Man kan fråga sig när Sveriges säkerhetsläge faktiskt ändrar sig. Skulle det ens räcka med en rysk ockupation av Gotland för att skydda ryska medborgare där, allt för att möjliggöra byggandet av Nordstream-pipelinen?
Nu meddelar rysslands president Medvedev att man ämnar placera ut missiler och elektroniska störsystem i Kalliningrad. Dessa missiler når Sverige och Karlskrona och vår enda kvarvarande flottbas, men skall ses som en del i den militära uppbyggnaden mellan Ryssland och NATO, och en respons på NATO:s tilltänkta missilförsvar.
Men för Sveriges del heter det att säkerhetsläget inte ändrar sig.
Istället kan vi få läsa om hur Sveriges 10 000 yrkesofficerare har ett enda stort vuxendagis i form av försvaret. Försvaret är som bekant inte längre kapabelt att försvara Sverige, utan miljarderna är till för att främja officerarnas karriärer. Ett år efter ett anfall mot Sverige kan vi som bekant sätta in 20 000 man, varav endast ca 2000 är i stridande fältförband kapabla att för återtagande strid. Resten skall bära runt bajamajor åt officerarna.
Det är idag möjligt för Ryssland att genomföra ett strategiskt överfall på Sverige, det räcker antagligen med mindre än 10 000 man och 24-48 timmar för att ta kontroll över landet, och utan egentlig strid. Insatsen som behövs är så låg att en privat finansiär skulle kunna hyra legosoldater och genomföra ett maktövertagande, ungefär som i något land i Afrika på 60-talet. Allt som behövs är bara några miljarder i riskkapital. Mer om detta en annan gång.
För övrigt så är FRA meningslöst, eftersom vi inte har något försvar. Skulle man avslöja ett strategiskt överfall mot Sverige, så är det enda den informationen kan användas till att evakuera regering och kungahus. Försvaret har en mobiliseringstid på 12 månader.
Och glöm inte att ingen kommer att hjälpa ett land som inte har någon möjlighet att försvara sig själva. Militär hjälp bygger på hjälp till självhjälp.
Och folklig försvarsvilja bygger på att hela befolkningen är engagerad, dvs majoriteten har gjort lumpen och är krigsplacerade i riktiga förband, samt att man upplever att det finns någon som helst chans att försvara sig. Ytterst få kallade skulle ta upp vapnen om de anser att det är meningslöst.
Här är ett annat relvant bloginlägg att läsa.
7 kommentarer
Rysslandsskräcken är alltid lika relevant … läs gärna Stig Ramels bok om Armfelt … då var det “galenpannan” som regerade och nu har vi “calle” … same shit.
Vi behöver en ny rysslandspolitik …
Sverige ska inte kriga i Afganistan, och det är en skandal att calle ger bort 400 MSEK till sina kompisar i Tiblisi … han kan väl ge bort sina egna pengar om han känner för det …
Så löjligt att höra om “björnen i öst” och “paranoiker i Kreml”! När ska de gamla krigsromantikerna inse att världen (och Ryssland)förändras. Inte underligt att krig och kalla krig frodas.
Huvudinriktningen nu är att åter skapa lite värme i relationen med Ryssland. Det finns annat än kalla krig som de (och USA) är motiverade att lägga pengar och kraft på. Bush och hans krigsinriktning provocerar Ryssland tillbaka till en förlegad omvärldsattityd. Något som (väl?) inte för något gott med sig?
Nja, 1936 togs ett försvarsbeslut i Sverige som innebar att man skulle ha kapacitet att försvara landet med 10 års förberedelse. Fanns ju inga hot i omvärlden. Känns det igen?
Först på 1970-talet var svenska försvaret återigen starkt nog att ha en chans att försvara landet.
Antingen får vi väl lägga ned skiten helt elelr göra någo bättre av det !!
Tex. mer integrerade civila-militära funktioner (tex kustbevakning, sjukvård, katastrofberedelser osv), satsa på små smidiga jägarförband (gerillataktik brukar iaf kunna avskräcka en fullskalig invasion) samt en “sköld” av flygvapen (små billigare flygplan) och mindre kustkorvetter och ubåtar.
