Vänsterbloggaren Ekonomikommentarer, som vill skylla allting på avreglering av finansmarknaderna, hade en intressant tabell över BNP-tillväxt per decennium. Hans poäng var att 90-talskrisen var enorm och orsakad av avreglering. Nedan följer en graf gjord av den tabellen:
Nu framgår det inte om det handlar om svensk BNP, global BNP eller vad, men det rör sig om decenniemedel. Vad som är tydligt är att vi sedan 60-talet, trots alla lån, alla stimulanspaket, all lagstiftning mm bara får lägre och lägre tillväxt. Tillväxten har rent av varit sämre de senaste årtiondena än vad den var under 1930-talet.
Eftersom det inte framgår vad Ekonomikommentarers BNP-siffror gällde, så vände jag mig till SCB för att få säkra siffror, dock endast 1950 och framåt. Och en egen uträkning på inflationsjusterad BNP-tillväxt per capita i snitt under 90-talet gav 1.26%, istället för Ekonomikommentarers 1.28%. Så det får väl duga. Här följer en graf över Sveriges BNP-tillväxt, både per capita och utan, men till skillnad från Ekonomikommentarer så har jag även med 2000-talet.
Men trenden är den samma. Vi får se allt lägre tillväxt, trots lite förbättringar under 2000-talet. Men man når inte den topp för tillväxten man kan se för 60-talet. Trots alla fantastiska tekniska framsteg, IT-teknik och kraftigt ökat utnyttjande av ändliga naturtillgångar. Inte ens trots vad t ex Sandviks VD kallade en superkonjunktur, fast den inte var lika super som under 60-talet. Fast då var väl inte Sandviks VD ute i näringslivet än?
Faktum är att vi hade högre tillväxt under Bretton Woods guldmyntfot än vad vi haft sedan den avskaffades 1971. Det finns de som argumenterar mot guldmyntfot och menar att man inte kan ha tillväxt om man inte får trycka pengar bäst man vill. Konstigt då att vi hade så pass bra tillväxt på 50- och 60-talet? Nu skall man nog inte skylla enbart på Bretton Woods, utan det är nog andra faktorer än fiatvaluta eller guldmyntfot som styr här.
Istället handlar det kanske om krigsdrivna Kondratiev-cykler, och de tekniska paradigmskiften som drar igång en K-cykel. Det ser vi på den fantastiska Kondratiev-våren på 60-talet, och sedan sämre och sämre tillväxt under de kommande decennierna. Först när vi samlat på oss tillräckligt med nya väsentliga tekniska landvinningar för att verkligen kunna göra ett nytt ordentligt kliv kan vi kanske få se nya höjder. Då talar vi om efter år 2020. För IT-teknik är inte längre något som rationaliserar eller i praktiken effektiviserar ekonomin. Alla lågt hängande frukter är plockade, numer är IT en nödvändighet för att alls kunna driva företag, inte en konkurrensfördel eller grund för rationaliseringar. IT har blivit ännu ett ok på företagens axlar.
Sedan återstår att se vad för nya tekniska paradigmer det är som kommer driva en eventuell framtida riktig tillväxtfas i ekonomin ala 60-talet. Paradigmskiften inom energiteknik, bioteknik och nanoteknik kanske?
Eller så ser vi västvärldens och Sveriges stagnation och fall här. Där är antagligen lagen om minskande avkastning, the law of diminishing returns, som är i spel. Vi får mindre och mindre avkastning på alla stimulanspaket, alla lånade pengar och alla statliga regleringar. Det är Tainter och The Collapse of Complex Societies avdammad. Vi är dömda mot allt lägre tillväxt och till slut kollaps. Kanske ser vi början på detta nu. Samtidigt skall man inte glömma Tainters definition av kollaps, dvs minskad komplexitet i samhället. Det handlar också om långsamma processer. När Rom föll så innebar det faktiskt en förbättring för folket, inte en försämring. Makthavarna och byråkraterna hade kanske en annan åsikt däremot.
