Guldmyntfot eller fiatvaluta?

Valutor genom tiderna har haft guldmyntfot eller varit fiat. Fiat betyder tilltro, dvs de har bara ett värde därför dess brukare tror att de har ett värde. Och så brukar de vara lagliga betalningsmedel, dvs man har rätt att lösa en skuld mha valutan, inklusive betala skatt. Guldmyntfot är ungefär det samma, men här har man också rätt att växla in pengar hos centralbanken och få ut guld istället. Åtminstone om man har tillräckligt med pengar eller råkar vara en bank eller en nation, eller hur man nu lagt upp det.

Bretton Woods var ett sådant system, och gällde under efterkrigstiden fram till 1971, då USA:s behov av att finansiera Vietnamkriget gjorde att USA övergav systemet som därmed kollapsade.

Efterkrigstiden var en tid av återuppbyggnad, entrepenörsskap och enorma tekniska landvinningar. Man satte män på månen under guldmyntfotens tid, kommersialiserade kärnkraften, skapade datorer och satte bilar på varje familjs uppfart.

I en krönika i Affärsvärlden sågar Malcolm Svensson guldmyntfoten och menar att vi inte kan få välstånd utan fiatvalutor. Men sedan försäger han sig:

“Det som ger verkligt välstånd är tankar, idéer, entreprenörsskap, hårt slit framför en industrimaskin med mera.”

Just precis Malcolm. Det såg vi t ex på 50- eller 60-talet. Det är andra faktorer som styr, inte valutasystemet. Ordning i ekonomin. Om vi har guldmyntfot eller fiatvaluta spelar mindre roll.

Malcolm Svensson lever i någon sorts ideal värld, där centralbanker alltid gör rätt, och alla strävar efter the greater good. Den rådande finanskrisen visar med all tydlighet att verkligheten inte är sådan. Fiatvalutor innebär en frestelse, som förr eller senare missbrukas av olika aktörer för sin egen vinnings skull. Och förr eller senare resulterar det i överskuldsättning. Det är bara att titta på hur statsskulder världen över har utvecklats sedan Bretton Woods upplöstes.

Under Bretton Woods steg den totala andelen skuld på kreditmarknaderna i förhållande till BNP högst marginellt i t ex USA. Men efter guldmyntfoten avskaffades så exploderade skuldsättningen i alla sektorer av ekonomin. På 50- och 60-talet låg skuldsättningen under 160% av BNP, och började stiga under 70-talet. Men från 80-talet och till idag har den stigit till över 350%. Samtidigt skal man inte missa att skuldsättningen faktiskt minskade i USA under andra halvan av 30-talet, trots att guldmyntfoten avskaffades.

Nu finns det t ex politiker som ropar på mer lån, större skuldsättning, t ex (fp):s Carl B Hamilton. Han skäller ut bankerna för att de inte är frikostiga nog med utlåningen, och påtalar eftersom de får låna ut 18x sin egen kapitalbas så borde staten gå in med kapital som delägare. Hävstången det skulle medföra i utlåning skulle stärka ekonomin enligt honom. Alltså öka skuldsättningen hos vanligt folk och företag ännu mer. Kan man lösa problem som orsakas av överbelåning och överkonsumtion med ännu mer överbelåning och överkonsumtion?

Med en guldmyntfot är inte sådana krav möjliga. Tanken med en guldmyntfotvaluta eller en annan mot reala tillgångar värdesäkrad valuta är att den skall hindra politiker och makthavare från att missbruka det ekonomiska systemet och istället föra en ansvarsfull ekonomisk politik. Det är förstås möjilgt att göra även med fiatvaluta, men förr eller senare finns risken att en ny regim slutar vara ansvarsfull. Alla vet hur ropen på ansvarslöshet och slapphänt ekonomisk politik låter från de röd-gröna axelmakternas håll.

Samtidigt är guldmyntfot bara något som finns till för att kunna upphävas. Alla guldmyntfötter har förr eller senare upphävts, oftast för att man skall finansiera krig. 1971 var det Vietnamkriget.

Under rådande krig mot terrorismen så är det inte möjligt för åtminstone USA att införa guldmyntfot. Då skulle man nämligen behöva fred. Och inte sitta med ett enormt skuldberg på över 10 000 miljarder USD, plus utgifter för behandlingen av finanskrisen som ser ut att gå upp över 8 200 miljarder USD. 8200 miljarder är mer än det infationsjusterade priset för andra världskriget, månresorna, Vietnam-kriget, Korea-kriget, Louisiana-köpet, Roosevelts New Deal, Marshall-hjälpen, NASA och Irakkriget. Tillsammans.

En guldmyntfot är alltså inte ett dugg tryggare än en fiatvaluta, eftersom staten när som helst kan avskaffa systemet och byta mot fiat. Vad som är tryggare är riktigt fysiskt guld i näven. Och fred på jorden.

Klåfingriga politiker kan man inte skydda sig mot oavsett valutasystem, men baserat på skuldsättningen i stort så verkar en guldmyntfot motverka att personer och företag tar sig an för stora skulder.

Att man just använder guld för guldmyntfot har inte med dess fina färg eller glans att göra, som Malcolm Svensson antyder, utan med dess kemiska beständighet att göra. Och framför allt att man inte kan tillverka guld, och utvinningen av guld är väldigt marginell.

Men det går alltid att tillverka mer fiatpengar. Numer räcker det med en knapptryckning. Försök skapa guld med en knapptryckning.

Så svaret på frågan om guldmyntfot eller fiatvaluta är nej. Det är inte valutasystemet som avgör, utan makthavarna och omvärldssituationen. Och girigheten hos alla inblandade. Och den är oftast enorm.