Att förlita sig på tex NATO vs Ryssland känns mkt mkt vanskligt. Ryssarna blir mer och mer högtravande, och NATO (med usa i spetsen) svagare och svagare. Nu valdes förvisso den president som har möjlighet till att samarbeta mest med omvärlden, men ett finansiellt svagt usa med världens starkaste armeer är ändå lite skrämmande. För att inte tala om Mededev och i bakgrunden Putin (med uttalade stormaktsambitioner) som nu dessutom vill förlänga president och dumatiden (klassiskt knep inför ett övertagande med en totalitär regim!!?)
/K
Det internationella läget blir alltmer spänt, och värre lär det bli med tanke på den globala ekonomiska krisen. Sverige behöver rusta upp sitt försvar som befinner sig i eländigt skick såväl kvanitativt som kvalitativt. (Det gäller inte minst civilförsvaret!)
Samtidigt får vi se upp med tendenser till knäfall för Nato som vår regering visar. Ta t ex den polska robotskölden, som skall skydda mot iranska missiler. Struntprat! Iran är mycket långt från att ha utvecklat dylika. Nato eventualplanerar och installerar sig för krig mot Ryssland, helt klart, och Ryssland å sin sida placerar semiballistiska missiler (de fluyger flackt och undgår patriotantimissiler) i Kalingradenklaven, så där gäller samma sak.
Sverige bör förhålla sig neutralt. Det finns ingen anledning att realisera landet till Nato. Realt är vi redan, såsom vi alltid varit, Natomedlemmar i egen sak, och det finns ingen som helst anledning att äventyra landets säkerhet geom engagemang i Natooperationer utanför Sveriges intresse. Jag vill inte se Iskandermissiler mot Karlskrona om tio år.
I motsats till den anonyme anser jag visst att “Sverige ska kriga i Aghanistan”. Svensk militär behöver svensk militär kompetens. Det kan endast förskaffas under skarpa förhållanden. Det kan låta cyniskt, men det är så det är. Vi lever i en hård värld. Den är ingen lämplig plats för verklighetsfrämmande idealister.
Däremot håller jag med om att vi ska vara försiktiga med att engagera oss för Georgien. Carl Bildt tycks alltför västvänlig och alltför fallen för “global överblick” av grandios natur. Det harmonierar illa med svenskt statsintresse. Jag tycker statsministern bör överväga att byta ut honom, och definitivt ha ett diskret samtal med honom. Jag tror Reinfeldt kan ha kapacitet för lägets krav och rätta till de misstag han gjort. Jag hoppas på en u-sväng i försvarspolitiken. Hellre alliansen än rödgröna rörqan i uppkommet läge, men,som sagt, det är livsviktigt att vi håller distans till Nato, och det måste vår statsledning börja förstå.
Därutöver behöver vi en bärkraftig inhgemsk försvarsindustri, varför restriktionerna på vapenexporten måste lättas så långt det bara är möjligt.
Sveriges säkerhetsläge är definitivt rdan förändrat -till det sämre!
DN artikeln har helt rätt. Färre och färre krigare i FM. Nu är det snart endast karriärister kvar. Och med kvotering blir det inte direkt bättre.
Åker man på mission märker man att det oftast finns mer driv och soldatkunskap hos de som är civilister hemma i Sverige och åker som soldater…
/Tillsats
tillsats, det är väl så att de riktiga krigarsjälarna inte varaktigt är intresserade av att leka krig. De kan, liksom du, samla kraft till ett jävlar anamma under grundutbildning eller skarpa insatser, men är inte intresserade av att vardagligt pyssla med ämnet. En krigarsjäl älskar inte krig, älskar inte att kriga, men backar inte när det krävs.
Kanske en och annan yof var en krigarsjäl intialt, men tappade gnistan på vägen eller slutade och gick över till något där man får utrymme för att “kriga”, dvs arbeta hårt med problemlösning i svåra lägen av oöverblickbart kaos. T ex företagsledning, sjukvården, räddningstjänst, *skolan* etc.
Misstänker ibland att jag själv är en krigarsjäl, men att jag tar ut det behovet genom pass av extremt hårt arbete, alternativt genom att stå på älgpass i timmar utan att något händer.