfödarna i öst sköter sina djur sämre än uppfödarna i väst. Djurskötseln är anpassad till klimatet och vad som är bäst för djuren!

Media i Kanada tar inte in “specialister” från andra länder med helt olika klimat för att kritisera deras egna uppfödare utan litar på att de som arbetar med djur gör det med ansvar och kunskap om deras näring. Den kanadensiska staten koncentrerar istället sin energi på att kontrollera de som missköter sina djur. Att ens föreslå att Sverige tagit fram metoden med att djuren går “inne” på våren för att “öka köttproduktionen” är befängt eftersom alla länder med ett fuktigare klimat och hög nederbörd har använt sig av denna metod i alla tider. För att summera: vi är kritiserade för att vi har djuren ute i dåligt väder och vi är kritiserade för att vi har djuren inne för att skydda dem mot dåligt väder. Så hur ska vi göra? Det faktum att vi använder “burar” för att tackorna skall kunna vara tillsammans med sina lamm direkt och efter födseln i lugn och ro är för att minska
stress och ingenting som kan jämföras med annan köttproduktion som redan är i blåsväder. Att fårnäringen påstås föda upp djur i burar är så absurt att det förtjänar egentligen ingen diskussion.

Att sedan lyssna på någon som inte har någon som helst insikt om den fårras som kritiseras och som gör anklagelser som kan få den mest härdade uppfödaren att gapskratta. Detta förtjänar bara en kommentar: det finns miljoner dorpers i världen och de har inte kommit till världen med kejsarsnitt. Jag föreslår att innan man yttrar sig i ett ämne så är det klokt att läsa på för att undvika att verka ointelligent.

Låt oss se till fakta och inte insinuationer, vinklingar och osanningar. Se oss med lite sunt förnuft och för de vi verkligen är. Vi är dem som arbetar med våra djur året runt utan semester. Vi är dem som nattvakar under lammningen till den grad att vi är totalt utmattade. Vi är dom som tar in utstötta lamm i köket för att ge dem den extra vård de behöver efter att “mamman” stött bort dem. Vi är dem som står och kämpar med värk i hjärtat när första lastbilen åker med våra lamm. De lamm som vi har uppskattat för deras lek och nyfikenhet. Men faktum är att vi som inte kan tänka oss ett liv utan djur kan inte fortsätta om vi inte tjänar tillräckligt på det. Vi är inte priviligierade människor som kan ha djur som en hobby, vi är människor som har vigt våra liv för en livsstil.

Kanske vi borde fokusera på den stora frågan istället: hur kommer det sig att den svenska bonden tjänar mera på sina EU-bidrag än på att föda upp en produkt som det svenska folket behöver. Åkrarna står i träda och gårdarna står tomma. Borta är idyllen med djur som betar runt gården och bonden som arbetar med sin traktor på sina åkrar. Gårdarna styckas och säljs till köpare som inte har något intresse av lantbruk och åkrarna behålls för att komma åt bidragen. Detta istället för att kanske så en proteingröda som kan ersätta de kontroversiella sojamjölet från Brasilien!!!!!

Lika lite som jag har lust och energi att kritisera den sensationslystna journalistiken som fört fram all denna “information”, lika lite energi hoppas jag att svensken har att lyssna på denna förvridna och subjektiva bild av fårnäringen i Sverige.

De första Dorperlammen kommer att födas till sommaren 2010.

Den sydafrikanska köttrasen Dorper är ett medelstort (baggen 90-105kg, tackan 70-85kg) vitt får med svart huvud och hals (Dorper) eller ett helvitt får (Vit Dorper). De är dock två skilda raser och får inte korsas i renrasig avel. Dorpern uppstod vid mitten av 1900-talet genom att para Dorset Horn-baggar med tackor av Blackheaded persianras. Rasföreningen bildades 1950.

Dorpern avlades för de tuffa förhållandena i Sydafrika, och den klarar både hettan i Mexiko och den extrema kylan i Kanada. Den är inte kräsen vad gäller betesval och klarar sig bra även på magra marker. Den behöver inte klippas, fällen ömsas spontant.

Tackan blir tidigt könsmogen, brunstrar utanför “normal” säsong och kan under en tvåårsperiod producera tre kullar med i snitt 1,7 lamm per tacka. Inga födselproblem eftersom Dorpern, i jämförelse med de andra “terminal” raser, föder ett relativt litet lamm.

Lammen föds livskraftiga och växer snabbt. Dorper-fåret är också känt för en naturlig moståndskraft mot parasiter. Det finns över 10 miljoner Dorper-får i Sydafrika.

Raserna används med stor framgång i korsningsprogram i produktionsbesättningar.”

Slut gästinlägg.

Undantaget SR, Aftonbladet och SvD så verkar den svenska fårnäringen och myndigheter samstämmigt ta avstånd mot angreppet på svensk får- och lammuppfödning. Även blogggrannen Flute har uppmärksammat detta.

Den ekologiska köttuppfödargruppen Gröna Gårdar skriver också om det hela på sin blogg, där man också kan få se bilder på inomhusgående får vintertid. Fler bilder har de lagt ut på Facebook, t ex denna. Liksom jag och Flute så kritiserar de nyttjandet av kraftfoder.

