Nu kräver (s)ocialdemokraterna kortare djurtransporter. Det kanske man skulle tänkt på innan de socialdemokratiska regimerna sedan 90-talet har sett till att motarbeta småskalighet och decentralisering. I Sverige finns det snart inga slakterier kvar alls, eller ca 50st, vilket kan jämföras med t ex Österrikes 5000 slakterier.
Men det är klart, (s) vill att djurtransporter skall begränsas till högst åtta timmar. Då kan man ju fortfarande köra djur från Skåne till Uppland, slakta dem, köra slaktkropparna till Polen, där det finstyckas, och sedan körs till en butik i Värmland. Om man efter vändan till Uppland (eller längre) och via Polen istället säljer köttet lokalt i Skåne och inte i Värmland så kallas det närproducerat på nysvenska…
Hade man seriöst tänkt göra något åt saken så hade man infört högst två timmars transport till slakt, eller ännu hellre, radikalt förenklat de absurda reglerna kring gårdsslakt.
Hemslakt är åtminstone fortfarande tillåtet på nåder, men bara om man som djurägare själv äter upp köttet inom hushållet. Då kan man fortfarande gå ut i hagen med en hink med godis, och utan stress bedöva djuret (som det kallas när man med en för ändamålet konstruerad bultpistol skjuter in en sju cm lång bult in i hjärnan på djuret) medan det mumsar något extra gott för fulla muggar i sin egna trygga hage, och därefter fortsätta med slakten enligt regelverket. Men sälja sådant kött, det får man inte.
Annars kan man förstås sätta sig in i de tusentalet sidor med regler som är applicerbara på ett gårdsslakteri, och göra de investeringar på 100 000-tals kronor som behövs, följt av nödvändigheten att hyra in veterinär varje gång ett djur skall gårdsslaktas, container för destruktion av avfallet för det får inte längre grävas ner, livsmedelsgodkänd lokal (ytterligare några 100 000:-) för finstyckning av köttet etc. Regelverket är detaljerat, ner till hur tak över dörrar skall utformas.
Hur det är tänkt att köttproduktionen skall fungera när det blir allvarlig brist på drivmedel för transporter efter peak oil framöver, det låter jag vara osagt. Man bör väl som djurägare se till att inte ha fler djur än man kan äta upp årets föryngringar själv.
Det går förstås att skylla regelverken kring slakterier och slakt på EU, men hur kommer det sig då att Österrike fortfarande har 5000 slakterier? Jag skyller på socialdemokraternas regimer 1994-2006, och alliansregimens passivitet. Att skylla på EU är fel, men förstås ett praktiskt sätt för svenska (och danska) politiker att skylla ifrån sig. I Sverige motarbetas småskalighet systematiskt, och det gäller alla branscher. Att sedan, när man genom politikernas försorg bara har 30 småskaliga slakterier kvar i landet komma som politiker och oja sig över de långa transporterna luktar ganska illa. Som man bäddar får man ligga.
För övrigt är det ju lustigt att läsa hur man vill att hela EU skall införa Sveriges generösa regler för utrymme för gris. Från EU-kravet på 0.6 kvm till Sveriges 0.9. Grisarna skall alltså bli berättigade till fem A4-papper till att leva på, totalt 15 istället för bara tio ark papper. Schyrre, (s). Man skall ej glömma att en vuxen gris är större än en människa.
Nej, köp KRAV-märkt griskött istället.
4 kommentarer
Det heter “velat göra”, inte “viljat göra”
Tack för en bra artikel Cornu.
Läsvärt som vanligt!
Thaman
Jag tror att en stor del av regelverken kring småskalighet indirekt härstammar från skatteverket. Svartslakt var ett ganska stort begrepp för 15-20 år sedan. Märkningen av djur är även det ett hinder på vägen mot lite mer lokal och fri ekonomi.