På tåget Stockholm – Göteborg satt imorse Mona Sahlin (s) och Maria Wetterstrand (mp). En expeditionsstyrka på väg ut till provinsen Göteborg. På tåget skulle de dricka kaffe och sova, enligt svar till P1 Morgon. Antagligen inte i den ordningen. Under tiden myser alliansen i Träslövsläge utanför Varberg, inhysta på vandrarhemmet Eja-Märtas gård. Budget anpassad efter finanskris får man förmoda. Mer stimulerande skattesänkningar utlovas vid valvinst.
Från oppositionen, speciellt (s), har det riktats kritik mot alliansen att de är splittrade eftersom de är så många partier. Men internt är åtminstone socialdemokraterna väldigt splittrade, minst lika splittrade som de olika partierna i alliansen. Det finns falanger av både ja och nej till det mesta, inklusive EU, euro, kärnkraft och skatter. Om inte annat så kände stackars Per Nuder sig förnedrad av Göran Persson när det begav sig, och Nuder avslöjar i sin nya bok också att Anna Lindh var heligt fly förbannad på Pagrotskys euro-motstånd.
Om den blåa alliansen kallas allians, så borde väl den röd-gröna vällingen på vänsterkanten kallas för en axelmakt? Den röd-gröna axeln, istället för den röd gröna oröran?
Väl i Göteborg skall axelns expeditionsstyrka besöka Volvo (PV får man förmoda) och prata med den lokala fackklubben och få deras åsikter om uppsägningarna. Låt mig gissa vad deras åsikter är: “Fel, fel, fel, fel, fel, fel. Fel”.
Jag kan höra diskussionen:
– “Fel, fel, fel, fel, fel, fel, fel” säger fackombudsmannen.
– “Ja, det är fel, Volvo borde behållit alla anställda och visat ännu större förluster och på sikt gått i konkurs istället. Allting är alliansens fel, speciellt den globala finanskrisen och att ingen vill köpa era bilar” svarar Mona Sahlin, utan ett uns av ironi.
– “Men ni har ju bara tillverkat bränsleslukande stora bilar som ingen vill ha, och dessutom är bilismen ond, och det är ju bara positivt att det kommer tillverkas färre bilar, som inte bara skadar miljön och bidrar till den globala uppvärmningen, utan också tär på ändliga resurser från gruva till fabrik” kontrar Maria Wetterstrand, “Ni kan väl tillverka cyklar istället? Fast inte vindkraftverk, för de förfular miljön. Inte vattenkraftverk heller, de kvarvarande älvarna skall vi inte bygga ut. För att inte tala om vågkraft, det kan ju störa fisken. Dessutom skall vi lägga ner kärnkraftverken, så ni hade ändå inte fått någon el till era fabriker. Kan ni inte starta småföretag istället, hantverk eller kanske odla lite lokala grönsaker?” Här är det dock inte säkert att det inte förekommer ironi. Wetterstrand är ju 70-talist och tillhör den ironiska generationen.
Jag anar att ett framtida teoretiskt regeringssamarbete inom den röd-gröna axeln blir väldigt intressant. Splittringen mellan (s) och (mp) är minst lika stor som mellan allianspartierna. Medan (s) prioriterar tillväxt och att det skall finnas hederliga knegarjobb där människor är lika utbytbara som de muttrar de skruvar fast, så vill (mp) ha nolltillväxt och ett hållbart samhälle. Kan man ens enas ifrågan om klimatpolitiken, så blir det än mer intressant att se om de kan enas om något kring det betydligt akutare problemet med peak oil.
I P1 Morgon mumlade miljöpartiets taleskvinna i studion något om att ingen i finansbranschen uppmärksammat att om miljöpartiets politik hade förts (globalt får man förmoda), så hade det inte blivit någon finanskris. Antar att resonemanget är att finanskrisen beror på överkonsumtion, och därmed inte hade skett om (mp) fått råda. Exakt vad hon sade gick inte att höra, dels för att hon hade röd-grön gröt i munnen, och dels för att tiden tog slut. Synd, det hade varit intressant.
Efter besöket på Volvo så drar axeln vidare till stadshuset för att frottera sig med sina likar i kommunledningen, i denna axelstyrda kommun som drabbats av massiva uppsägningar på sistone.
2 kommentarer
Hej
I stort delar jag din uppfattning om samhällsutvecklingen, med t ex peak oil, råvarubrist och matbrist.
Det är litet konstigt att du mot denna bakgrund är så raljant mot miljöpartiet. Trots många brister är det ju den enda politiska kraften som förespråkar en utveckling som inte bygger på ständig tillväxt. Med tanke på vår gemensamma syn på samhällsutvecklingen är det ju den enda rimliga hållningen.
Enligt mitt sätt att se det har alla andra partier en i grunden mycket naiv syn på samhällsutvecklingen som bygger på en ständig volymökning utan att ta hänsyn till de gränser som resurssidan ställer.
Sedan kan jag naturligtvis dela din uppfattning att partiet har många brister. Genom ändrad hållning i EU-frågan har ett av de största felen försvunnit och så småningom kanske vi också får se en ändring i kärnkraftsfrågan. Dessa brister tycker jag dock är små jämfört med övriga partier som har helt fel i grundfrågan om den ständiga tillväxten.
Gert L
Vad jag raljerar över är väl främst axeln med socialdemokraterna. Hur (mp) kan samarbeta med (s) utan att överge centrala principer i sin ideologi övergår mitt förstånd.
Fast det handlar förstås om att när man får smak för maktens boningar så förvandlas idealister till makthungriga politiker.
Sedan vänder jag mig också mot (mp):s och miljövänners motstånd mot allt. Skall vi bygga ett hållbart samhälle så behöver vi bygga ut förnyelsebara energikällor, inte bara spara och dra ner. Det är också viktigt att bygga ut dessa medan det finns tid, fysiska resurser och kapital. Kapitalet riskerar redan att försvinna. Och tiden är knapp.