Det är intressant att titta på SCB:s fördelning av olika poster i förhållande till BNP. Man kan tydligt se att sedan guldmyntfoten avskaffades med Bretton Woods, så har de svenska bruttoinvesteringarna fallit i andel av BNP. Det kanske är dessa fallande investeringar som gör att vi får sämre och sämre tillväxt? Att låna pengar för att konsumera är inte att investera, riktig tillväxt får vi när vi investerar i produktion och företag. Inte köper aktier, utan gör riktiga reala investeringar. Några nya svenska storföretag har vi som bekant inte fått sedan 60-talet.
Man kan också se att hushållens konsumtion hela tiden blir en allt mindre del av svensk BNP, istället är det bruttoexporten som står för tillväxten. Sverige är och förblir en exportnation. Keynesianska argument om att stimulera konsumtionen faller till marken. Lustigt nog var importen nästan exakt lika stor som hushållens konsumtion 2008. Mer konsumtion innebär bara mer jobb och tillväxt i Kina i takt med ökad import av billig kinesisk plast.
Vill man bemöta bloggaren Ekonomikommentarer om avreglerade finansmarknader, så syns det tydligt ovan att när den borgerliga regeringen slutligen släppte kronförsvaret och lät kronan flyta så exploderade svensk export. Men nu finns det de som vill avskaffa en flytande egen valuta och ersätta den med euron. Vad händer med exporten om vi skall återgå till en valuta som inte är anpassad till Sverige och svenska förhållanden?
En annan intressant iaktagelse om 90-talskrisen är vi under 80-talets andra hälft hade fallande andel export och försämrad bytesbalans. Vad som ser ut att ha stigit är investeringarna, mestadels i fastigheter får man gissa. Även de statliga utgifterna i andel av BNP steg, så dessa två faktorer drev på en ohållbar tillväxt som resulterade i en krasch. Sedan dess har vi lärt oss att hålla budgetbalans och inte öka de statliga utgifterna i förhållande till BNP. Detta talar också mot vänsterargument som att man skall öka de statliga utgifterna.
Vad som fick oss ur 90-talets kris var ett frisläppande av kronan och ett statligt utgiftstak. Sedan gav slapphänt kreditgivning och överkonsumtion med lånade pengar upphov till dagens problem. Och över allt annat så ser vi minskande tillväxt, vad vi än tar oss för.
Vi behöver en kollaps, dvs minskad komplexitet i samhället, en minskad stat, minskade regleringar och med det förenklingar för hela samhället så hjulen kan börja snurra igen. Istället för att hälla grus i maskineriet måste vi göra rent och smörja det.
Nuvarande regering förstår det bara delvis, genom att vara relativt passiva. Men det räcker inte. Vi behöver minska lagboken, avskaffa onödiga myndigheter, onödiga regler och onödiga regleringar. Tills vi gör det kan vi aldrig konkurrera med hungriga ekonomier på frammarsch i Asien eller tredje världen.
Och den värsta boven i det sammanhanget är EU. Där pratar vi om ett helt grustag. Glöm inte att tillväxten under EU-medlemskapet har varit sämre än under 30-talet…
24 kommentarer
Tack för intressant artikel!
Men nu till ett annat ämne. Du som har en fot inom skogsbruket, hur tror du att det kommer att utveckla sig under året? Har industrierna avsättning för sin produktion fortfarande? Kommer det att bli stop på inköp av virke?
Kronkursen gör väl sitt bästa för att vi skall ha avsättning för virket. Oligopolen sänker priserna på virket, och den svenska kronan gör att de kan exportera billigare, alternativt tjäna mer pengar både på inköp och försäljningen.
Som vanligt är det skogsägarna som får ta skiten.
Det skulle vara lite tråkigt om den minskade komplexiteten innebär en nerläggning av koppartråden för 600 000 hushåll, som Felia vill.
De där trådarna fanns förstås även på 60-talet, så det är väl knappast där komplexiteten ligger. Men visst.
Förbaskat bra bloggpost.
visst är det så att ett land som Sverige tappat i tillväxttakt. Samtidigt skall man dock ha klart sig att vi trots allt haft tillväxt. Nu kommer det givetvis bli et ordentligt bakslag med kanske en BNP minskning i värsta fall på ca. 30% för att ta bort allt för mycket lån.
Ett annat intressnt diagram går att på på följande:
http://www.eyemag.se/core/main.php?&SITEID=460f2&PROJECTNR=2315&PHPSESSID=3756b3ed88f585261ee5970e0df74499
sidan 25
Konkurrens när oljan sinar måste undvikas.Det kan bara lösas med samarbete mellan länder. Hoppas Sverige inser allvaret och tar chansen att framföra detta på klimatmötet i höst.
