Jag har skrivit om lagen om minskande avkastning och västvärldens stagnation tidigare. Vi tar till mer och mer lagstiftning, åtgärder, satsningar och pengar, men får mindre och mindre för detta.
Nedan följer en liten graf över den svenska arbetslösheten, enligt den gamla definitionen. Detta eftersom det var enda sättet att få fram siffror från SCB för perioden 1976-2007. År 2006 saknades dock, så den har jag bara interpolerat. För att öppna upp för den politiska pajkastningen så är grafen röd när (s)ocialdemokraterna suttit vid makten och blå annars. T ex ser man att arbetslösheten redan hade börjat skena under den socialdemokratiska regimen 1990, men det där kommer väl grälas om i många decennier framöver.
Man kan väl konstatera att det vi idag ser som låg arbetslöshet sågs som hög arbetslöshet under 70-talets krisår. Trots allt snack och alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder lyckades inte socialdemokraterna under Göran “ett vanligt hus på landet” Persson trycka ner antalet arbetslösa till ens toppnivåerna från 70-talet.
Tyvärr sätter omdefinitionen av arbetslöshet till den internationellt erkända standarden stopp för någon bra fortsatt uppföljning. SCB har inte publicerat några siffror enligt den gamla definitionen för 2008 eller 2009 än, så det får vi väl aldrig se. Det är synd, för det skulle behövas för uppföljning av trednen.
När man skall koka krabba levande så stoppar man ner den i kallt vatten i grytan, och sedan börjar man värma upp. Sakta vänjer sig krabban vid de högre temperaturerna tills den helt enkelt somnar och dör. Ungefär så är det med arbetslösheten. Tidigare katastrofsiffror anses idag som helt normala. Och varje återhämtning kommer fortsätta att misslyckas med att återställa ordningen till fornstora dagars låga arbetslöshet. Återstår att se om dagens officiella arbetslöshet om 7.6% enligt den nya definitionen kommer ses som låg i framtiden.
Det är sant att vi blivit fler i Sverige, men vi har inte dubblat befolkningen sedan 70-talet, vilket vi dock gjort med arbetslösheten. Man kan diskutera orsakerna. Är det oförmågan att längre kunna devalvera kronan som ligger bakom detta? En devalvering hade lett till en efterlängtad lönesänkning, utan att folk hade kunnat gnälla.
Men glöm nu inte att det fortfarande är så att fler har jobb idag under alliansregimen än under Göran Perssons sosseregim. Trots den värsta ekonomiska krisen i mannaminne.
Min första tanke var att göra motsvarande graf som Calculated Risk hade gjort över den amerikanska arbetslösheten, men till skillnad mot USA ser det inte ut som att man i Sverige iaf under perioden 1976-2007 någonsin återhämtar sig, utan istället får vi bara högre och högre bottnar i arbetslöshetssiffrorna. Dessutom hittade jag inte data för mer än ovanstående.
3 kommentarer
Vill bara inflika att det inte är en lönesänkning utan reservationslön som avses. Dvs lönenivån man kan acceptera för att välja att jobba istället för att gå på bidrag, sänks den så är folk beredda att byta bidrag mot jobb trots att lönen inte är högre.
Det är dessutom logiskt, reallönen blir högre om skattetrycket blir lägre. Om kravet är att man ska ha 15'000 i fickan varje månad och skatten sänks, ja då kan man acceptera en lägre lön men ändå få samma mängd pengar i fickan.
Denna blogg och denna blogg förklarar det lite bättre.
Personligen hade jag föredragit om politiker höll sig ifrån nyspråk då de uppenbarligen själva inte alltid förstår varandra… Östros framförallt har bevisat bristfälliga språkkunskaper, och han var utbildningsminister…
Cool graf. Jag lägger alltid krabbor och andra skaldjur i kokande vatten. Kan man verkligen vänja sig vid stigande temperatur? Ska prova imorgon i duschen.
Men vad är då arbetslöshet. Är det alltid av ondo ? Kan man fördela den på ngt annat sätt än att låta en viss del av befolkningen bli fattig och "utstött" ?
Om vi kan försörja X antal människor i Sverige, men 50% sliper arbeta och ändå har tak över huvudet, mat på bordet, en Tv och ett kylskåp – what's the problem ?!
Lite småironiskt skrivet förstås…
/K