Dålig säkerhet och smutsiga bomber

Att det är extremt dålig säkerhet kring radioaktivt material hos våra öppna institutioner som universitet, högskolor, universitetssjukhus och sjukhus är inte en överraskning. Åtminstone inte för oss som läser Forsknings & Framsteg.

För ett år sedan hade man en serie artiklar om just den dåliga säkerheten kring strålkällor hos de öppna institutionerna. Dessa strålkällor kan inte användas till att producera kärnvapen, men väl smutsiga bomber. Smutsiga bomber är dock främst ett psykologiskt vapen, ungefär som kemiska stridsmedel, står det också att läsa i FoF, något jag kan instämma i efter bland annat specialistutbildning inom ABC-vapen (eller NBC som det heter numer) under kalla krigets dagar. Man kan betänka att allt annat än extremt hög strålning i princip saknar militär betydelse, då det inte sänker individers eller förbands förmåga i närtid, vilket dock kemiska stridsmedel gör pga de nödvändiga skyddsåtgärderna. För en strålmiljö räcker det gott med skyddsmask plus efterföljande sanering (=tvätt), rent militärt. Med militärt avser jag fullt krig, där det finns betydligt akutare faror än strålning. Kärnvapen är faktiskt förhållandevis rena, annat än omedelbar strålning vid detonationen, då de är konstruerade för att faktiskt använda sitt bränsle i detonationen, inte sprida ut det. Värre är det med kärnkraftsreaktorer. Nu är dock just smutsiga bomber aldrig avsedda att användas i krig, utan är ett rent psykologiskt terroristvapen.

Detaljer kring hur farliga eller ofarliga smutsiga bomber är hittar vi också hos Forskning & Framsteg, undantaget själva explosionen. För att en oskyddad räddningsarbetare skall få en halv sievert (enhet för effektiv stråldos) på en halvtimmes räddningsarbete krävs det att man “sprider ut” fem tusen ton uran-235 på en yta av 30×30 meter. Faran ligger snarare i att andas in radioaktiva partiklar, främst alfastrålare, vilket enkelt hindras mha skyddsmask. Två sievert leder till akuta symptom, dvs efter två timmars arbete i de omständigheterna kan man bli akut illamående. En sievert ökar risken för cancer under sin livstid med 5%. Som smutsig bomb är alltså uran-235 tämligen ofarlig, och kräver enorma mängder och varaktig exponering. Först uppåt 10 sievert når man garanterad dödlighet.

Nu var det inte 80 gram (inte ton) uran-235 som försvunnit från Lunds Universitet, utan antagligen inte ens uran-238 (kärnbränsle) utan ännu låggradigare uran. Men för att få ovanstående stråldoser krävs det åtta hundra tusen ton uran-238 på 30×30 meter. 800 000 ton. 800 000 000 000 gram. Inte 80 gram.

Tyvärr är det så att det finns betydligt farligare strålkällor att stjäla från främst våra sjukhus, där de på sin höjd skyddas av en låst dörr som kan forceras med en kofot. Exempelvis Jod-131. Då krävs det inte längre ton, utan blott 60 milligram utspritt på 30×30 meter för att ge ovanstående stråldoser. Fast det går antagligen inte att i hela Sverige stjäla 60mg Jod-131 nog för att kontaminera 30×30 meters yta. Det finns kanske på sin höjd något milligram totalt.

Våra akademisk institutioner är öppna institutioner. Det ligger i den akademiska världens natur. Dagtid kan generellt vem som helst gå runt i dem, och endast enskilda rum är låsta, något som anställda allt för ofta får erfara då de akademiska institutionerna är tacksamma mål för stölder.

Finns det radioaktivt material finns det dessutom skyltar som varnar för detta. Radioaktivt material är alltså väldigt enkelt att stjäla, och det samma gäller på sjukhusen fast dessa oftast är lite personaltätare.

Det är rent av så det för några år sedan stals diverse behållare med exemplar av dödliga sjukdomar från en akademisk institution. Vilken institution minns jag inte, men de förvarades i en frys i en korridor, och någon okänd person försvann iväg med behållare av bland annat smittkoppsvirus om jag minns rätt. Har någon en referens på nätet, kommentera gärna.

Frågan är om vi skall låsa och göra våra statsfinansierade akademiska institutioner otillgängliga för allmänheten och studenter, eller om man bara skall se över säkerheten kring farliga ämnen? Det senare är just vad man håller på med nu, och det är antagligen därför man upptäckte den minimala förlusten av uran ifrån Lund.

Vad ni däremot skall göra är att skaffa er en prenumeration på helt reklamfria och helt seriösa Forskning & Framsteg, för några hundralappar per år. Det är den enda tidskrift eller tidning som jag prenumererar på, och har gjort detta i ca 20 år nu. Det är en helt seriös och icke vinstdrivande populärvetenskaplig tidskrift, där det är forskare som skriver och det inte är sensationella fantasier om framtiden, utan verklig och aktuell forskning som beskrivs. Och alltid intressant. Medan t ex Aftonbladet talar om fantasier kring konstgjort kött, så talar FoF om att det rör sig om gelé med köttsmak, som kostar några miljoner dollar per kilo. Fantasi respektive verklighet. Gratis redaktionell reklam. Tyvärr har priset på prenumerationen stigit de senaste åren, och jag har rent av använt FoF som en mätare på verklig inflation, då en tidskrift är en sammansättning av en lång rad kostnader, allt från datorer till telefoni, hyror eller papper. För några år sedan kostade prenumerationen 235:- per år, nu kostar den 498:-.

Mer om smutsiga bomber, dvs konventionella bomber som sprider radioaktivitet, hittar man i rapporter hos den halvakademiska men förhoppningsvis lite mer slutna institutionen Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI. De har en rapport, Smutsig bomb – ett hot? och kan även rapportera om hotbilden från primitiva kärnladdning, om terrorister skulle lyckas hitta lämpligt radioaktivt material och dessutom mot förmodan lyckas bygga en atombomb. Om det kan vi läsa i rapporten Primitiva kärnladdningar.

I rapporten Smutsig bomb – ett hot? finns bland annat en bra tabell över stråldoser och dess effekter.

Nu skall man inte glömma att det dussintal anställda och statsavlönade bidragstagare på FOI som ägnar hela dagarna åt dessa frågor har ett egenintresse i att inte tona ner hoten då själva grunden för deras anställningar skulle försvinna. Så man bör nog se FOI:s rapporter som en partsinlaga.