Mvh Johan
Cornucopia, det passar kanske bra att på nytt läsa Schumachers (ej F1-föraren) lysande “Small is beautiful”.
Mvh,
Cygnus
Jag har länge hävdat att vi inom stat och kommun haft väldigt dålig verkningsgrad per investerad krona per de senaste 20 åren. Detta då ställt mot när hela systemet sjösattes, dvs mellan 50- och 60-talet. Nu har du bevisat min tes med dina fina grafer.
Du har helt rätt i att systemet måste nedmonteras och ersättas med en återgång till “självhushåll”. Större delen av befolkningen är inte betjänt av att vi har ett råd för handelsflottans kultur och fritidsintressen.
Med “självhushåll” menar jag inte enbart egen potatisodling utan mer ett slags hushållande med kunskap, etik och moral.
Myndigheter och andra liknande verksamheter fråntar och hämmar individens utveckling av intelligens och självkänsla.
/Rourk
Bra inlägg! Förutom de åsikter och poänger du tillskriver mig.
“Hans poäng var att 90-talskrisen var enorm och orsakad av avreglering”.
Jag håller visserligen med om att 90-talskrisen var stor jämfört med andra kriser under efterkrigstiden – och märk väl att jag skrev inlägget för ett år sedan.
Men jag har aldrig påstått att krisen orsakades av avreglering. Jag konstaterar att den inträffade efter en avregleringsvåg, och Lars Jonung var den i inlägget som citerades och påstod att avregleringen var en utlösande faktor.
Min egen poäng om sådant brukar istället vara att det nuvarande forskningsläget (eller rentav tillgängliga data) inte tillåter oss att koppla ekonomipolitiska åtgärder till svängningar, eller nivåer, i BNP/capita.
Tack för en bra och originell blogg annars.
vansterekonomi, så tolkar jag din replik rätt i att du egentligen menar att all ekonomisk politik är oväsentlig, och därmed onödig? I så fall stämmer dina åsikter överens med mina önskningar om en minskad stat, eftersom den ändå är onödig och inte tillför något.
Fast politiker kan förstås inte förklara att de själva är irrelevanta och inte behövs, annat än för att möjligen ta bort onödiga lagar, regler och myndigheter.
Brukar oftast hålla med dig, men jag håller inte med om att staten inte tillför något. Staten tillför inte speciellt mycket för den ekonomiska politiken, med stimulanser å dyl. så långt är jag med. Men tanken om en rättstat, ett välfärdssystem osv. finns ju inte nödvändigtvis för ekonomins skull.
Sen kan man absolut ha sina åsikter om huruvida detta skall vara omfattande eller minimalistiskt, men nog spelar det roll.
Yogi Bear, visst har staten saker att tillföra, som rättsväsende etc. Men min poäng var väl främst inom det ekonomiska området.
“Men nu finns det de som vill avskaffa en flytande egen valuta och ersätta den med euron. Vad händer med exporten om vi skall återgå till en valuta som inte är anpassad till Sverige och svenska förhållanden?”
Tja vad händer med exporten från Gävleborg till övriga Sverige då de inte har en valuta anpassad till förhållandena i Gävleborg? Kanske är det så att man i Gävleborg har fått anpassa sig till konkurrensen istället för att hålla på med konstgjord andning genom depricerad valuta.
Cornucopia: I princip verkar det, såvitt jag förstår, handla om tyckande, ja. Prediktionskraften saknas i de policybaserade makromodellerna.
Eller som nationalekonomen på bloggen Hayekinstitutet så vackert formulerade det: “I grund och botten handlar nationalekonomi – liksom all samhällsvetenskap – om etik”.
Finns säkert undantag – om man bombar sönder ett land så kraschar nog oftast ekonomin, men även sönderbombade ekonomier kan hämta sig snabbt, kända exempel är Japans och Sydkoreas.
Det var bra gjort av både Vänsterkommentar och Cornucopia.
Bra research, bra kritik, Bra dialog.
Tack skall ni ha!