Hos ATL kan man läsa följande:

“Bertil Gabrielsson som är ordförande i Svenska fåravelsförbundet tycker att många felaktigheter har framkommit i medierapporteringen om fåruppfödning och fåravel.
– Jag tycker att det är jättebeklagligt, säger han till ATL.
Det är ingenting nytt att får och lamm går inomhus under vintern. “

“Även Björn Dahlén som är djurskyddschef på Jordbruksverket är kritisk till medierapporteringen kring fåravel och fåruppfödning. Han tycker inte att man kan göra jämförelser mellan dorperfår och belgisk blå.
Ingegerd Eriksson påpekar att dorper är en vanlig fårras, precis som de andra köttraserna.”

Även vänsterbloggaren Svensson visar att inte alla på vänsterkanten saknar hjärna utan kan tänka själva:

“Att slaktlamm inte alltid hinner gå ute är en annan sak som kanske har mer med det svenska klimatet och matkulturen att göra än med fårskötseln. Vill vi ha slaktade lamm på våren och till påsk så kan det bli problem när det är sådana vintrar som den som just nu börjar ta slut. Den myckna snön gör det helt enkelt svårt för djur att beta ute även om bönderna eventuellt skulle vilja. Det kanske inte skulle skada att ha en lite mer avspänd attityd i diskussionen än vad en del tycks ha.”

I SvD kan vi läsa om vad en KRAV-bonde i Brösarp säger om Dorperfår:

“– Dorper är inga broilerdjur. De är härdiga djur anpassade till extrema klimat. Det är nästan lite rasistiskt att säga att de inte ser ut som får ska göra. Det beror ju på vad man är van att se.”

Enligt SvD säger jordbruksministern Eskil Erlandsson följande:

“– Djur far illa om de inte har hus att gå in i och får foder under vissa tider på året. Det är värre att ha svältande eller hungrande djur. Men allra värst är ifall djuret inte bedövas före avblodning. Där har vi som enda land i Europa ett undantag och det är jag stolt över.”

Slutligen har jag bytt mail med experten på fårhälsa Dr Cathy Dwyer vid Scotland Agriculture College, som felciterades ur sitt sammanhang av SR i syfte att smutskasta den svenska fårnäringen.

I ett mail skriver hon följande (“ewe” betyder tacka):

“Of course managing ewes and lambs indoors in the winter is common in many countries (and surely not newsworthy?), and can achieve good welfare as long as the systems are managed well (as in all sheep systems it is usually the management of the system that matters most for good welfare).”

Att får och lamm hålls inne på vintern saknar nyhetsvärde , och kan innebära utmärkt skötsel enligt Dr Dwyer. Synd att våra skattepengar i SR gått till denna icke-nyhet. Man måste ställa sig frågan varför SR/SvD bestämde sig för att sätta efter ett icke-problem utan nyhetsvärde, enbart för att smutskasta den hälsosammaste och minst miljötärande köttproduktionen vi har i Sverige. Notera att man bl a ljugit om sina avsikter när man besökte Ina Eriksson, och framställde det som att man tyckte det var roligt med en ny fårras i Sverige. Efter att ha bott i Kanada, där jordbrukare är uppskattade och inte hatade som i Sverige, så gick hon tyvärr i fällan.

Svaret på SR:s agerande hittar man nog i den djurhatande vänsterideologi som kallas veganism eller djurrättsaktivism, som strävar efter att alla tamdjur skall slaktas ut och att våra betesmarker, slåtterängar och vallåkrar skall ersättas med monokulturella plantageskogar av gran eller tall. För mycket av de svenska betesmarkerna och slåtterängarna kan inte producera någon annan mat än just kött, bl a pga för tunn jordmån som inte går att plöja, för torr eller för fuktig mark, för kuperad terräng mm. Våra betes- och slåtterängar är de mest artrika biotoperna i Sverige, och försvinner de, så försvinner också tusentals arter av växter och insekter. På sikt för alltid.

För ett småskaligt ekologiskt jordbruk utan insatser av fossila bränslen är djurhållning ett måste för kretsloppet. Veganismen bygger på oändlig tillgång till fossila bränslen, så att livsmedel snabbt och enkelt kan odlas året runt med intensiva metoder och sedan transporteras över hela världen för att upprätthålla vegankosten. Det är en lyxideologi, som endast kan förekomma i den rika västvärlden, även om man likt i U-länder kan äta mindre och bättre kött. Liksom de sockerarter man hittar i frukt och grönt, så kan kroppen bara tillgodogöra sig en viss mängd protein i en enskild måltid.

Det är intressant nog rent av så att ca 30-40 av mänskligheten inte kan bryta ner fruktosen eller fruktanen i frukt, grönt och vete, och skulle riskera att svälta ihjäl på en vegankost. För dessa är resultatet av vegankost identiskt med utfallet om en laktosintolerant skulle försöka leva på mjölk. Av antagligen politiska skäl så diagnosticerar man dock inte fruktosintolerans i Sverige, utan detta kallas istället för IBS, känslig mage. Lider man av IBS kan man prova att sluta äta frukt, vete och grönsaker med gott resultat. Det förekommer också antagligen feldiagnoser där fruktosintolerans avfärdas som laktosintolerans.

Slutligen rekommenderar jag den gotländska gården Hagsarves blogg. De har varit på studiebesök i USA och tittat på Dorperfår, och lagt ut mycket bilder. Läs speciellt kommentarerna på den bloggen från en lång rad insatta människor.