Jonny Svensson
Skulle vilja kommentera vad DRJ sade 2009-03-02 18:23 då jag funderat på ekonomiska frizoner runt om i landet.
Som påpekat finns det ingen lokal valuta. och utrymmet för lokala reformer är dessutom begränsat då många nivåer och påföljande utgifter är föreskrivna i nationella lagar eller sker genom nationell beskattning, som moms.
Den efterfrågade(?) anpassningen sker istället genom flyttning ur landsändan, till exempel till Stockholm.
I mitt fall har jag iakttagit fenomenet i Västra Götaland.
Utom i viss mån Göteborg, verkar denna landsända vara på väg att bli ett fattigt, avfolkat u-land. Med rådande kostnader, vilken vettig människa eller organisation etablerar en fabrik 10 mil från Göteborg? Detta syns nog inte i regionstatistik då regionmedelvärden ofta fortfarande är ganska stabila.
Går väl inte riktigt att jämföra 30-talet med EU åren. Det skedde väl rätt många betydande avregleringar då och allt fler kvinnor började arbeta vilket automatiskt innebär högre tillväxt. Sedan skulle ett utträde ur EU inte gagna Sverige någonstans. Inte på politiska plan och inte heller på ekonomiska plan. Rent politiskt skulle ingen längre bry sig om Sverige samt så hade exporten minskat väsentligt då Sverige stått utanför EUs tullar.
Förresten så har du en väldigt intressant blog:)
Hälsningar
Oskar
Jag undrar om du kan belägga påståendet att det blev bättre för vanligt folk vid romarrikets kollaps. Jag betvivlar det inte iofs, och är mycket intresserad av eventuella källor.
Vad gäller tillväxten så tycker jag du också skall ta med demografins betydelse, den glöms alldeles för ofta bort. Den spelar mycket större roll än vad många inser. Och dess effekter är mycket mer än resonemang om att vi är så få som skall ta hand om så många. Kolla in tex:
Malmberg, Bo & Sommestad, Lena 2000, ”The Hidden Pulse of History: Age Transition and Economic Change in Sweden, 1820–2000”, Scandinavian Journal of History, 25
Mycket bra inlägg förresten, men det kanske är underförstått när man kommenterar ett gammalt inlägg – fast man undrar ju vad som driver vissa kommentatorer överhuvudtaget…..
Har inga referenser på rak arm, men prova Joseph Tainter eller för den delen Diamonds bok Collapse. En samhällelig kollaps (=minskning av komplexitet) innebär inte alltid något negativt för själva folket. Ta bort 50% av alla svenska lagar och regler, får vi det sämre eller bättre då?
Du gör verkligen ett bra jobb med din research. Ibland blir det extra bra som i det här inlägget.
Ekonomi och välståndsskapande handlar om att använda tillgängliga resurser på effektivaste sätt och bygga kapital(produktion) för ökad produktivitet och därmed ökat välstånd. Intressant att se att nedgången börjar när sossarna på allvar inför högskattesamhället och vi flyttar resurser från privat till offentlig och planekonomisk sektor. Ekonomin börjar sin kräftgång. Faktum är att även i jämförelse med andra länder har vi backat mer. Den intressantaste jämförelsen för oss när det gäller denna period är Schweiz. De stod också utanför andra världskriget och vi var Europas två rikaste länder vid tiden då kurvan vek ner för oss. Idag har de mer än 50% mer välstånd/inv. Vi hade mer industri, mer råvaror, tillgång till havet och stora hamnar. Ändå tappade vi.
Så länge vi har intervenerande politiker behöver vi en flytande valuta som kompenserar för deras missgrepp även om det står oss dyrt.
Märklig merkantilistisk 1600-tals ekonomi detta med att tävla om att ha svagast valuta för att få exportera mest. Vi lärde oss på 1800 talet att merkantilismen inte fungerade lika bra som en fri marknad. Mycket måste läras om gång på gång.
God kväll.
Kan man i diagrammet utläsa när devalveríngar utförts?
Är det sannolikt eller möjligt att euuvron (fredagsmys) devalveras? och vad händer då?
Fan (fläkt). Såg att inlägget var riktigt gammalt. Tur att jag erkänt lite fredagsmysd redan innan och att ingen kommer upptäcka detta.
Puh
@okänd skit,
Jorå, du är upptäckt 😉